Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad en stackars hyresgäst kan hafva att utstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lät det nu, och med en ihållighet, som ej visste af
några afbrott. Jag fann snart, att det var från min
hederlige grannes, på andra sidan gatan belägna
verkstad, det kom. Att väckas af kopparslagare
hör visserligen ej till det angenäma slaget
af morgonväckter, men då vi sjelfvilligt beredt
städet dertill, neutraliseras obehaget i någon mån,
dels genom minnet af ett förflutet nöje, dels genom
medvetandet att lida hvad våra gerningar förtjente
äro. Men nu, hvarigenom hade jag förskyllt att störas
i min morgonro, denna älsklingshvila, som under min
närvarande belägenhet styrkte mig både till kropp
och själ?
Påföljande morgon förnyades samma revelj. Först det
infernaliska gnisslandet och sedan kallhamrandet från
verkstaden. På tredje morgonen jemkade jag mig upp
ur min säng, kastade på mig min nattrock och linkade
vid min krycka fram till fönstret, för att se, hvem
som åstadkom af grundsmusiken. Det var en grönhårig,
gråskinnad pojke, som gnodde gatan framåt, med en
kopparflaska i hand, hvarmed han dinglade fram och
tillbaka, hvilket förorsakade den häftiga friktion
mellan handtaget och de fästen, som höllo det,
hvarigenom gnisslandet uppkom. Då han återvände,
tilltalade jag honom genom fönstret: »Min kära gosse,
hvem har lofvat dig att löpa fram och tillbaka på
gatan, vid denna tid, och väcka folk ur sin ljufva
sömn?»
Gossen svarade mig med ett grinskratt, hvarvid
han ända upp till öronen visade en rad de hvitaste
tänder, hvilka lyste så mycket blankare, som ansigtets
naturliga gråhet förhöjdes af stora molnlager af sot
och rök. Han såg på mig med ett par sluga och plirande
ögon och sade, sedan han en stund besinnat sig:
»Vid denna tid på dagen befaller mig ingen, och derför
kan jag göra, hvad jag vill.»
»Nå väl!» sade jag, »om det är ditt morgonuöje att
drifva omkring och gnissla med den der fördömda
flaskan, skulle jag blifva dig oändligen förbunden,
om du vackert ville hålla dig på en annan gata,
der folk äro mindre plågade deraf, än jag.»
»Jo jag tackar, det skulle blifva vackra krokar för
mig, och så skulle jag få snubbor till, hvar jag
komme för sent. ? ska’ veta, att köksorna äro inte
folk att leka med.»
»Köksorna?» upprepade jag, förundrad öfver
kombinationen mellan dem och min störda morgonsömn.
»Ja, just köksorna, eller för h vems skull tror herrn
jag annars skulle vara ute och gno, när jag kunde
ligga i min bädd och sofva godt på mitt öra?»
»Det är då köksorna i grannskapet, som löna dig för
den morgonmusik, du ställer till här på gatan? Ha
de någon ovän här i närheten, i hämd mot hvilken de
sammansvurit sig.»
Gossen grinskrattade åter.
»Herrn kan väl förstå, att jag bär friskt vatten till
dem i kökena. så här på min lediga morgonqvist, och
att de plocka till mig litet mat och pengar, för det
besvär jag derigenom besparar dem? När man är fattig,
får man se sig om efter tillfället att förtjena och
offra sömnen för att vinna styfvern.»
»Det är klokt tänkt af dig, min gosse! och du måste
hafva många köksor att uppvakta, att dömma efter de
upprepade repriserna, som din flaska gnisslar?»
»Jo, det är en hel skock, ska’ herrn tro! Hela
halftjo-get för det minsta?»
»I banko, säg! Men svårligen kan du hafva betalning
för det hiskliga oljud, du håller med flaskan?»
»Nej, det förstår sig!»
»Nå, hvarför gör du det då?»
»Hm! Det är så tyst i staden när alla sofva, och då
är det ändå som ett sällskap på vägen, som är vaket
med mig.»
»Godt! Men det sällskapet skall inbringa dig mera,
om du afstår från det. Se här en 5 O-öring, om du
lofvar att aldrig mer oroa mig dermed.»
»Ja vars, hvad jag det lofvar. Tackar allra
mjukast! En mycket hederlig herre!» Och dermed kilade
pojken bort, skötande sin kopparflaska i all ro och
tysthet.
