Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par vinkar till unga damer - Öknens monark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans beqvämlighet, utan att på ett larmande
sätt erinra honom derom, att hon är verksam för
hans trefnad. Hon måste hålla rummen i ordning,
utan att i hans närvaro införa pigan med sopqvast
eller skurbalja. Hon måste tillaga hans måltider,
utan att låta honom vänta derpå, och i allting lika
noga akta sig för för mycket som för litet samt får
ändtligen icke fordra allt för stora offer af hans
tillgifvenhet.

Aldrig må hon af svartsjuka eller lidelse låta förleda
sig att kompromettera sin värdighet och aldrig öfver
småsaker utfara så häftigt, att hon under verkligt
allvarsamma omständigheter skulle uppträda lik en
furie.

Den sanna bildningen finna vi i hjertats godhet och
hjertegodhet i förening med värdig blygsamhet samt
konseqvent sjelfbeherrskning skall lyckligt föra henne
öfver alla klippor, utan att hennes lefnadsfarkost strandar.

Visserligen sväfva många i den beklagansvärda
villfarelsen, att man måste öfverlemna sitt öde i
Guds hand och sedan lägga händerna i kors. De vilja ej
beqväma sig till någon ansträngning eller öfvergifva
sina en gång kärvunna vanor, mannen må nu dermed
vara tillfreds eller ej. Likaså finnes det andra, som
oupphörligt gräma sig och ständigt betrakta det sköna,
friska, glada lifvet genom ett mörkt glas, emedan de
antingen icke vunnit kärlek af det hjerta, som för dem
är dyrbart eller må hända allaredan förlorat den. För
deras räkning må följande rader stå: »Ut i striden,
man är icke besegrad, så länge man sjelf ej sträcker
vapen. Hjertat skall icke dö, så länge det ännu
har mod att kämpa.»

Öknens monark.

Hvarje gång då jag skjutit ihjäl ett
lejon och gått fram till det döda för att bese
elfenbenständerna, de ebenholzsvarta klorna och de så
välbyggda lemmarne, som göra det möjligt för detsamma,
att i ett enda språng tillryggalägga en rymd af 45
fot, slår jag händerna tillsamman, känner nästan
ånger och samvetsagg och frågar mig: hade du, dverg,
då äfven rättighet att taga jättens lif?»

Så lyda de ord, med hvilka löjtnant Gerard af tredje
Spahiregementet inleder sina äfventyr, då han talar om
denna djurens konung; således den berömde lejondödaren
Gerard, som ej skulle falla för denne väldige
motståndare i öppen kamp, utan för sin like, såsom
en ny tillförlitlig rapport från afrikanska kusten
förmäler, enligt hvilken han ingalunda drunknade,
utan för sina ägodelars skull mördades af sina
vägledare. Aldrig har någon Europé studerat denne
hjordhärjares natur med större uppmärksamhet än han;
vi vilja derföre nyttja hans enkelt berättande form,
för att genom honom oförfalskadt låta framställa hans
älskling.

Lejonet är, öfverensstämmande med sin hjeltelika
karakter, ridderligt galant och lejoninnan en kokett
af första ordningen. När de få tänder är dödligheten
störst bland lejoninnorna, så att antalet lejon är
vida större och en skönhet är derföre en ganska sökt
artikel. Ofta åtföljes lejoninnan under brunsttiden
af tre eller fyra lejon, som alla eftersträfva
hennes ynnest och som beständigt kifvas och slåss
med hvarandra. Äro de för lika i krafter, så erhåller
intet företrädet och lejoninnan, otålig

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/famijour/1866/0264.html

		Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 / 260 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|