Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörby ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mörby ruin.
Bland de ruiner, som på många ställen i vårt
fädernesland för minnet framkalla förflutna
tiders seder och bilderna af historiska personers
hemlif, framstår Mörby med sin romantik förnämligast
i ett drag från medeltidens brytning med den nyare
tiden. Detta drag är visserligen icke obekant i
historien, allt sedan äfven sådana traditioner blifvit
anförda, i hvilka tidsandan afspeglade sig, men då
det likväl för åtminstone en del af våra läsare torde
vara nytt och hörer till den i häfderna så ärofullt
framstående Oxenstjernska familjens minnen, kan det
måhända befinnas lämpligt att anföra det just vid
skildringen af Mörby.
Mörby namnes såsom en frälse-egendom redan på
1200-talet, då en väpnare Jöns eller Jenis rned
en grip i vapnet skref sig till Mörby. Hans son
Knut Jönsson, lagman i Vestergötland 1314, behöll
benämningen, tilldess Mörby genom gifte öfvergick
till slägten Slavaka. Claus Slavaka i Myraby
(Mörby) var gift med Märtha Wase, och deras son,
Claus den yngre, underlagman i Upland 1440, och sonson,
riksrådet Jons Slavaka (Carl Knutssons fiende),
skrefvo sig till Mörby. Den sistnämdes dotter Märtha
blef gift med Bengt Christerson Oxenstjerna och lefde
såsom enka på Mörby till 1526. Så kom Mörby till
Oxenstjernska slägten. Sonen Christiern Oxenstjerna,
riddare och riksråd, var tvenne gånger
gift. Med den första frun, Margareta Tott, hade
han inga barn. Med den sednare, Anna Sehested,
riddaredotter från Holstein, föddes 12, hvilka dock
dogo strax efter födseln. Herr Christierns farbroder
Sten hade samma sorg, att alla barnen dogo i späd
ålder, och det såg ut, som slägten sålunda snart
skulle blifva utgången.
Kort innan fru Anna skulle nedkomma med sitt
trettonde barn, - så berättar en familjesägen,
antecknad af den gamle forskaren Peringsköid - drömde
hon, att hon fick befallning att kalla den son, som
hon skulle föda, Gabriel och att han genast borde
döpas. Om detta skedde, skulle han länge få lefva
och blifva stamfader för en mäktig slägt. Fru Anna
omtalade drömmen för sin man, och barnet döptes,
såsom hon fått föreskrifvet, ehuru namnet Gabriel
icke förut funnits i slägten. Följande natten hördes
ett susande dån, och den onde anden slog upp dörren
och skrek tvenne gånger: »heter du Gabriel?» - »Ja,
Gabriel heter han i Jesu namn!» svarade en närvarande
gudfruktig qvinna, och då slogs dörren igen så hårdt,
att hela huset darrade och taket i förstugan störtade
ned. Det tillägges, att englar kommo och vaggade den
lille Gabriel och sjöngo för honom. Han blef snart
faderlös. Ehuru
Mörby ruin.
(Zinkografi, första försöket från C. E. Gernandts
xyl. atel.)
Christiern Bengtsson hade undertecknat arfföreningen,
hvarigenom Sverige antog Christiern Tyrann till
konung, blef den svenske herren halshuggen i
Stockholms blodbad. Den unge Gabriel hade åtnjutit
en god uppfostran, och tyrannen bestämde, att
han, liksom fadren, skulle afrättas, och han blef
fängslad, men skarprättaren sjelf frälste honom. Han
sökte då en fristad i Sigtuna kloster, der han
till och med varit munk. lian?: bana blef likväl
icke fortfarande den teologiska. Konung Gustaf den
förste satte honom till höfding (slottslofven) på
Stockholms slott och kallade honom till riksråd. Han
tillbytte sig af konungen Rånäs gård, icke långt från
Mörby. Under konung Erik XIV blef han upphöjd till
friherrlig värdighet och utnämdes till riddare af S:t
Salvators orden. Föröfrigt hade ban flera offentliga
uppdrag, hvilka han till konungens belåtenhet synes
utfört. Han var konungen tillgifven, afrådde honom
från giftermålsförslaget och Sturehatet, samt undvek
att deltaga i uppresningen emot honom. Emellertid
fick han befallning att
sedermera (l 572) tillse den fångne konungens
bevakning och beledsaga honom från Gripsholm
till Westerås, ett
åliggande, som troligen
härrörde från hans embete såsom lagman i Södermanland
och derjemte riksmarskalk. Gabriel Oxenstjerna hade
till hustru Beata Trolle, och befann sig derigenom
i slägt-skapsförhål-landen till
den på en gång så mäktiga och så hatade
Trollefamiljen. Fru Beata var halfsyster till den
ryktbare erkebiskopen, som, sedan han föranledt
blodbadet i Stockholm och blifvit förjagad ur Sverige,
dog, landsflyktig, af sina sår i ett fältslag på
Fyen. Gabriels svärfader Erik Trolle blef af konung
Gustaf I landsförvist och afled, liksom sonen, i
Danmark. Emellertid visar det sig icke, att Gabriel
fick lida något för den slägtskapen skull. Det var
Gabriel, som uppbyggde det sedermera ryktbara slottet
på Mörby.
Vid sjön Skedviken, endast genom ett obetydligt
vattendrag, som utfaller i denna sjö, skildt från den
lilla upphöjning, der Fasterna eller Esterna kyrka
ligger, uppfördes det nya slottet. Det reste sig i tre
våningar, i de fyra hörnen beprydt med olika formade
torn. Midt på den södra sidan var också uppförd en
halfrund utbyggnad, ofvanpå hvilken en altan erbjöd
en utmärkt vacker utsigt. För öfrigt omgafs slottet
af dyrbara och praktfulla trädgårdsanläggningar,
hvilka dock till en stor del först i följande tider
tillkommo.
Då detta slott var färdigt, firade den gamle friherren
der en fest, som länge omtalades såsom ett folkminne
under namn af »Mörbyleken». Den om honom i barnaåren
förkunnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
