Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två uppfyllda önskningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skräddare ska pojken bli, om än sjelfva kungen med
hela sitt regemente bad för, honom. Kom ihåg det,
svåger.w
»Nej si så anfäkte mig den och den!» brummade gamle
Träff, »skall’han-icke blifva krigsman, om jag också
skall lemna min gamla tullstuga och linka
på träbenet upp till kungen; - säger han
ja, så duger inte att femton skräddare sa’
nej - god natt svåger!»
»Kungen, ja», tänkte Calle tyst för sig sjelf, der han
satt lutad öfver morgondagens lexor, kungen! »Kunde
jag bara ådraga mig hans uppmärksamhet, bara komma i
hans närhet en enda gång, så vore min lycka gjord,
ty honom kan far ändå inte neka, han må säga hvad
han vill.»
Och med hufvudet ännu mera uppfyldt af framtidsplaner
än vanligt, gick Calle den aftonen till hvila.
^____-.
Yi inträda nu för ombytes skull i ett
präktigt stenhus, från hvars vackra, med pelare
försedda vestibul en bred trappa, belagd med
mattor, leder upp till öfra våningen, der
baron Nyenstjerna - stadens enda adelsman -
residerar och der han just nu i sitt skrifrum
sitter högtidligt tillbakalutad i sin broderade
stol, under det hans dotter, unga fröken
Adéle, ett vackert barn om 14 år, står
framför honom med ett sorgset uttryck i
sina milda ögon blå.
Fröken Eu-phrosine Ny-enstjerna, baronens äldre
ogifta syster, sitter som till doms i soffhörnet
tätt invid och lutar sitt ovanligt lilla och toppiga
hufvud tillbaka på ett sätt som antyder att det icke
är vardt
för någon att opponera sig mot hennes mening, än
mindre mot hennes ord.
»Jag trodde icke», säger fadern miss-nöjdt och fäster
på barnet framför honom en ovänlig blick, »jag trodde
icke att Adéle numera skulle gifva sin goda tant
grundade skäl till anmärkningar; det bedröfvar mig
verkligen och jag måste säga dig, att
Blomma till Lampbricka m, m
OrMnalstorlek
Lampbricka (förminskad skala).
(Se sid. 86).
om det sker en gång till, hm! jag måste uppfinna
något passande straff för din brist på takt.»
w Ack», hviskade flickan och fastade på fadern
en oskuldsfull och vann blick, »jag tror ej
något straff kan kännas svårare än pappas missnöje.
Men jag visste icke . . . jag trodde icke att min
välmening kunde illa uttydas ... en gåfva till min
ammas son! ...»
»Intet sjelfförsvar, om jag får be!» yttrade .hvasst
gamla fröken och sände sin unga brorsdotter en
ogillande blick. »Jag hemställer till hvar och en med
begrepp om det passande, huruvida det kan anses comme
il faut af en fröken Nyenstjerna, snart vuxna damen,
att med egen hand virka amie och pulsmnddar och skänka
bort åt en skräddarepojke, vore han än femton gånger
hennes ammas son.»
»Men om det varit åt kusin Max», yttrade
flickan sakta, i det den länge återhållna tåren
dallrade öfver kinden, »då hade tant visst icke
tänkt att det varit illa af mig eller opassande
på något vis.»
»Naturligtvis icke, min unga opponent, alldenstund
kusin Max är din jemlike, hvilket du väl ändock icke
djerfvcs påstå att skräddarens Calle är».
»Jag har ju lärt att hvarje menniska är min like»,
svarade stilla Adéle, i det en sakta smekning på
faderns hand tycktes uppmana honom att dock skänka
sin flicka något bistånd i striden mot den vredgade
tanten.
»Allt för romantiskt och vackert!» log gamla fröken
försmädligt. »Det är mamsell Libell, förmodar jag,
som ingifver dig sådana visa idéer. Till slut tycker
du väl att sjelf va k ungen icke är ett grand bättre
än gamle Träff bort i tullstugan?»
»De äro båda lika inför Gud», menade Adéle frimodigt,
under det dock hennes röst bibehöll samma milda
välljud som alltid.
»Nej, nu går det för långt!» påstod gamla fröken och
reste sig till hela sin längd. Du, en ädlings dotter,
utan en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