Nu trodde jag mig hafva köpt fred med den fienden
af mitt lugn och sof tvenne morgnar ganska ostördt,
tilldess hamrandet från verkstaden väckte mig. Detta
var dock musik
! i jemförelse med det omtalade oljudet, och på
tredje morgonen | föreföll det mig föga annorlunda,
än om jag hört en hagelskur l smattra mot rutan
under sömnen. Jag hoppades alltså, att | gossens
löfte och vanans makt skulle blifva garantierna for
: min älsklingsro. Men, o, ve! hvad får jag höra i
fjerde mor-| gonens otteväckt, om inte kopparflaskan,
som var ute och gniss-I lade. Oaktadt de svårigheter,
som min sjuka höft satte deremot, lemnade jag min
säng och förfogade mig till fönstret, för att vid
förbigåendet ropa an min plågoande med en påmin-r
nelse om vår öfverenskommelse.
»Pojke, hvad lofvade du för några morgnar sedan?»
tilltalade jag honom med allvarsam ton.
l »Hvad jag lofvade?» eftersade han med en
min, så men-
| lös, som vore frågan om en helt obekant sak.
»Ja, just hvad du lofvade, eller påminner du dig
kanske i icke, att jag gaf dig pengar, for det du
skulle upphöra med \ det der förb- gnisslandet
med din kopparflaska.» i »Nu börjar jag att
draga mig till minnes något sådant»,
! sade han, under det han tycktes betänka sig. »Det
hade jag i riktigt glömt.»
| »Jag råder dig dock att icke glömma det
en annan gång.»
l »Jag skall säga herrn», säds han,
under det ett half-
I qväft grin förrådde sig under skenet af hans
menlöshet, »att l allt sedan mor min skulle lära
mig katekesen, har mitt minne | varit så dåligt,
att man tidt och ofta måst förnya sina lexor l till
mig. Annars går det aldrig för mig att komma ihåg
det i minsta grand.»
j »Det vill med andra ord säga, att ditt
minne behöfver
| som oftast uppfriskas med en 50-öring.» |
»En mycket hederlig herre!» sade gossen och
grinade
med munnen upp till öronen.
»Ett beröm, som du snart torde återtaga! Du är
en skälm till pojke, som endast vill tillnarra dig
penningar, märker jag; men du bedrager dig storligen,
om du inbillar dig, att jag tror mera på svagheten
af ditt minne än ordhållighe-ten af dina löften.»
»Det var konstigt!» sade pojken med en makalös
oförsynthet. »Hvad har jag lofvat och inte hållit?»
»Se der något att uppfriska ditt minne med!»
sade jag och gaf honom ett rapp med min krycka.
»Så skall du behandlas, och ditt minne skall bli så
godt, som du kan önska dig.» Nu började pojken skrika,
som hade han varit öfverfallen till lifvet.
»Tig», sade jag »och väck icke upp folket, som bor
i husen här bredvid! Man kunde tro, att ett mord
begicks här på gatan, så gastar du!»
»Så mycket bättre! Godt jag kunde väcka upp hela
staden, så den finge se, hur herrn öfverfallit
mig! Men herrn skall komma både i tidningen och inför
polisen, var säker på det! Ohj, ohj, ohj!» började
han med fördubblad styrka, slängde kopparflaskan
utåt gatan och började vrida sig som en mask, under
det han gned ena armen och benet, hvarvid de gråa,
pliriga ögonen allt jemt spelade upp till fönstren i
grannskapet. Ett par rullgardiner drogos verkligen
upp, hvilket tycktes förstora hans låtsade marter
och förstärka hans j klagolåt.
Jag drog genast jalousien för mitt fönster, för
att icke j blifva utpekad af den oförskämde slyngeln,
men lofvade med l det samma att klaga på honom för
hans mästare. | Förargelsen öfver detta
morgon äfventyr var ännu frisk i
| mitt sinne och jag öfverlade som bäst, huru jag
skulle kunna befrämja den eländige orostiftaren
en välförtjent näpst, då, under det jag intog min
kaffefrukost, en enkelt, men väl klädd man inträdde
i mitt rum. Han var något till åren, med en tarflig
fysionomi, men med ett uttryck af godmod och ärlighet,
som talade till hans fördel.
»Ursäkta, så till vida», sade han »att jag kommer och
stör herrn, midt under sitt goda frukostmål, men se
jag ska’ säga herrn, att det sker derför, att jag så
till vida är en fredlig man och vill att alla skola
njuta lugn och ro här i verlden. Jag är kopparslagare
och bor här midt öfver gatan och heter Klapperman.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
