Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Godsägarens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ock; och god och rättvis, liksom fadren.» »Hans
enda son?»
»Ja, såsom alla tro.
Det fanns en till ... en äldre; men den rymde I
vredesmod ifrån föräldrahuset, När han var femton år.
Se’n dess man aldrig Haft någon underrättelse om
honom Och vet hvad han blef af. Yisst är han död.»
»Ännu en fråga: Är er herre ogift?» »Nej, gift han
är och far till tvenne barn. Han gifte sig helt ung,
af idel kärlek, Ty fröken Lydia, som blef hans fru,
Sin din dygd och skönhet ägde blott i hemgift.»
»Men, hade ej baronen flera barn?» »Jo, döttrar
tre. Af dem är’ tvenne gifta Och en förlofvad.
Det går undan friskt, Med magar här i huset, ty
de äro Båd’ skickliga och vackra, våra fröknar.»
»Men, om den äldste brödren kom igen?» »Bevar’ oss
derifrån, min käre herre. Då blef här bara jemmer
och elände. Baronen ginge då som sparf från ax. Men,
vi ska’ hoppas, att oss himlen skyddar
Från sådan ofärd. - Går ni redan, herre? Yill ni ej
se er kring på dessa trakter? Det är så många resande,
som komma Att skåda Rockhem, ty det är så vackert. Var
god ... Jag skall er visa öfverallt Omkring, i fall
ni önskar.»
»Tack, min gubbe.
Jag har sett nog och vänder om igen Till banstationen,
derifrån jag kommit. Farväl, min käre vän, och haf
stor tack För vänligt svar på alla mina frågor.»
Och nu han mera vacklade^ än gick, Ur parken ut och
fram på stora vägen.
Den gamle tjenarn efter honom såg, Och såg och skakade
sitt gråa hufvud.
»Min himmel!» Så han tänkte för sig sjelf, »Mån’ tro
att ... Nej, bort, bort med denna tanke! Åtminstone
jag vill den hemlig hålla Och icke dermed skrämma
upp mitt herrskap.»
Och längre, längre bort med tunga steg Han gick, den
arme, på sitt hopp bedragne, Som hade väntat finna
fadersfamnen Mot honom sträckt och fadershjertat än
73
Tatraberget, sedt från norr, (Se sid. 74.)
Sv. Fam.-Journ. 1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
