- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 /
169

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S:t Mikaelsgrottan i Tellemarken. - Ströftåg på ön Java.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egen psalm, reformationens väldiga krigssång: ’Vår
Gud är oss en väldig borg etc.’ Han hade icke
slutat den första versen, innan han plötsligen
hejdade både sin sång och sina steg, ty ljuset
utbredde sig igen. Grottans bakgrund öppnade sig
nämligen och visade ett inre litet rum, hvarest
en mängd vaxljus brunno på ett altare framför ett
krucifix. En af ålder böjd man, iklädd en
fullkomlig kostym, sådan den vid messan brukas af de
katolska presterna, framträdde ur detta sanktuarium,
hvars tillvaro herr Povel aldrig hade anat, och stod
nu midt framför honom, helsande ett hjertligt:
»Guds fred». Det var fader Sylvester, den siste
i S:t Mikaelskyrkan tjenstgörande prest, hvilken
nu efter flera års landsflykt hade återkommit,
för att som eremit tillbringa sina återstående dagar
i sin kära fjällkyrka samt för att der få afsomna och
finna sitt sista hvilorum. Han visade nu för
herr Povel, huru en sten på rullar kunde tillsluta
denna inre helgedom, hvilken, alldenstund den hade
varit så väl dold, hade undgått förödelsen, då
kyrkans hufvud del blef plundrad. Han berättade,
att åboerna på gården Gisholdt försågo honom
med det lilla, han behöfde
till sitt lifsuppehälle, och hade gifvit honom det
löftet att, då han en gång afled, begrafva honom i
kyrkans sakristia, samt att han aldrig visade sig
för någon främmande, utan blott höll messor för
sig sjelf. Efter ett långt samtal mellan de tvänne
stridiga bekännelsernas vittnen, räckte de hvarandra
handen och stodo här i nattens tystnad vida höjda
öfver menniskornas och dagens blinda split och
bråk. Derpå skildes de; den gamle Sylvester gick
tillbaka till sin ensliga cell i grottan; herr Povel
steg ner till sina väntande båtkarlar och begaf
sig tillbaka till sin prestgård, till de lefvandes
krets. Efter detta besök skall herr Povel hafva varit
mildare och försonligare i sin embets-utöfning. Visst
är åtminstone, att han från denna stund icke mera
ifrade mot Mikaelskyrkan och dess nattliga belysning,
som derefter förmärktes blott några få gånger och
derpå fullkomligt upphörde. Herr Povel visste då,
att S:t Mikaelskyrkans siste prest nu hade funnit
hvila inom dess murar, och att grottan nu verkligen
var öde för alltid.

Ströftåg på ön Java.

illustration placeholder
Surabayas handelsplats,

II.

vigtigaste staden i östra delen af Java och en ganska
betydande handelsplats är Surabaya. Kustångarne, som
fara mellan denna stad och Bä t a via, lägga till vid
åtskilliga platser deremellan och behöfva vid pass
fyra dagars tid för att sålunda anlända från den ena
till den andra af dessa tvänne städer. Surabaya har
sin redd i Madura-sundet, hvilket, liksom Kannans
mynningar hvimlar af hajar. På redden ser man
nästan ingenting af staden, utom tilläfventyrs den
| uppstigande röken. Genom en kanal kommer man in
till staden, och det första man varseblifver deraf,
är Diamant, ett väl befästaclt citadell, som tager
sig temmeligen väl ut. Strax | derefter ser man vid
högra stranden den europeiska staden; j

der finnas magasiner, som äro uppfyllda med ris,
socker, kaffe, tobak och specerier; der ligga
residentens boningshus, posten och köpmännens
bostäder. En tysk, vid namn Schmidt, håller ett
förträffligt värshus.

Stadens hela fysionomi är helt olik Batavias. Surabaya
är vida helsosammare än den sednare, men icke en
stor trädgård, utan en fästning, i hvilken man
varit nogräknad om platsen, och hvarest husen äro
tätt sammangyttrade intill hvarandra. Der finnas
inga skuggrika alléer eller gräsbevuxna platser,
utan trånga gator; blott en enda gata är beskuggad af
träd. Men samma brokiga tafla ser man här, som i Båta
via; det javanesiska elementet är det förherrskande;
menniskorna

Sv. Fam.-Journ. 1867. - 22.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1867/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free