Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ett fartyg från vinkingatiden.
- Höga Tatra och befolkningen i dess grannskap. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera betydande djup, hafva äfven de större fartygen
varit konstruerade. Det hör otvifvelaktigt till de
sista århundradena af den europeiska hjeltetiden
eller den så kallade yngre jernåldern (700–1000
eft. Ch.). Hela fyndet har blifvit öfverlemnadt åt
Christiania universitets nordiska fornminnessamlingar.
*
Höga Tatra
och
<b><befolkningen i dess grannskap.</b>
II.
Tatra, i och för sig sjelf en intressant bergssträcka,
tager dessutom särskilt vår uppmärksamhet i anspråk af
den anledning, att menniskor af olika nationali-teler
här sammanstöta, korsa hvarandra, blanda sig med
hvarandra, uppgå i hvarandra eller lefva kallt och
frånstötande bredvid hvarandra. Här finner man, så att
säga, en mikrokosmos, en afbild af det österrikiska
folkhvimlet, ty slowaker, polacker, tyskar, rutener
och magyarer bo dels tätt bredvid Tatra, dels på ringa
afstånd derifrån. De trenne förstnämda folken beröra
hvarandra inom sjelfva bergsträckans område, medan
de båda öfriga endast ditsända spridda grenar. På
östra sidan, i Zips, bo hufvudsakligen tyskar, medan
norrsidan innehafves af polacker samt den södra och
vestra af slowaker.
De ursprungliga tyska kolonierna i Zips, hvilka bilda
en stor språk-ö, midt i det slowakiska språkgebitet,
härstamma från Geysa II:s tid (1143). Reynaldus skall
hafva varit dessa Zips-sachsares första anförare och
grefve (Dux et co-mes Sasconum). De grundade många
städer, hvaribland 24 stycken slöto ett förbund
med Leutschau (Löcze) i spetsen. Som dugliga män,
hvilka förde kulturens och idoghetens välsignelser
till dessa trakter, hugnades de snart med många
privilegier. Vid norra gränsen af det tyska området
ligger i en herrlig trakt vid Tatras fot den mest
betydande staden, Kes-mark, en kär hvilopunkt för
alla Tatra-turister. De tyska bönderna i byarne äro
i allmänhet ganska välmående, hvartill, utom deras
flit och sparsamhet, jordens fruktbarhet i hög grad
bidrager. Deras drägt närmar sig stadsbornas; den
mörka färgen är förherskande. Ännu uppskattar man
tyskar-nes antal i Zips till 54,000, men det tyska
elementet tyckes derstädes vilja dö ut. Städerna,
som fordom utgjorde en härd för tysk bildning,
industri och handelsflit, antaga småningom ett
fullkomligt magyariskt utseende. Denna »magyarisering»
beror hufvudsakligen på yttre omständigheter. Ett
nära 200-årigt medborgarekrig förstörde Ungerns
statsförhållanden från 16:de århundradet. De fredliga
värfven aftynade under vapnens larm, städerna
utarmades, och det gamla tyska borgerskapet måste
gifva vika för ett nytt magyariskt. Landtadeln började
angifva tonen och från landet inträngde i förstäderna
ett slawiskt element.
Hufvudstammen af befolkningen i Tatras grannskap
bilda slowakerna. Om man på en karta öfver Ungern från
Press-burg drager en rak linie i östlig riktning till
JBalasso Gyar-mat, nordöst om Pest, och derifrån en
annan möt nordost något bortom Kaschau och från denna
punkt en rakt i norr till Galiziska gränsen, så har
man derigenom inneslutit nordvestra delen af Ungern,
hvilken utgör slowakernas språkgebit. Ifrågavarande
folkstam utbreder sig dessutom långt bort åt östra
Mähren och bildar genom hela mellersta Ungern en mängd
språk-öar, som fortsättas ända inom Banatet och till
Serbien. Öster om Tatra inom slowakernas sålunda
begränsade område uppträda Zips’ tyska språk-öar
och några rute-niska kolonier. Men oaktadt dessa
inkräktningar intaga slowakerna likväl en landsträcka
af 600 geografiska qvadratmil med öfver två millioner
bebyggare.
