Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hangös öga. Äfventyr i tre berättelser, af Z. Topelius. Andra berättelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341 -
NINON. Det är ett L. Hvad kan det betyda?
ÅRABELLA. Jag vet icke. Kanhända
Liglit, ljus, eller j Ldbour, arbete.
l
NINON. Eller snarare Lady, ty ni är född
till höghet, j För min del vet jag en annan
förklaring, men den är emot j naturen.
|
ARABELLA. Hvad är emot naturen?
i
NINON. Jag föreställde mig blott, att milady bär
kärle- ! kens insegel, Love, inbrändt på skuldran,
men det måste vara j ett misstag. Milady kan icke
älska; milady kan blott förakta. \
ARABELLA (läsande). Knappnålar!
j
NINON. Nej, milady kan omöjligt undgå sitt öde. Milady
har alla anlag att blifva en kejsarinna, och en gång i
Peters- | burg, bär milady inom sex veckor en
krona. Jag vet intet j annat råd, än att stanna i
denna koja, binda nät, rensa flun- j dror, parfymera
sig med trän och beherrska fiskmåsar. På detta
sätt undkommer milady alla tillbedjare...
markiser, i hertigar, prinsar, kejsare och
marinlöjtnanter. j
ARABELLA (ser upp). Och om jag toge dig på orden,
Ninon? ;
NINON (häpen). Minsann, milady, jag glömde,
att ni är i stånd till allt. För ett år
sedan beslöt ni att gå uti kloster i i Spanien,
och er far, som ej har någon annan vilja än er,
| måste samtycka dertill. Ni höll ut sex veckor
i klostret . . . j
ARABELLA. Tilldess jag fann, att nunnorna
likna alla andra, utom i drägten. Men här
äro vi på den bebodda j verldens gränser,
och jag tycker om ödemarker. Bryr jag |
mig om Petersb-urg? Kedjor och hyckleri!
Men jag begär j frihet, jag begär sanning. Hör hit,
du vid Spiseln!
NINON. För himlens skull, milady, hvad ämnar ni göra
?
(Lilla framträder.)
ARABELLA (tm Lina). Yar det icke du, som först rodde
ut till vårt fartyg i går på aftonen?
LILLA. Ja, ers nåd.
i
ARABELLA. Du var således den första, som skyndade
till j
Vår räddning. Der har du betaldt.
(Kastar åt henne en tung börs, som :
faller på golfvet.)
LILLA (utan att upptaga dea). Det behöfs ej, ers
nåd.
NINON. Der är guld, förstår du? Guld, att köpa hela
er stuga och fyra andra dertill.
ARABELLA. Hon krusar för syns skull, men
hon tager j till slut, som alla de andra.
j
LILLA. Jag har gjort min pligt;
jag behöfver ingen be- ! talning.
:
ARABELLA. Är du rik?
j
LILLA. Icke nog fattig, för att (pekande
På börsen) buga så l djupt, ers nåd.
l
ARABELLA. Så, är du högmodig? Det finns högmod i
trasor!
LILLA. Har ers nåd något vidare att befalla?
ARABELLA. Är du skön?
LILLA. Jag förstår ej ers nåd.
ARABELLA. Har du många tillbedjare?
LILLA. Gud allena skall man tillbedja.
NINON (tiii Arabeiia). Hör bara så tillgjordt. Åh,
den der är en utstuderad kokett!
ARABELLA (tm Lina). Kom närmare! . . . Du är inte
ful... du är rätt bra! Yackert hår . . . varma ögon
. . . smärt vext... Huru ofta ser du dig i spegeln?
LILLA (leende). Hvar morgon.
NINON. Säg sanningen: hvar halftimma!
ARABELLA. Alltså högmodig och fåfäng. Jag tycker
om dig. Du har fel; men du kunde vara värre. Är du
flitig?
LILLA. Jag arbetar, så godt jag kan.
ARABELLA. Är du klok och skicklig?
LILLA. Som folket är mest.
NINON. Åh, hon är slipad!
ARABELLA. Låt oss vara vänner. Jag har lust att stanna
en tid hos er och se, hur man lefver i ödemarken.
NINON. Men, milady . . .
ARABELLA. Jag begär inte ditt råd, Ninon. (Tm
mia). Hur tycker du om mig?
LILLA. Ers nåd . . .
ARABELLA. Svara uppriktigt: hvad tror du om mig?
