Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnfester, barnbaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––23 -
Ett barn är nästan hvarje ögonblick redo att
vara med j om den eller den tillställningen, ty
harmonika-klockorna i dess sinne äro aldrig så
förstämda, som hos fullvuxna personer, hvilka
ofta på ett ganska konstladt sätt måste förskaffa
sig sina så kallade nöjen.
Och huru litet behöfves, för att bereda barnet
en högtid! Medan bland äldre allehanda anstalter
måste vidtagas, för att en gång komma deras i
hvardagslifvets dam inhöljda hjertan att klappa litet
fortare än vanligt, är för de små en gåfva, en lek,
en spatsertur, ett besök tillräckligt att sprida
solsken öfver deras ansigten.
Måtte dock alla barn kunna beräkna sin lifstid
efter fröjde- och festdagar, och måtte de demoner,
som sönderslita den sanna glädjens blomsterkrans,
rätt länge förblifva aflägsnade från dem! Barnfester
äro solar på de smås lefnadshim-mel och de verka
och lifva äfven som sådana. Detta insågo redan de
gamle. Grekernas speldagar, festerna i Rom vid togans
anläggande, högtiderna i hemmet voro allesammans
beräknade också för barnen.
En barnfest verkar först och främst upplifvande. Och
glädtigheten hos ett barn är af oändlig välsignelse,
något, som de flesta uppfostrare icke så rätt
inse. Alla mulna stunder, dem barnet upplefver, verka
nedslående på hela dess andliga gebit. Lusten att
lära tynar bort, den goda viljan förlamas, deltagandet
försvinner, under det att egensinne, förtretlighet och
trots hålla sitt intåg i barnasinnet. På samma gång
barnet förlorar sin glada lifsåskådning, hvilken är
dess sanna element, på samma gång är också drifkraften
till allt godt ryckt ifrån det samma.
Men bevaras barnasinnet så mycket som möjligt för
dystra inverkningar, tillstädjer man åtminstone
icke, att de få slå rötter, så har man redan
vunnit mycket. Det glädtiga barnet är öppnare, mer
deltagande, villigare, hjertligare samt tänker också
klarare än det förstämda, enär glädje och lefnadslust
sprida sina vårsolstrålar öfver det ogrumlade sinnet.
Fördenskull äro äfven menniskor, hvilka upplefvat
en glad barndom, vanligen vid senare ålder ännu så
lefnadsfriska, så fulla af tillit och förtroende,
och det är en skön saga, att poeten Tasso, liksom
jungfru Maria, aldrig skall hafva gråtit.
Då nu barnfester i synnerhet anslå barnets glada
sidor, är deras nytta redan derför obestridlig. Men vi
få icke heller förgäta, att dylika små högtidligheter
också lemna tillfälle att hos barnet dels uppväcka,
dels gifva ny styrka åt vissa dygder. Månget barn
uppfostras ensamt i den trånga husliga kretsen
och hemfaller fördenskull lätt till egoism; då äro
just barnfesterna det rätta medlet att utrota den
samma, enär de föra den unga verldsborgaren eller
verldsborgarinnan i kretsen bland andra barn samt
väcka deltagande och allmänsinne. Att fridsamhet,
vänlighet, belåtenhet och flera andra goda egenskaper
dessutom ansenligt vinna, är väl nästan öfverflödigt
nämna.
Lika så klart är det, att barnfester äfven derigenom
verka välsignelserikt, att de gifva en sporre åt
barnets själs verksamhet; och gå vi tillbaka till
stora mäns lefnadshistoria, så skola vi finna, att
många utaf dem nämna, huru utsigten till en eller
annan högtidlighet kraftigt bidrog att sporra deras
verksamhet.
Och ’ fröjdar icke minnet af barnfesterna ännu
menniskan vid mognare ålder? »Det är det sköna», säger
Jean Paul, »att ljufva minnen skimra som gyllene skyar
fram ur vårt försvinnande lif, ännu på sena ålderdomen
lysande och värmande oss.» Barnfesterna äro sådana
minnesvårdar, hvilka glädja sjelfva gubben och likt
älskliga drömmar omsväfva hans öde vordna lif.
Men skola sådana fester bidraga till barndomens
försköning och förädling, så måste de äfven hafva
de dertill erforderliga egenskaperna. Och på dessa
vilja vi nu leda den värde läsarens uppmärksamhet. Den
första nödvändiga egenskapen j hos en rätt barnfest
är enkelhet. Barnen sjelfva äro ännu enkla i sina
önskningar, sina böjelser, i hela sitt görande
och låtande. Detta visar sig redan vid leksaker,
af hvilka ofta de enklaste och oansenligaste af
dem mest uppskattas. Lockelsernas enkelhet kryddas
tillräckligt af deras fantasi, som ju är oändligt
verksam och ofta förvandlar den ringaste plats till
ett paradis. Hvarföre sålunda belamra barnfesterna
med konst-
lade njutningar, som ändock icke kunna göra barnet
lyckligt och ännu mindre förädla det samma? Hvarför
uppdukar man vid sådana tillfällen en hel hop utsökta
rätter, liksom det vore fråga om en diné eller supé
för äldre personer? En barnfest, der maten spelar
hufvudrollen, skapar ett ordinärt sinne hos barnen
och gör dem till läckergommar och morsgrisar, hvilka
finna sin högsta njutning i att inventera söta mammas
syltburkar.
