Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - forts. Studier vid vägen. Den farliga dygden. - Modern stol. - Karseforssen. - Våren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilja fram! Hvarför skulle jag göra mig till
martyr för försöket att leda dem in på en klokare
väg? Martyrkronan erbjuder inga fördelar i våra
tider. Alltså »lass basen!»
Från denna stund kastade jag uppriktigheten öfver
bord, fick namn för en hygglig karl, kom i nåd hos
min farbror och hans familj, har blifvit bättre vän
än någonsin med löjtnant
Driftén och står i bästa förhållande till hela
verlden. Som ett sista offer på det öfvergifna altaret
vill jag dock nedlägga den bekännelsen, att då mitt
hjerta en gång kommer att klappa af en besvarad låga,
vänder jag tillbaka och bjuder det älskade föremålet
att vid dess fot anropa dess gudomlighet att helga
vår kärlek och stärka vårt förbund.
Lothar.
-
Modern stol.
Vår illustration, sid 116, framställer en möbel i
nyaste smaken nämligen en, hvad sjelfva stommen
beträffar, af bamburör fabricerad stol. Denna tager
sig förträffligt ut i ett mansrum. Sätet är beklädt
med mörkt bronsfärgadt läder samt der ofvan prydt med
ett broderiarbete, hvars utförande naturligtvis beror
på hvars och ens tycke och smak, men hvartill våra
värda läsarinnor kunna finna anvisning i den tyska
modetidningen »Der Bazar», N:o 36, af förra årgången.
Beklädningen är fästad medelst ett tjockt brunt snöre,
som löper omkring hela sätet. Hvartdera af hörnen är
dessutom prydt med en af samma slags snöre bildad
snäcka, ur hvars midt löper ett annat snöre med
vidhängande tofs. Liknande snören, ordnade till ett
galler, som i hvardera korspunkten är försedt med en
läderknapp, fylla ryggstödets tomrum. Bruna fransar
och tofsar nedhänga från gallret; en enda tofs är
fästad vid den punkt, der de under sätet löpande
stängerna korsa hvarandra.
Karseforssen.
Laga-åns källgrenar utbreda sig öfver ett vidsträckt
område mellan Taterg och Almesåkra-berget på Smålands
platå, men samlas i de stora sjöarna Vidöstern
och Bolmen, från hvilka de tvänne flodgrenar utgå,
som snart förena sig till Laga-åns ström, hvilken
sedan icke bildar någon sjö, utan fortsätter sitt
lopp och ändtligen faller ut i Laholmsbugten
af Kattegat. Innan floden uppnått Hallands gräns,
bildar han ingen betydligare fors; men här befinnes
den 16 fot höga Majeforssen, och längre ned, omkring
en half mil ofvanför Laholms stad, störtar sig Lagan
med ett språng af mellan 40 och 50 fots höjd öfver
klipporna, bildande det största af det sydligare
Sveriges vattenfall och meddelande den söderifrån
kommande resenären ett begrepp om hvad ett svenskt
vattenfall vill säga. Efter denna bedrift flyter
elfven lugnt och stilla fram till Laholms stad, der
han brusar neråt omkring »Slottsholmen» och strax
nedanför denna faller ut i hafvet. Karseforssen,
sannolikt ursprungligen Katseforssen, är i likhet med
de öfriga vattenfallen i de halländska strömmarna,
bekant genom sitt fiske, i hvilket en god del af
den allmänt s. k. »Halmstadlaxen»» fångas. Fallets
ovanliga form af en
halfcirkel, – heter det i en beskrifning deröfver, – hvars
båge är vänd emot strömmen, ger upphof till proceduren
vid laxfisket, enär vid bågens slutpunkter bildas spet-
siga vinklar mot den klippiga stranden, så att naturen sjelf
åstadkommit lämpliga hål för laxen att gå in uti. I dessa
hål nedsänkas katsar för den fångade fiskens förvarande, och
häraf härleder sig förmodligen forssens namn. Laxfisket har
flera ägare och är utarrenderadt af dessa, som sig emellan
dela arrendeafgiften.
Utom »Gubben» och »Gumman», de bägge stora stenar af
egen form, mot hvilka elfven bryter sig efter
det han fulländat i sitt jättesprång, hafva också
ett par jättestenar på en ljunghed i närheten
af vattenfallet fått sitt eget namn och kallas
»Tvä-stenarne». Traditionen låter dem vara
uppresta till minne af kämpen Starkodders seger
öfver Hergrim Halftroll, som bortfört Starkodders
älskarinna Ogn Alfafostre, och förlägger sålunda
hit den strid, för hvilken en annan sägen gjort
Trollhättan till skådeplats. I öfrigt är trakten
rundt omkring rik på historiska minnen, och har
den bevittnat skarpa strider mellan svenskar
och danskar. Th.
-
Våren.
Du, vår, som talar med himlens vindar
Så skönt,
Och kläder björkar och höga lindar
I grönt,
Och bjuder lärkan i luften drilla
Så gällt,
Och liten snöbäck i sanden trilla
Så snällt,
Och strida forssen från klyftan rusa,
Så vildt,
Och vestanflägten i dalen susa,
Så mildt,
Och späda gräset på marken spritta
Så smått,
Och himlens öga ur molnen titta,
Så blått,
Och leder böljorna, många, många,
I ring,
Och sänder skogarnes balsamånga
Omkring;
Du, som all verlden ur bojor frälsar,
Så vig,
Du, sköna, herrliga vår! .... glad helsar
Jag dig.
Hel! der på kanten af skyhög klyfta
Du står,
Och yra, skälmska zefirer lyfta
Ditt hår,
Och florlik mantel på luften flyter,
Så lätt,
Och glädjens blixt ur ditt öga bryter,
Så tätt.
Sprid denna glädje till hvarje sinne,
Du vår,
Och lägg hvart aggande, sorgset minne
På bår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
