- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
140

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höga Tatra och befolkningen i dess grannskap. II. - Strödda minnen af resor till lands och sjös, af Elias Sehlstedt, med teckningar af C. S. Hallbeck. Forts. från sid. 109)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undersöka de blandningar af skal och kalkhus efter
infusorier, hvilka dammet i ditt rum innehåller, kan
forskaren säga dig, hvarifrån detta dam kommer. Och
du måste förvånas öfver de vidsträckta resor, som
dammet stundom tillryggalagt på vindens vingar. Så
för den heta, från Sahara till de sydeuropeiska
länderna blåsande vinden, i Italien kallad sirocco,
i Spanien solano, väldiga massor af dam från nämda
sandhaf ända öfver till Europa. Men denna långa väg
måste dock betraktas såsom kort i jemförelse med
den väg, som dammet från de vid vår hösttid torra
grässtepperna i Sydamerika tillryggalägger. Genom
sydvest-passadvinden föres det samma ända till Lyon
och Genua, stundom till och med ännu längre. Huru
äfventyrlig han än kan synas, så måste dock den
tanken betraktas som riktig, att kanske i det dam,
som den oförtrutna husmodern med damduken utdrifver
ur rummet, innehållas delar, hvars ursprung bör sökas
på stepperna i Sydamerika.

Ännu en gång betrakta vi en liten damhög genom
mikroskopet, sedan vi först fuktat den med vatten. Se
bara, det lilla runda kornet der börjar att röra
sig! Det är ett infusionsdjur, ännu omgifvet af
det skyddande hölje, som bildades kring det samma,
då det började lida brist på fuktighet. Uppmjukadt
af vattnet, brister hyllet, sofvaren vaknar och
utvecklar sig. Kroppen utsträcker ett antal bihang,
som kunna tillbakadragas efter behag. De svänga sig
i kretsformiga rörelser och åstadkomma i vattendroppen
en liten hvirfvel, som drager andra små kroppar till
sig. Det lilla djuret framsträcker nya trådar, fattar
med dem en till näring tjenlig kropp och tillegnar
sig den samma. Någon mun förefinnes visserligen
icke, men hastigt öppnar sig kroppen och näringen
intränger. Djurets form är svår att bestämma,
ty hvarje ögonblick förändrar det sin gestalt i
så betydlig grad, att man näppeligen skulle kunna
igenkänna samma djur. På en annan punkt presenterar
sig kanske ett litet hjuldjur, eller tumlar ett
litet klotdjur inom mikroskopets synfält, korteligen,
det döda dammet har genom befuktandet med en droppe
vatten blifvit lefvande.

Huru de öfriga varseblifna beståndsdelarne kunna
förefinnas i dammet, är ganska lätt att angifva. Från
huden på vår kropp afskafves ständigt små fjäll,
hvarje beröring vid ett ylle-, bomulls-, siden- eller
linnetyg sliter enskilta fibrer från det samma, ja,
det torde knappast finnas någon sak, som ej genom
begagnande förlorar enskilta partiklar, hvilka i form
af dam uppstiga och drifvas omkring i luften.

Dammet är alltså ingalunda den enformiga, likgiltiga
massa, som det tyckes oss, då vi blott ytligt se
eller vidröra det samma, utan en väl kombinerad armé,
utrustad med de mest olika vapen, följaktligen en
desto farligare fiende, hvilken man ej bör gifva
någon rast eller pardon.

*



Strödda minnen af resor till lands och sjös,

af Elias Sehlstedt, med teckningar af C. S. Hallbeck.

(Forts, från sid. 109.)

Jag tog in på gästgifvaregården, hvilken
är temmeligen bra, då jag undantar den
derstädes herrskande oseden att underhålla
en så välsignad mängd med tuppkycklingar,
att resande ej få någon riktig nattro.
Åtminstone började dessa galningar redan
klockan 3 på morgonen göra sina rösträttigheter
gällande. Jag öppnade fönstret för att göra lämpliga
föreställningar:

»Mina herrar! Jag är visserligen här en främling
och kan tyckas ej vara berättigad att uppträda
med några anmärkningar emot denna stads respektive
invånare och deras lefnadsvanor; men då en resande
ganska drygt beskattas för att få sofva, så bör han
väl också kunna påräkna en ostörd hvila under de få
timmar, hans reströtta lekamen finner behöfliga för
sin återställelse. Jag hemställer till herrarna,
huru pass behagligt det skulle vara, om jag midt i
natten skulle intränga i herrarnas eget hönshus och
förstöra eder tupplur. Jag är fullkomligt öfvertygad,
att det blef ett helvetes kackel och att jag fick
dyrt plikta för mitt öfvermod. Som herrarna se, står
jag i bara skjortan och kan möjligen ådraga mig en
förkylning. Jag slutar derföre mitt tal, hvilket jag
ej anser mig behöfva fortsätta, sedan jag vädjat till
herrarnas rättskänsla.»

Jag skulle just stänga till mitt fönster, då ett annat
öppnade sig strax bredvid och en figur i nattmössa
stack ut sitt hufvud och adresserade sig till mig i
följande ordalag:

»Herre! Ni har talat som det egnar och anstår en
man i första kammaren, och jag som är i den andra,
vill blott tillägga, att jag bjuder herrn på frukost
i dag, för att hjelpa
mig äta upp hela den här fördömda tupphögen, så att
vi åtminstone nästa natt måtte få nattro för våra
penningar. Mitt namn är Hjort från Östhammar. Mjuka
tjenare! Vi träffas klockan 10.»

Frukosten gick för sig, och vid närmare kollationering
utröntes, att båda skjortgubbarne voro gamla bekanta,
som ej sett hvarandra på många herrans år.

På aftonen besökte vi stadens societetshus, en stor
präktig byggnad med veranda, rymlig för hela staden
och en festsalong så stor som Carl den Trettondes
torg, med undantag af höjden i taket och måhända någon
afprutning på längden och bredden. Der träffade vi
»Den tykke», som han kallas i Norge, och derifrån
han nyss kommit, vår älsklige vän Uddman, som nu
var i Norrtelje endast för att hvila upp sig efter
den Norska triumfresan och under tiden pröfva några
gyttjekostymer. Vi stötte tillsammans med flere andra
notabiliteter och bland dem stadens borgmästare,
som bjöd oss på hvarjehanda förfriskningar, hvarunder
aftonen förflöt i glam och munterhet utan skoj.

Dagen derpå satt jag på rapphöna i solsken och
damm med res-snuggan i hand och tobakspungen i
knapphålet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free