Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 / 337 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I de ryska östersjöprovinserna. I. Från Memel till Riga och Dorpat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

melankoliska som en kulen höstdag, utgöra Kurlands sjöar. Och då
vattnet blifver allt för mycket, söker sig en sådan sjö
någonstädes en utväg, antingen till Östersjön, eller ock till Minge,
Aa eller Windau – Kurlands floder.

Estniska skjutsbönder.

Kurländskt åkdon.

Kusttrakterna kring Duna, Aa och i synnerhet kring
Minge erbjuda ganska vackra utsigter. Verkligen förtjusande
äro, med sina kullar, dalar och löfskogar, omgifningarna kring
de mindre städerna – blott icke dessa sjelfva hade ett så
afskyvärdt utseende. Till det mesta bestå de af små trähus med blott en våning, hvilka omgifva ett obetydligt kyrktorn; genom de smutsiga gatorna, på hvilka stenläggning ej kommer i fråga, smyger sig eländet i gestalt af trasiga litauer, letter och ryssar. Sällan ser man en fri och frisk fotgängare på gatan. Men ofta ilar en öfvermodig adelsmans eleganta vagn, dragen af eldiga gångare, förbi de låga husen, och ödmjukt bugar sig hvar och en vid åsynen af aristokraten, – ganska naturligt, alldenstund
flertalet af stadshusen tillhöra adelns på denna punkt
sammanstötande landtegendomar, så att något oafhängigt borgerskap
egentligen icke existerar. Dessutom utgöra dessa småstäder
en tillflyktsort för de längre inne i landet icke tålda
judarne. – Borgerskapet har i Kurland öfverhufvud taget
aldrig velat trifvas väl; dertill har adeln allt jemt varit för
mäktig; den besitter ännu, då kronogodsen undantagas, all
fast egendom; öfver två tredjedelar af landet är i dess våld.
Det oaktadt visa deras byggnader nästan ingenstädes i sitt
yttre den gamla feodalprakt, som man finner i vestra
Europa. Vanligen ligga adelsgårdarne i midten af det dem
tillhöriga området, med mer eller mindre fri utsigt. I
allmänhet är boningshuset en lång envåningsbyggnad af trä, ofta
försedd med frontispis och täckt med tegel. Dess hufvudprydnad
utgöres utaf en lång rad af rum, hvaraf hälften alltid
står till gästers disposition. Kring manhuset ligga de
öfriga till gården hörande byggnaderna: magasin, torkria,
ladugårdshus samt det oumbärliga brännvinsbränneriet. En park
eller trädgård utmärker alltid riddargodset, och den närmaste
omgifningen utgöres af »gårdsfälten».

Men ömkliga äro böndernas bostäder; väggarna bestå
utaf på hvarandra upplagda timmerstockar till en höjd af åtta
fot; huset har blott ett boningsrum samt en rymlig förstuga. Den vigtigaste möbeln i boningsrummet är en väldig ugn af gråsten och lera, hvilken icke allenast tjenstgör som värm- och bakugn, utan äfven användes för matlagning och sädes-torkning. Skorstenar äro obekanta; då man eldar måste röken utsläppas genom luckor i väggarna. Sålunda befinna sig invånarne i sådana kojor med fötterna på det kalla stengolfvet, som dessutom under vintern nedsmutsas af boskapsdjur, och med hufvudet nära
taket i rök och odräglig hetta, omgifna af drag. Så snart
dörrar och fönster – hvilka sednare dock äro sällsynta –
tillslutas, förändras scenen. En stark hetta utströmmar från
ugnen, hvilken likväl omgifves af hvilande och sofvande,
hvilka dessutom ofta äro invecklade i fårskinnspelsar, så att
alla befinna sig i ett formligt svettbad. Räknar man härtill
röken från männens tobakspipor samt de flammande
granstickorna, så är taflan fullständig. Den, som ledsnar på
luften här inne, begifver sig ut i gården och promenerar i
snö och is, till dess han blifver tillräckligt af kyld.

Kurlands befolkning består af tyskar, letter och
litauer. De båda sednare folkstammarne hysa stor
vedervilja för hvarandra; letten föraktar i synnerhet litauern
såsom osnyggare och mera ohyfsad. Också det att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>