LILLA. Jag tror, att ers nåd är mycket förnäm
. . . mycket stolt. . . men inte elak.
ARABELLA. Nej, elak är jag inte, men trotsig,
egensinnig, sjelfvisk, jag, som alla de andra. O,
om du visste, lilla . . . hvad heter du?
LILLA. Lilla Dyning.
ARABELLA. Om du visste, Lilla, huru mycken uselhet jag
sett i verlden, så skulle du beklaga mig. Du vet inte,
du, hvilken olycka det är att vara rik och förnäm. Du
vet inte, hvad man lider af att se sig omgifven af
idel falska vänner och hycklare, som smickra oss i
ansigtet och smäda oss, när vi vända ryggen till,
- folk, som ständigt bedyrar för oss sin kärlek,
sin tillgifvenhet och ständigt tänker inom sig:
hon har femhundra tusen pund, hon har relationer,
hon kan puffa mig fram i verlden! Tro mig, det är
förskräckligt, att icke kunmi tänka godt om någon
menniska; det förgiftar ett helt lif. Tusen gånger
hellre ville jag vara fattig och ringa, som du,
Lilla. Jag skulle då åtminstone veta, att jag är
älskad för min egen skull. Jag skulle då ha en vän;
jag skulle ännu kunna tro på menniskor!
LILL^. Det är sant. Jag beklagar ers nåd: fattigdom
och rikedom lia sina sorger.
ARABELLA» Derföre, låt oss sluta förbund: du, som
är fattig; jag, som är rik. Jag vill stanna hos
dig och vara fattig som du: det är enda sättet för
mig att bli rik. Men vänta dig ingen belöning; -
hör du? Ingen belöning! När jag far härifrån, skall
jag lemna dig fattig och ringa, såsom du varit. Du
har ingenting att hoppas, hvarken af min makt eller
mina rikedomar. Se der . . . jag kan också buga mig
för guld (hon upptager börsen), men jag behåller det
ej. Kom, så kasta vi det i hafvet!
LILLA. Gif det hellre åt någon fattig, ers nåd!
ARARELLA. Guld medför ingen välsignelse. Men
lika godt, det är din första bön; jag samtycker
dertill. Otack fat-jag i alla fall. (.sammu
inträder.) Se der en spekulant! Gumma, vill du lia
guinéer till frukost?
SAMMU. Jag vill ha mitt barn.
ARABELLA. Tag emot ! (Hon kastar börsen åt
Sammu, som uppfång-ar
den i flygen.) Köp dig barn, så många du vill!
SAMMU (vägande börsen). Det är tungt, tungt, som ett
ondt samvete, cnii Arabeiia.) Hvad kostar du sjelf,
sparfve lilla? Sälj åt mig dina öp;on för två skäppor
månsken!
ARABELLA. Se der deras tack!
LILLA. Förlåt henne, ers nåd! Hon är ej rätt klok,
men gör ingen menniska för när. Hon går beständigt
och söker sitt förlorade barn.
ARABELLA. Hon har dock något att lefva för; jag känner
dem, som ha sämre. Ko ni, låt oss gå ut att betrakta
ödemarken, der jag skall bo!
LILLA. Min gryta . . ,
ARABELLA. Ninon skall sköta din gryta så länge. Visa
mig vägen till de vildaste klipporna! Du skall snart
vara tillbaka.
(Arabeiia och Lilla gå. Ninon ock Sammu stanna
qvar.)
NINON. Milady har smak. Hon byter Petersburg mot
en klippa i hafvet, och för att göra början med
agrementerna, ställer hon mig att koka potäter
téte-å-téte med en galning.
SAMMU (betraktar ett guldmynt). Hvad d u är gul och
grann, lilla guldklimp! Du har så sköna gula kinder
och så glimmande ögon. Om jag skulle taga dig till
mitt barn? . . . (Vaggar guid-
myntet.)
Vyss, vyss, litet barn ! Verlden är en öken, Lyckan
är ett spindelgarn, Hoppet är ett töcken . . .
(Stirrar häpen på guldmyntet.)’ Hvad, SQT dll
på mig? TattarUllge, Vill
du hafva min själ? Gå bort, gå bort, du är icke
mitt barn; en bortbyting är du! Mitt barn har
röda kinder och intet sådant fullmånstryne, som du,
smörblomma! Jag vill inte ha dig, jag tål inte se dig,
bleknos! Bort med dig! Kan du brinna, du? (Hon
kastar börsen och myntet i Spiseln.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
