- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 /
179

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det falska håret. - Midsommarstången. E. S-dt. - Svenska Målarekonstens anherre, David Klöker von Ehrenstrahl. S....e.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upplindadt på små trärullar; derefter tages det
upp ur kitteln och torkas vid en måttligt varm
kakelugn. Efter denna dubbla operation behåller det
sin vågform och pryder som naturligt krusigt hår
de små trotshufvuden, kring hvilka allas hjertan
flyga som fjärilar kring ljuset. De mer välmående
koketterna försmå emellertid det kokta och krusade
håret, som vanligen kommer från de varmare länderna,
samt föredraga det långa och glatta, hvilket mera
tillhör norden. Det finnes flätor, som kosta icke
mindre än 350 riksdaler, men då också väcka alla de
medtäflarinnors afund, hvilka på sitt hufvud icke
kunna nedlägga dessa penningar. Men om det redan i
våra dagar faller sig dyrt att uppträda med yppigt
hår, huru skall det då gå i framtiden? Redan börja
bondqvinnorna försmå
bengaldukarne, och vilja, om de öfverhufvud skola släppa
till håret, hafva kontanter; äfven deras tillbedjare
tillåta sig att se snedt på en "stubbad" tös. Men hvad
skall det då blifva af våra eleganta damer, hvilka
genom sin ställning i samhället eröfra hjertan till
tidsfördrif, om de oförskämda bondlollorna hädanefter
vilja behålla sitt hår för sig sjelfva och för deras
räkning, med hvilka de skola gifta sig? Vi hoppas
dock, att detta fall icke så snart inträder, och att
landets enkla döttrar ännu länge må tillstädja våra
stadsdamer att förfoga öfver deras yppiga hårväxt,
med hvilken de så herrligt veta att smycka sig, och
hvilken har gifvit stoffet till så många passionerade
bref till Chloris samt uppväckt så många glödande
lidelser hos beundrarne af den sköna naturen.

*


Midsommarstången.



(Skärgårdsbild.)

Nu är stången rest omsider,
Se hvad löf och kransar,
Spelar-Olle villigt gnider
Snedbent på fiol’n.
Ung och gammal polskan dansar,
Brokigt ringen skiftar.
Flaggan gladt i toppen hviftar
Åt midsommarsol’n.

Nu en skärgårdsvals det gäller,
Hela marken dammar:
Pigor, lotsar och mamseller –
Här fins ingen rang!
Hvarje kind af glädje flammar
Och af solen bäddas,
Pojkar hjula, bössor laddas:
Pang! och pang, och pang!

Ifrån skär och öar landa
Folk från alla kanter.
Det blir spel och lif och anda,
Skott och hurrarop.
Ungdom, gubbar, barn och tanter
Lätt introduceras:
Hela bundten saluteras
Med ett välkomst-stop.

Gummorna vid blanka pipen
Bruna näktarn tratta.
Lotsar med cigarr i gipen
Skutta om i fläng.
Hör hvad jubel! alla skratta
Och i händren klappa:
Lisa krinolin sågs tappa
I en hastig sväng.

Klang! nu ropas, hit go’ vänner!
Och ej längre bråken!
Dammet äcklar, törsten bränner.
Var så god och kom!
Spelman ger signal med stråken,
Som skall iakttagas:
Var så god, om det behagas,
Här är vin och romm!

Dansen flyttas in i stugan,
Vinden börjar kåra.
Hvar är Olle? man skall truga’n
Till fiol’n igen.
Ifrån groggen skiljs han svåra,
Bud på bud man skickar:
Olle kommer, ler och hickar:
"Liten lefver än!"

Godt ha’ näsa nu som stoppar,
Och en dito lunga.
Litet rum med många kroppar
Gör ej luften sund.
Ögonlocken bli’ så tunga
Af cigarr och sqvättar.
Nös du? ja, jag tror det lättar
Hjernan för en stund.

Utgårdsgäster hemåt vända,
Lugn är hafvets yta:
Allt i verlden har en ända,
Sorgligt eller gladt.
Sjelfva Bacchi safter tryta
Och hvar bössa klickar,
Stråken slinter, Olle nickar:
Bal’n är slut, god natt!


E. S-dt.

*


Svenska Målarekonstens anherre, David Klöker von Ehrenstrahl.



De krigiska bragdernas dån, klangen från klingor som
korsas, denna, för det ur vikingagrund utsprungna
svenska lynnet, så ljufva musik, är dock icke den enda
tonart, som förmår hänföra det nittonde århundradets
på den både materiella och andliga utvecklingens
många skiljda banor sig förkofrande svensken.

Särskildt inom den sköna konsten, inom
måleriet och skulpturen glänsa namn, som vittna
om det gamla
nordanfolkets högre mission och om friska och nya knoppar
på urgammal vikingastam. En knoppning som för vårt
inre öga i hänförande aningar låter hägra, framtida,
ännu okända, i skiftande prakt och i mångfaldiga former
sig utvecklande, blommor!

Den nordiska naturens fägring, det svenska folklifvets
poesi och den bragduppfyllda svenska häfden, allt detta skall
för de tider som komma, genom konstnärens verk, framstå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free