Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 / 237 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runstenen i Habblingbo på Gotland. (Efter prof. Georg Stephens.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en del andra figurer. I nedre fältet synes ett
ståtligt vikingaskepp med rutiga segel, åror
och vanter. På däck synes 7 eller 8 man. Runorna
äro till en del forn-nordiska, men många af dem
äro otydliga. Den tredje bildstenen fanns år
1850, i kyrkan i förutnämde Alskogs socken, utaf
intendenten P. A. Säve, till hvilken den Svenska
Forntidsvetenskapen står i stor skuld. Men en stor
del af denna sten har blifvit stympad då den nedlades
såsom golfsten (se kopparsticket uti »Annaler för
Nord. Fornk. 1852, taflan V»). Här hafva vi en
stridsscen, en borg eller en befästad hamn, ett
segertåg, en häst, som drager en vagn på fyra hjul,
jemte en ram med otydliga skepnader. Här finnes äfven
en fågel eller ett annat djur af ofantlig storlek,
utom andra framställningar.

År 1861 uppgräfde samme vetenskapsman åter en nära
12 fot hög sten med upphöjda figurer i Lärbro på
norra Gotland. Nederst på den synes ett krigsskepp
med rutigt segel och 10 mans besättning. Deröfver
synes män med svärd, och en ryttare. Öfverst finnas
andra framställningar, hvaribland en åttafotad och en
fyrfotad gångare, fåglar, ett banér o. s. v. År 1863
fann P. A. Säve åter en bildsten i Stenkyrka på norra
Gotland. Den har samma afrundade ända och karakter som
de andra, men den nedre delen med inskriptionen (om
stenen har haft någon sådan, hvilket är sannolikt) var
afbruten. Den har tre särskilda fält: i det öfversta
finnes 8 till 10 till hälften otydliga figurer;
uti det strax inunder synes 9 man i färd med att gå
ombord på ett krigsskepp, med tillhjelp af en stege,
5 eller 6 man äro redan ombord. Hela det nedre fältet
upptages af ett stort skepp med rutigt segel; ombord
synes 10 till 12 personer, hvilka, som vanligt, hafva
ett rep eller vapen i handen. Öfverst upptäcker man
otydliga lemningar af ett fjerde fält.

Runstenen i Habblingbo på Gotland.

Vi återvända nu till Habblingbo-stenen. Den är 3 fot
och 9 tum hög, och består af den vanliga Gotlands
kalkstenen. P. A. Säve afritade den ånyo år 1864 och
jag erhöll en kopia af teckningen, äfvensom af de
andre, utaf min vän, den utmärkte runologen professor
Carl Säve från Upsala. På det hela öfverensstämmer
denna stens rundtoppade figur och dess prydnader med
de andras, endast med den skilnaden att figurerna,
som på de andre äro hopdragne på en sida, här äro
fördelade på två. Skeppets segel är icke rutigt;
6 man, som hålla rep eller upplyftade vapen i
händerna, stå på skeppet. Skeppet har såsom det
synes en stormbog, hvilket är tecken till hög
ålder. Hufvudsidan erbjuder en tydlig förklaring
öfver Tjängvide-stenen; ty här se vi tydligen en man
sysselsatt att offra åt höfdingen
(en hjelte eller gud) som synes till häst. Den
offrande öfverlemnar ett dryckeshorn åt höfdingen,
som sitter på en fyrfotad häst; hans häl tyckes vara
beväpnad med en stor sporre. Figurerna ofvanför äro
otydliga. Ett runeband går omkring hela stenens kant,
och slutar nederst i enkla slingringar; men endast få
af bokstäfverna äro läsliga och blott ett och annat
ord kan uttydas. Dock är det säkert, att hvarken
inskriptionen eller sjelfva stenen, ej heller de
andra stenarne af samma slag bära det ringaste spår
af kristendomen. Runorna äro skandinaviska och ej
forn-nordiska. Antagligtvis kan denna sten ej sägas
vara yngre än från nionde eller tionde
århundradet[1].

Alla dessa präktiga stycken, som jemte flera af samma
slag under loppet af de sista 20 åren äro funne på
Gotland af P. A. Säve, borde omsorgsfullt aftecknas
och samlade utgifvas. De erbjuda alldeles nya
upplysningar om våra nordiska förfäders konst, jemte
deras lefnadssätt och deras seder i en mycket aflägsen
och mörk tidsålder.

(Efter prof. Georg Stephens.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>