Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elgen. - Brunkeberg i äldre tider. Af G. Thomée.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visar han sig plötsligen halsstarrig, lägger, liksom
den istadiga åsnan, öronen tillbaka, skelar med ögonen
och slår med framfötterna på ett fruktansvärdt sätt,
desto farligare som han räcker ganska högt och med
lätthet kan träffa en menniskas hufvud.
Stängslet, inom hvilket man håller elgen fången, måste
vara ganska högt; ty oaktadt sina otympliga rörelser
i öfrigt, går han utan svårighet öfver en vägg af
sex fots höjd; dervid besvärar han sig icke ens med
att taga sats. Han går lugnt fram till staketet,
ställer sig plötsligen på bakbenen,
lyftar frambenen öfver kanten och kastar sig nu helt makligt
öfver, släpande de långa bakbenen efter sig.
Elgens kött har till smaken likhet med hjortkött, dock
är det något segare än detta. Öron och tunga anses som
läckerbitar. Huden lemnar ett förträffligt läder. Af hornen
förfärdigas knifskaft och dylikt. Förr visste man på ännu
flera sätt, än nu är fallet, draga nytta af elgen. Man erhöll
af honom mångfaldiga slags läkemedel, och vidskepelsen
fann riklig näring i berättelserna om deras underbara verkningar.
Brunkeberg i äldre tider,
Af G. Thomée.
fjyr * -
^*^Jy|Ken, som nu från Gustaf Adolfs torg vandrar
Malmtorgs-sU3 8atan framåt och efter en kort promenad,
hvilken *$ / ^ tyckes knappt det ringaste bära
uppföre, befinner sig på den stora, med palatslika hus
kringbyggda plats, som nu kallas Brunkebergs torg,
- officiella benämningen är
emellertid Malmskilnads-torgei, ehuru den måst vika
för det historiska namnet,
- måste onekligen med någon förundran fråga
sig, huru denna plats kunnat få namn af »bergw, då
den synes så jemn och slät, så nästan saknande
all sluttning. Men vandraren bör emedlertid
påminna sig, att tiden förmår mycket, att han
kan göra "höjderna nedriga och fylla dalarna», och
då menniskohanden härvid underhjelper hans arbete,
går detta för sig utan synnerlig svårighet. Det nu
varande Brunkeberg är verkligen den nu qvarbefintliga
högsta punkten af den höga sandås, som ännn i dag
slutar mot vester nedåt Drottninggatan och Clara
sjö, mot öster ned mot Regeringsgatan. Carl XIILs
torg och det lilla, nu igengrundade vattendrag, som
fordom under namnet Näckströmmen skiljde Käpplingen,
den nu varande Blasieholmen, från Norrmalm, medan
den i söder sluttar nedåt strömmen och i norr ännu
utbreder sig till den ås, på hvilken Johannes’
träkyrka står, och hvilken vid Norrtull under namnet
"Generalsbacken» ännu bibehåller minnet af Lewenhaupts
och Buddenbrocks halshuggning efter konung Fredriks
olyckliga ryska krig, på samma gång tusentals af
Gustaf den fjerde Adolfs olyckliga landtvärnister der
blifvit nedmyl-lade, samma sand, som drack de ännu
mer missledda än odugliga fältherrarnes blod. Och
dessa rader af palatser, som nu kringgärda det
ståtliga torget och göra det till en bland den svenska
hufvudstadens glanspunkter, de stå der nära nog sedan
i går, ty ännu lefver i friskt minne det ruskiga plank
med de ännu ruskigare hökar- och klädmäkleribodar,
som in-
togo Brunkebergsplatsens östra sida, medan den
norra upptogs af en materialgård, ett hyrkuskverks
vagnbodar, Gud vete hvad, och sjelfva torget hvimlade
af åkare, icke som nu försedda med nätta droskor,
utan med eländiga krakar, spända för schasar, i hvilka
man knappt vågade sätta sig upp,
medan deras körsvenner för-drefvo den långa tiden
med att singla krona och klafve eller deltaga i de
bataljer, som på denna aflägsna plats levererades
mellan den förhoppningsfulla ungdomen i Clara och
Jakobs skolor, hvilken här hade sin valplats. Detta
Stockholms »parti e honteuse» är emedlertid nu med
allo försvunnet; de stora, hotellerna "Kung Carl»,
»Kanaan», »Brunkebergs hotell», »Hotel la Croix»,
»Folckerska huset» med dess för den Stockholmska
mode verlden oumbärliga etablissement och de ståtliga
palatserna på vestra sidan hafva efterträdt de gamla
rucklena; till och med den gamla brunnsöfver-byggnaden
af trä har måst vika för den af stadens visa fäder
hitflyttade brunnsöfverbyggnad, som fordom stod på
Stortorget, och herrar åkare med sina droskor och
slädar äro inskränkta till en liten rymd, som icke
medgifver de förra evolutionerna och icke låter
begagna sig till stridsplats. Så mycket kunna tjugo
till tretio år uträtta.
Men för. ännu längre sedan tillbaka hade Brunkeberg
ett helt annat utseende. När riddar Sten Sture
här slog det stora slag, som den 10 Oktober 1471
tillintetgjorde alla Christian I:s försök mot Sverige,
var Brunkeberg ännu det gamla sänd-berget och bar
visserligen redan det namn, som det ännu bär efter
konung Birgers här aflifvade marsk Johan Brunke,
men kallades likväl då oftast i dagligt tal med det
gamla namnet Brantberget, och sträckte sig ända ned
till strömmen och den bro, som genom Store Norre
Port ledde öfver den samma in till Stockholmen eller
Helgeandsholmen. Då och långt sednare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
