- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 /
240

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prime. (forts.) - Vichy

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hof vas, och kaptenen och jag togo plats i
en af de andra båtarne.

Stormen hade nu nästan mojnat ur, nattens dunkel
bredde sig öfver vattnet, och just som vi styrde
in mellan de yttersta af skärgårdens holmar, gick
fullmånen upp ur hafvet bakom oss och spred öfver de
trötta, långsamt hvalf vande vågsvallen sitt klara,
men kalla sken.

IV.

Skeppsbrottet väckte naturligtvis i Karlskrona, så väl
som i trakten deromkring, ett smärtsamt uppseende, och
blef den amerikanska familjen föremål för allmänt och
hjertligt deltagande; men största intresset tillvann
sig dock den ståtlige Prime, hvilken, huru björnlik
han än såg ut, blef ett riktigt lejon i staden. Från
morgon till qväll stod det fullt med folk utanför
kaptenens bostad, endast för att få se den märkvärdiga
hunden, och när denna visade sig ute på gatorna,
fick lian alltid en svit af nyfikna efter sig.

Alla ömhjertade mödrar skulle naturligtvis gifva
honom en skorpa eller en sockerbit, för att dermed
visa sin sympati för hans vackra och modiga handling,
och alla små barn skulle smeka den snälla hunden,
som räddat den lilla flickan från att drunkna
i det stygga, stygga hafvet! Och Prime lät sig
detta väl behaga.

Men den, som ej befann sig väl, var den stackars
kaptenen. Han hade ej medel och kunde ej heller
i hast anskaffa sådana, för att om möjligt åter få
fartyget försatt i segelbart skick. Han ville dessutom
nödvändigt hem före vinterns inbrott, och derför
skyndade han äfven på att få vraket såldt så fort
som möjligt. Följden blef, att det bortauktionerades
för en summa så liten, att den knappt kunde räcka
till respenningar. Ja, det visade sig till och med,
att den, sedan uppköp af några nödvändighetsartiklar
blifvit gjorda, omöjligt kunde förslå till de ej
obetydliga kostnader, som den tiden voro förknippade
med en resa till nya verlden.

I denna förlägenhet beslöto de skeppsbrutna, efter
långa och bittra strider, att göra en för deras
hjertan mycket påkostande uppoffring.

Prime skulle qvarstanna i Karlskrona!

Det var ej ondt om spekulanter på honom. Det ena
anbudet efter det andra hade gjorts kaptenen, men
han hade

med bestämdhet afvisat dem. alltid i öfvertygelse,
att behofvet ej skullo tvinga honom att skiljas från
en så trogen och uppoffrande vän. Den unge grefve
X. hade varit enträgnast med sina anbud och han blef
också segrare, sedan han underkastat sig det vilkoret,
att emot köpesumman återlemna Prime, om kaptenen komme
tillbaka och återfordrade honom. Och så blef Prime
Karlskronabo mot en summa af 20 pund sterling. Med
reskassan sålunda förstärkt afreste den olyckliga
familjen. Prime måste den dagen och många följande
dagar hållas i arrest - och ägaren började frukta,
att Prime ej skulle öfverlefva den förlust han gjort,
ty till en början ville han hvarken äta eller dricka;
men som han behandlades mycket väl och var och förblef
allas gunstling, började han snart att finna sig i
sina nya förhållanden.

Det dröjde dock ej länge, förrän han ånyo fick ombyta
husbonde. Grefve X. blef nämligen kommenderad att
följa korvetten Karlskrona på den expedition, genom
hvilkens olyckliga utgång så mången bana slöts i
sin knoppning, så mången rik, berättigad förhoppning
brast. Det är icke meningen att rifva upp gamla sår,
de hafva blödt nog och svidit mångenstädes kanske
allt för djupt - allt nog, grefve X. fann, tillika
med många af sina kamrater, döden i böljorna.

Före sin afresa hade han inackorderat Prime hos en vän
på Gotland, och der blef lian nu till sin död. Från
den amerikanske kaptenen hörde man ingenting vidare,
än att han på vårsidan, året efter sedan han reste,
skref ett bref till grefve X., deri han endast
berättade, att hemresan gått lyckligt, samt tackade
för det goda bemötande, han rönt, och slutade med en
hälsning till Prime.

På Gotland finnas ännu många afkomlingar af Prime. De
hafva

sedan länge vunnit anseende som de förnämligaste
hundarne på ön och äro derför alltid mycket
eftersökta. Så vidt man vet, har ingen af dem gjort
sig skyldig till något dåligt uppförande, ehuru ingen
heller utmärkt sig så fördelaktigt som stamfadern;
detta torde dock ej få tagas så, som skulle slägtet
försämrats, utan torde orsaken ligga deri, att ej
något gynnsamt tillfälle gifvit dem anledning att
visa sina utmärkta egenskaper. I sällskapslifvet
hafva de alltid visat sig fromma och godmodiga och
ständigt varit sina omgifningar favoriter, och deras
ägare hafva satt en ära uti att noga hålla reda på
deras slägtregister - och de hafva också anor, som
sannerligen icke äro att skämmas för.

Vichy.

en förtjusande dal med ett mildt, smidt klimat, vid
högra stranden af en segelbar flod, Allier, ligger
den lilla staden Yichy, med omkring 4000 invånare,
bekant och berömd för sina till badning och drickning
använda varma källor. Yichys anseende är gammalt;
dess vatten voro under
namn af aquce calidce redan bekanta för romarne, och
nu finner man der i marmor-bassiner icke sällan mynt
från kejsarne Claudii och Neros tider. Också härleder
man namnet Yichy från latinet, nämligen från vicus
calidiis (varm by). Namnet Yichy hade för en lång
tid råkat i glömska och omnämnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1867/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free