Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtmarskalk och talmän vid nu pågående landtdag i Finland. - Den förklädde. Poem av Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förtroende, som hedervärda bondeståndets talman
vid sednaste landtdag förstod att genom sitt värdiga
förhållande förvärfva, har föranledt storfursten att
ånyo utse honom till samma förtroendeplats äfven vid
denna landtdag. Denna hedervärde daneman är
August Henriksson MäJci-Peska.
Mäki-Peska är född den 3 September år 1812 i
Kuo-wesi socken, der han numera är ägare till ett
i en naturskön trakt beläget hemman. Han är en
duglig, redbar och driftig jordbrukare, som ur små
omständigheter arbetat sig upp till välstånd. Med ett
klart förstånd och en rättskaffens karakter förenar
han fromhet och gudsfruktan, och är sedan år 1856
kyrkovärd i församlingen, hvars väl och angelägenheter
han på det varmaste och verksammaste behjertar ....
Ur en artikel i »Helsingfors Tidningar» för år 1864
med öfverskriften: Teckningar från landtdagen taga
vi oss friheten att låna följande korta karakteristik
öfver August Mäki-Peska:
»Såsom politisk personlighet vid landtdagen spelade
Mäki-Peska ingen synnerligen framstående rol. Han
är redbar och rättänkande, och låter hvar och en
åtnjuta hvad som honom lagligen och tillbörligen
tillkommer. Blott få gånger hände det sig, att han
med talmansklubban nedtystade någon; men det skedde
då alltid med kraft och så, att flertalet erkände det
berättigade i hans åtgärd. Yid flera än ett tillfälle
ådagalade han en stor naturlig vältalighet, hvilken
ofta öfvergick till religiösa föremål. I allt detta är
han en typ för den | finska bonden i allmänhet. Samma
rättframma väsende, utan | framfusighet och utan
kryperi, samma enkla fromhet ser man mångenstädes,
såväl i den välbyggda bondgården, som i det fattiga
pörtet. Och detta ingifver betraktaren förtröstan,
att den byggnad af materiel och andlig förkofran,
som uppföres på denna grundval, skall blifva fast
och beståndande.»
Mäki-Peska bär den landtdagsmedalj i guld, hvarmed
han efter senaste landtdags slut, af Finlands
storfurste hugnades.
-
 |
Du fridens genius tror dig se
I bilden, framställd här;
Det synes så på palmerne
Dem han i handen bär.
Gud vet ändå! jag anar vingar
Djupt dolda uti gräsets ringar.
Gå icke dit, du unga mö!
Ur skotthåll, ungersven!
Han slumrar ej, det olycksfrö,
Fast ögat är igen ...
Tänk om till fånga guden tog’ er
Med pilar ur sitt dolda koger!
Då sökten fåfängt. J förvisst
Den »fridens genius» mer,
Men oro, oro först och sist
I stället sökte er,
Och qval och tårar utan ände
Och ring och bref och allt elände ...
Så oförsigtigt! nå min Gud,
Hvad sade jag! Se der
En pil, en suck, ett brutet ljud
Och flickan träffad är;
Och äfven han — det är förfärligt,
Och jag som menat dem så ärligt!
Ja, skyllen eder sjelfva nu,
Jag flyr hvad jag förmår,
Ty att bli skottfri, fordras ju
Att vara hundra år ...
Jag flyr — farväl! J veten skälen,
Gud skydde blott Achilleshälen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