Vidare förekomma allehanda spel. Barnen få spela
kort, tärning o. s. v., hvarvid man icke betänker att
passioner lätt kunna väckas, som förgifta hela deras
senare lif. Och skulle barnet ej precist derigenom
uppdragas till en förvägen spelare, kan man dock vara
öfvertygad om, att mer än en blomma af den barnsliga
oskulden under detta tidsfördrif faller utaf. Det
förlorar sin ursprungliga förnöjsamhet och blir
vinningslystet; det förlorar sin öppenhet och sitt
lugn samt blir listigt; det förlorar sitt barnsliga
deltagande för andra och känner skadeglädje. Med
hvarje skratt, som undfägnar motspelarens öron,
när han förlorat, biter sig egoismen allt fastare
in i det unga hjertat, och i vissa fall kunna barn
genom vinstspel till och med lära sig elakhet och
bakslughet.
Rousseau säger i sin »Emil» ganska riktigt: »De
offentliga promenaderna i städerna äro farliga
för barn af båda könen. Här väckes böjelsen till
fåfänga och begäret att låta se sig. I Luxemburg,
i Tuilerierna, i Palais Royal antager den parisiska
ungdomen detta oförskämda, ytliga sätt, hvarigenom
den gör sig så löjlig och förhånad i hela Europa.»
Enkelhet är hos barn en gyllene egenskap, detta torde
man aldrig förlora ur sigte.
Yid barntillställningar får man icke förgäta,
att innerlighet och vänlighet böra spela en stor
roll. Vänlig och innerlig skall den lilla festen
blifva, om barnen tillfredsställas i sina naturliga
önskningar och böjelser*. Dit hörer alltså, att
man icke stör dem vid uppgörandet af deras lekar,
icke ständigt inkastar sitt kommando-ord och ej
af pur ordningskärlek bryter utaf blomman på den
barnsliga glädjen. Alla tvetydiga saker och osköna
uppträden måste emellertid strängt bannlysas; till
och med uppförandet af små teaterpjeser, hvilket
en och annan gång förekommer vid barnfester, har
med all sin nytta äfven sina farliga sidor, vore än
dessa pjeser fullkomligt rena från alla anstötliga
scener och ord. Öppenhet och sanning äro de skönaste
ädelstenarne i ett ungt hjerta, men de kunna lätt
förblekna, om barnet börjar att förställa sig, om
det lär att sätta en mask icke blott för ansigtet,
utan äfven för hjertat. Barnet försätter sig in i en
skenverld och blir en liten hycklare.
Onaturligast af alla barnfester äro barnbalerna; om
dem gäller vårt slutord. Jean Paul kallar dem »första
stegen till dödsdansen» och han har fullkomligt
rätt. Barnbaler mörda först kroppen. Oafsedt den
smak för omåttlighet, som vid dessa förledande
tillställningar så lätt inympas på barnen, allt
det slisk, som af dem konsumeras och som verkar så
skadligt på den unga organismen, vilja vi närmast
påpeka den onaturliga upphettningen af det beständiga
dansandet, öfverretningen hos hela nervsystemet, och
de faror, hvilka kunna uppstå genom förkylning eller
andra oförsigtigheter. Huru månget barn lägger icke
vid en dylik tillställning fröet till en förtidig
död i sin unga kropp.
Men barnbaler äro derjemte en graf för barnets ädlare
känslor. Väl hafva de unga roligt, men begäret
efter bullrande förströelser inplantas hos ~ dem,
ett begär, som tillväxer allt mer och mer, tills det
ändtligen uppträder som passion och dödar de ädlare
sympatierna. Väl gifva dessa baler, som man säger,
barnen lefnadsvett samt göra de blyga dristigare
och smidigare, men förslöa å andra sidan sinnet
för öppenhet och hjertlighet; de uppväcka böjelsen
att kritisera andra och att i synnerhet döma efter
kläderna; de göra af den lustiga ungdomen gamla
narrar, hvilka sky en snedt tillknäppt väst mer än
en dödssynd.
Och när nu dansen begynner, när det bjudes upp,
när den ena har en vackrare klädning än den andra,
när en liten bal-engel svänger fötterna ovanligt nätt
eller när ändtligen en liten gäck om måhända tolf år
börjar spela sin första älskareroll hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
