Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jönköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgifvet med djupa grafvar, saknar Jönköping icke heller
sin vall, – sjöarnas höga, skogbevuxna stränder,
– och med afseende på läget rättfärdigar staden
onekligen till viss grad det namn, som man temmeligen
öfverdrifvet tillagt densamma, må hända till en del
för att i Sverige kunna uppvisa en representant af
Adrias stad, likasom detta land påstås i Stockholm äga
en representant af staden vid Bosporen. All öfverdrift
lemnad å sido, måste det dock sanningsenligt erkännas,
att, antingen man ser Jönköping från sjösidan eller,
särdeles från Dunkehallar på landsidan, det icke kan
förnekas, att densamma företer den vackraste anblick,
– en tafla, hvari Wettern, de smärre sjöarne, den från
åsen nedstörtande ån med dess forsar samt staden med
sin vackra kyrka och sina hvita byggnader, sin hamn
med dess lilla fyrtorn, sina vattenpartier, broar
och trädplanteringar utgöra de framstående punkterna.
Bland de orter, der Sveakonungen stadnade och
med »grud och grid» möttes af ett nytt landskaps
invånare, under det han red sin Allrikesgata,
nämnes äfven Junabäck. Der skulle Smålänningarne
aflösas af Westgötarne, hvilka sedan skulle följa
honom genom sitt land. Denna Junabäck, ett litet
vattendrag, som ännu i dag vester om Jönköping faller
ut i Wettern, har sannolikt gifvit sitt namn åt den
nuvarande staden, hvilken i äldre handligar benämnes
Junakopung. Förmodligen fanns det vid bäcken någon
»kungssal» till konungens härbergerande, och kring
denna kungssal uppväxte förmodligen efter hand
en köping, – ty konungaborgar och kyrkor hafva
gifvit upphof åt våra flesta städer. Köpingen
torde småningom hafva blifvit rik, och en sägen
vill från en bland densammas rika borgare härleda
både stadens namn och namnet på det härad, der den
ligger. »I köpingen vid Wetterns södra ända bodde
en rik borgare, vid namn Jonas, – heter det; –
till honom kom konungen med sina män. De gästade och
drucko der i fjorton dagar. »Nu månde ditt öl vara
slut», sade konungen. Men Jonas rullade in i salen
en öltunna, så stor, att, sedan tunnan blifvit tömd
och botten slagen derur, kunde kungen rida bort genom
henne. Ett sådant gästabud kräfde hederlig genskänk,
och kungen frågade Jonas, hvad han önskade. Den rike
mannen begärde icke guld eller silfver; han begärde
endast af skogen omkring sitt hem så mycket, som han
kunde »tveta» in på en dag. Detta bifölls. Bittida
en sommarmorgon tog Jonas sin yxa, då han skiljts
från kungen vid Kungsbron på Holaved, gick söderåt
in i skogen och högg en tvet, – det är en spån, –
ur det ena trädet efter det andra, svängde djupt inåt
landet och kom på aftonen till den punkt, der Dumsån
faller ut i Wettern. Det sålunda intvetade häradet
fick namn af Tveta Härad, och efter Jonas kallades
köpingen Jonaköping.» Man finner, att sägnen här,
likasom ofta eljest, sökt binda ett ortnamn vid namnet
på en viss person.
På kungsgården i Jonaköping, det till sitt
anläggningsår obekanta Jönköpingshus, firade konung
Waldemar Birgersson år 1263 sitt bröllop med den
Danska Sophia, och att köpingen eller handelsplatsen
redan då hade betydenhet, finner man deraf, att
konung Magnus I år 1284 »bekräftade» Jönköpings
privilegier. I medlet af femtonde århundradet, då
Rumlaborg förstördes, torde Jönköping redan hafva
varit en ansenlig stad, hvilken utom slottskyrkan
hade två kyrkor, den ena helgad åt Jungfru Maria
och en tid (omkring 1558) domkyrka för en biskop
öfver det nuvarande Jönköpings län jemte Kinds
och Marks härader i Westergötland, den andra
invigd åt S:t Nicolaus. Derjemte hade staden fyra
kapell, S:t Örjans, Helgeands, S:t Peders och den
Hel. Walborgs. Magnus Ladulås inrättade i staden
ett mynthus. Sedan förekomma Jönköpings stad och
slott ofta i Sveriges historia. Under konung Birger
Magnussons och hans bröders strider förstördes
slottet, det var år 1309, men iståndsattes åter; –
i Jönköping delades (1357) riket mellan konung Magnus
II och hans son Erik; – i Jönköping uppsade Svenskarne
(1439) Erik af Pommern sin trohet, – i Jönköping dog