Slowakernas språk är en dialekt af tschekiskan;
åtminstone kan hvar och en, som talar tschekiska
utan vidare omständigheter, några obetydande
provincialismer undantagne, kommunicera sig med
slowakerna. Ända till för några få år
sedan gällde också tschekiska språket allmänt som
kyrko- och skriftspråk bland alla slowaker, och några
af de mest betydande tschekiska skriftställarne,
såsom Schafa/ik och Kollar, voro slowaker. Men för
ungefär tre årtionden tillbaka, särskilt då det
ungerska nationalmedvetandet började höja sig, sökte
slowakiska författare genom skrifter, författade på
slowakiska dialekten mera inverka på sitt folk. Från
Ungerns sida understödde man denna afsöndring från
tschekiska skriftspråket, hvilket man trodde sig böra
frukta. Tschekerna råkade derigenom i strid med sina
slowakiska språkförvandter.
Äfven i religiöst hänseende äro slowakerna
afsöndrade. De flesta bekänna sig till
romerskt-katolska kyrkan, men 436,000 till den
protestantiska; emot dessa tillåta sig magya-rerna
oupphörliga angrepp, som åsyfta magyariska språkets
införande och de protestantiske slowakernas omvändande
till »magyariskt-reformerta kyrkan»».
De slowakiske männen äro vackra och starka
karlar. Särskilt liptauerna äro nästan alla storväxta
med bredt bröst och kraftfulla muskler; deremot äro
de något oviga och icke så lediga som magyaren. Deras
drägt är ganska enkel: vida hvita benkläder (i många
trakter också hårdt åtsittande), en kort, knappast
till höfterna räckande skjorta, en två händer bred
med metallknappar försedd brun lädergördel, i hvilken
penningarne samt en knif förvaras, en brun mantel
af grof filt (halina), slutligen en hatt med bredt
uppfästadt brätte samt stora tunga stöflar utgöra
mannens vanliga drägt, hvartill man dessutom måste
tänka sig den oumbärliga- »walasch-ka^n», en med
skarp doppsko försedd käpp. Men qvinkönets utseende är
mindre fördelaktigt; vackra ansigten äro sällsynta,
- på sin höjd träffas de hos unga flickor. Också
bär qvinnornas drägt icke mycket till deras fördel,
ty de tunga stöflarne och de svarta kjortlarne med
de långa hvita förklädena gifva dem ett plumpt,
ovigt utseende.
Slowaken är företrädesvis bonde och odlar med
mycken flit den jemförelsevis i ringa mån fruktbara
bergstrakt, som naturen anvisat honom i Ungarn. Blott
i några dalar, såsom i Grau- och Waag-dalarne,
äga slowakerna fruktbara landsträckor. Och som
dessutom folkets kunskaper i landthushållningen äro
ganska ringa, så är slowaken sällan välmående eller
egentligen rik, hvilket man också kan se på hans
skrala hästar och boskapsdjur, som hvarken erhålla
tillräckligt foder eller ordentlig vård i öfrigt.
I allmänhet är slowaken temmeligen godmodig och, så
långt hans fattigdom tillåter det, gästfri. Röfverier
och penningestölder förekomma sällan; blott
boskapsstölder äro vanliga i fjälltrakten; de
utföras med stor djerfhet och passera alltid, så
vidt de lyckas, ostraffade. Slowakerna hafva en djup
religiös känsla, i synnerhet de evangeliske, hvilkas
enhet dock blef störd genom häftiga stridigheter
angående »protestantpatentet». Folkmedvetandet
och folkundervisningen hafva nu märkbart höjt sig
bland slowakerna. De hafva grundlagt en förening
för utgifvande af goda folkskrifter och äga redan
öfver ett halft dussin på sin dialekt utkommande
tidskrifter. Till stort men för slowakens andliga
och materiella utveckling är bränvinsbegäret, som
han har gemensamt med sin polska granne.
Slutligen vilja vi också omnämna befolkningen på
norrsidan af Tatra, goralerna eller podhalerna. De
hafva så väl i afseende på kroppsbildningen, som sina
andliga egenskaper, mycken likhet med de på södra
sidan boende slowakerna, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0142.html
