Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. XXII. Bohus' belägring under Gyldenlöwefejden. Th. - Himlen på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svag att kunna skicka slottet någon hjelp, och ehuru
Svenska öfversten Melcher Hamilton låg med några
regementen på andra sidan elfven vid Skårdal samt
då och då inkastade små förstärkningar i fästningen
och dermed upprätthöll de belägrades mod, voro
de sistnämda dock hufvudsakligast hänvisade till
sig sjelfva och sitt eget mannamod. Och detta
behöfdes. Mörsare och kanoner ljungade dag och
natt mot den gamla borgen, hvars murar slutligen
sjönko samman; alla husen inom fästningen, tillika
med kyrkan, förvandlades till grushögar. De mot
norr och de ofvannämda bergen belägna verken
blefvo raserade. Men Svenskarne förblefvo
sin öfverenskommelse trogna, och då Gyldenlöwe
uppfordrade slottet, afvisades hans utskickade af
Frölich med de orden, »att han ville till sista man
försvara fästningen, tilldess han kunde återlemna
den i sin konungs händer». Den i början långsamma
elden från fästningen blef med hvarje dag allt
lifligare och slutligen så mördande, att fienden
stupade hoptals. Det, som förstördes om dagen,
reparerades om nätterna, och då fienden den 25 Juni
vågade en storm mot bastionen Zwingeln, blef han
tillbakaslagen med 200 mans förlust. Kort efteråt,
den 9 Juli, afskar Gyldenlöwe kommunikationen med
Hamilton, så att denne icke längre kunde i slottet
inkasta några förstärkningar och besättningen var
alldeles okunnig om hvad som tilldrog sig utanför
Bohus’ murar. Bohus blef nu så hårdt inneslutet,
att ingen undsättning kunde väntas, och fienden
rustade sig derjemte till allmän stormlöpning. Då
hittade Börstel och Frölich på den utvägen att inlägga
bref i tomma granater, som kastades öfver elfven till
Skårdal, och i dessa bref anmodade slottsherrarne
Hamilton att med öfverenskomna tecken tillkännagifva,
huruvida hjelp nalkades. Danskarne hade med sina minor
åstadkommit så breda bräckor på muren, att tre vagnar
kunde köra i bredd derigenom. Den 12 Juli, det var på
tredje stora böndagen, hissades öfver Danska lägret
en hvit fana och tre brinnande beckkransar, till
ett tecken för de belägrade, att nu skulle minorna
springa och att de hade att välja mellan dagtingan
och undergång. Klockan elfva, då ännu icke något
svar kommit från fästningen, nedtogs hvita fanan och
sköts Dansk lösen, hvarefter minorna tändes. Men
Svenskarne hade anlagt kontraminor, och af dessa
blefvo de Danska minorna kastade tillbaka,
så att de gjorde sina egna större skada än de
Svenska. Borgens besättning sköt nu Svensk lösen
för att meddela lägret vid Skårdal, att fiendens
plan misslyckats, och Danskarne afstodo från den
tillämnade stormlöpningen. Men ända till den sjuttonde
fortfor Gyldenlöwe att öfverhölja det nästan raserade
slottet med nya projektiler, och besättningen på
Bohus var redan beredd att stupa till sista man,
då från Skårdal tecken gafs, att befrielsens stund
var nära. Carl XI hade under Leonhard Wittenberg,
en son af den store Arvid, sändt 1,000 ryttare till
riksamiralen, hvilken, sålunda förstärkt, genast
lät till Bohus signalera, att Svenska hären skulle
följande dagen gå öfver till Hisingen och angripa
Danskarnes hufvudstyrka. Samma natt gick Stenbock in
på Hisingen öfver en pontonbro invid Göteborg. Fienden
sökte visserligen hindra öfvergången, men blef
slagen, och följande dagen ryckte Stenbock fram
öfver ön, på elfven följd af en pråm, bestyckad med
16 kanoner. Under Svenskarnes anryckande fördubblade
Gyldenlöwe sin eld mot slottet; men vid middagstiden
den 21 stodo Svenskarne på Hisingslandet midtför
Bohus; fienden trängdes undan, och Svenskarne ryckte
in i hans approcher samt sköto der Svensk lösen,
hvilken med glädje besvarades från slottet. Ännu en
gång antände de Danska en mina; men följande dagen
upphäfde de sjelfmant belägringen, satte eld på sitt
läger och skyndade undan till Uddevalla, skrämda icke
allenast genom Stenbocks ankomst, utan äfven genom
ryktet, att Dalbönderna upprifvit bron vid Qvistrum
och att en bro blifvit slagen öfver elfven några mil
ofvanom Bohus, hvilket allt ingaf dem farhågor för
ett angrepp i ryggen och reträttens afskärande.
Bohus var befriadt. Med outsäglig glädje
mottogos befriarne, som icke tillfyllest kunde
prisa de belägrades mod och öfvermenskliga
ansträngningar. Hårdare belägring hade det gamla
fästet aldrig erfarit än under dessa 50 dagar,
då fienden, enligt von Börstels dagbok, i slottet
inkastade 2,265 bomber, 600 tolfpundiga granater,
161 eldkulor, 79 korgar med handgranater, 384 större
stenar, utom oräkneliga kanonskott, och dessutom
minorna, gjorde stor skada. Gråstensmurarne ramlade;
men »det Svenska modet stod fastare än de», för att
nyttja Ax. Em. Holmbergs ord.
Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