(1503) den store riksföreståndaren Sten Sture den
Äldre, och samma stad
intager i Christian II:s blodiga eriksgata ett rum
genom det mord, som här begicks på de unga bröderna
Peder och Lindorm Ribbing. Under Erik XIV:s krig
mot Danskarne nedbrändes staden 1567 af dessa,
och den hade knappt hunnit repa sig igen, förrän
den år 1612 nedbrändes af Svenskarne sjelfva efter
befallning af Gustaf Adolf och på det Danskarne
der icke skulle fatta fast fot. Vid detta tillfälle
förstördes äfven slottet; men sedan Danskarne under
Christian IV måst aftåga, skrämda genom Svenskarnes
annalkande, uppfördes slottet åter, och likaledes
började återuppbyggandet af staden, som från sin
förra vestligare plats flyttades till den nuvarande
mellan sjöarna. Gustaf den Store, som utfärdade
det nya Jönköpings privilegier 1614 och 1620, kan
sålunda betraktas som den nu befintliga stadens
egentliga grundläggare, och närmast honom nämnes
borgmästaren Petter Gudmundsson, adlad Strömberg, som
i 34 år förestod stadens styrelse och der inrättade
ett gevärsfaktori samt dit inkallade Tyska och
Holländska fabrikanter och arbetare, efter hvilka
en af förstäderna ännu bär namnet Tyska Maden. År
1635 öppnades i Jönköping Göta Hofrätt. Slottet,
– en annan version vill, att detta efter 1612
års brand nyuppståndna slott egentligen varit det
gamla Franciskanerklostret, hvilket Gustaf Adolf lät
tillbygga och befästa, – utvidgades af Carl X och
befästades ytterligare af den store Erik Dahlberg,
som en tid var landshöfding i Jönköping och i slottet
lät inreda en kunglig våning, rustkammare samt lokaler
för länsstyrelsen. Slottet nedbrann genom vådeld 1737,
och af Dahlbergs verk återstår nu blott en ruin.
Sedan 1612 förskonadt från krigets härjningar,
har Jönköping ändock sedermera varit utsatt
för mångfaldiga olyckor, eldsvådor, farsoter och
öfversvämningar, föranledda genom det sanka läget. Om
icke fullt jemförligt med det svåra peståret 1623, då
magistraten icke kunde hålla några sessioner, emedan
befolkningen flyktat åt alla håll, är dock koleraåret
1834, då denna farsot på en enda månad bortryckte
sjettedelen af befolkningen, ännu i friskt minne
hos befolkningen. Den sednaste historiska händelse,
som tilldragit sig i Jönköping, är fredsslutet mellan
Danmark och Sverige år 1809.
Det nuvarande Jönköping, en vacker, välbyggd
stad med 10,000 invånare samt ansenlig handel och
storartade fabriker, gasverk och vattenledning,
vacker hamn i Munksjön, till hvilken man kommer
genom en i Wettern utbyggd fördämning med fyrtorn
och en kanal med deröfver lagda rullbroar, har
att bland byggnader uppvisa en vacker kyrka,
till god del uppförd för böter, som Gustaf Adolf
utkräfde af Westbo Härads manliga befolkning för
ett på häradsskrifvaren vid sjelfva tinget begånget
mord, och med ett torn af huggen sten, ett verk af
Erik Dahlberg – hofrättshuset, fordom tillhörigt
den förut omnämda borgmästaren Peder Gudmundsson
Strömberg, ett vackert rådhus, ett storartadt hotell
för resande, till jernvägen hörande byggnader m. m
Jönköping, der hufvudkontoren för Smålands Enskilda
Bank och för Städernas Bolag till försäkring af
lösegendom hafva sitt säte, har bland fabriker
att uppvisa flera bryggerier och färgerier,
gjuteri och mekanisk verkstad, fabrikation af
skogsull, Munksjö storartade pappersbruk, den lika
storartade tändsticksfabriken, hvars fabrikat
exporteras till både England och Frankrike,
Paulis parfymfabrik, vagnfabriker, väfverier,
boktryckerier, att icke nämna en fabrikation, den
nu sannolikt afstadnade tillverkningen af allehanda
kolorerade träsnitt, hvilka under den familjära
benämningen af »Jönköpingska Målarskolans alster»
en tid såldes öfverallt i landet och prydde det
inre af alla bondflickors kistor och skrin. Bland
förlustelseställena i stadens närhet intager Stora
Limugnen, med ett förtjusande läge på Munksjöns
strand, förnämsta rummet.
Jönköping är födelseorten för, bland andra,
Gudm. Gör. Adlerbeth, Magn. Jak. Crusenstolpe,
P. G. Scheutz, Carl Peter Thunberg och Carl Anton
Wetterbergh (Onkel Adam).
Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
