Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kejsar Theodor af Abyssinien.
- Bilder från Spanien. III. Toledo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kandet af den expedition, som nu så lyckligt löst
sin uppgift, till fångarnes förmån och britiska
rikets ära. Hvilka strider denna expedition, anförd
af sir Robert Napier, haft att utstå; huru Theodor
omsider utlemnade de europeiska fångarne; huru han
försvarade sig i Magdala; huru fästningen stormades,
och huru kejsaren omsider sjelf föll: - allt detta
känna våra läsare af de allmänna tidningarne, hvarföre
vi här förbigå det samma, och detta så mycket mer,
som utrymmet redan blifvit taget rätt mycket i anspråk
af det angifna.
Kejsar Theodor har under sin lifstid blifvit olika
bedömd af européerna. Så länge han visade sig vara
deras vän blef han berömd, mer än han förtjenade,
men sedan han började misshandla enskilta européer,
har man nedsatt honom, mer än
billigt är. Visst är åtminstone, att han alltid
bemödat sig att återställa rikets enhet och införa
ordning och säkerhet, vilkoren för hvarje slags
kultur, på samma gång som han sökte bibringa sina
undersåter europeisk bildning. Men lika visst är,
att han ej var nogräknad i valet af medel och att han,
omgifven af monarkiska förhållanden och ägande blott
få verkligen pålitliga vänner, småningom utbildade sig
till en despot. Hans allt jemt växande högmod förrådde
half barbaren; om han i sjelfva verket var så grym,
som man velat påstå, lemna vi oafgjordt. Säkerligen
måste hans karakter hafva blifvit betydligt förhärdad,
sedan, efter det han förlorat sin första gemål,
hvilken han älskade ömt, äfven hans båda vänner
Plowden och Bell blifvit genom döden bortryckte från
hans sida.
*
Bilder från Spanien.
III.
Toledo.
Vi lemnade Madrid under natten. Då morgondimmorna
skingrade sig – låg Toledo framför oss med sina
kolossala murar, sina torn och hus på den af
Tajo kringflutna groteska klippan. Föreställ er
en brant, vildt skroflig klippa, betäckt med hus
af den mest egendomliga arkitektur, hvilka alla
tyckas liksom hafva klättrat uppför slutt-ningarne
och här trängt sig hårdt tillsamman; föreställ er
vidare de majestätiska tornen, de runda tinnarne
och vakttornen, de från den ena klippan till den
andra öfver Tajos flodbädd djerft slagna broarne,
de fasta ringmurarne med dess saracentorn, det högt
uppstigande slottet Alcazar med dess rödaktiga
murar och sönderfallna fönster, ruinerna af de
gamla borgarne och palatserna - allt detta på ett
enda klippblock, som terrassformigt höjer sig på
alla sidor; föreställ er dessutom den inbrytande
morgonens skimmer öfver denna bild, och ni har tyvärr
likväl blott ett högst ofullständigt begrepp om
den storartade poesi, "man finner på detta ställe,
om hvars utseende vår tecknare söker gifva er en
idé. Solen höjer sig öfver horisonten och kastar sina
strålar på Alcazars rödaktiga väggar, just då vi rulla
fram öfver den stolta Alcantarabron. Yi ila uppför
höjderna, och då vi blicka tillbaka, . varseblifva
vi på andra sida om Tajo de mest leende fält. - Huru
trånga och obeqväma gatorna i alla spanska städer än
äro, så utmärker sig dock Toledo framför andra i detta
hänseende. Med en ganska förklarlig, af klippans form
beroende sparsamhet har man här ställt husraderna så
nära intill hvarandra, att på vissa ställen grannarne
utan svårighet kunna räcka hvarandra handen öfver
gatan; balkongerna äro låga, fönstren små, ofta
försedda med äkta österländska jalusier; portarne,
utrustade med väldiga jernklappar, hafva hästskoform,
taken äro merändels platta och husen försedda med
patio, en fyrkantig gård, hvarest man ofta, till
och med vid de mest förfallna byggnader, finner de
herrligaste blomsterparterrer, och fontäner.
Toledos förnämsta prydnad utgöres af den verldsberömda
katedralen. Denna invigdes af göterkonungen Recaredo
år 587, förvandlades sedermera till moské, omen dukade
omsider under för omskiftande krigshändelser. År 1227
började man åter uppbygga den, och år 1492 var Jion
fullbordad. Dess inre förenar den mauriska och götiska
stilen; särdeles den ena hälften utmärker sig genom
mauriska bågar, under det den andra är utstyrd med
en katolsk lyx, som man väl kan uppfatta med ögat,
men ej beskrifva med pennan. Hvarthän ögat
vänder sig mötes det af kolossala marmorpelare och
bågar, statyer och reliefer, praktfulla kapeller,
förgyllningar och målningar. En stunds oafbrutet
betraktande af all denna herrlighet utöfvar en
tryckande verkan: man nödgas söka sig en hvilopunkt,
antingen inom eller utom kyrkan, och först då, när
rnan hemtat sig från den första öfverraskningen,
kan man, i det man sliter sig lös från det hela,
fästa sin uppmärksamhet vid detaljerna. Toledos
katedral är kanske icke med afseende på arkitekturen
den vackraste i Spanien, men väl en af de rikaste
på bildhuggeriarbeten, målningar samt föremål af
guld och silfver, ty alla spanska konungar hafva
varit måna om att rikta detta tempel med dyrbara
skänker. Kyrkans längd utgör 404 fot, dess bredd
202. Det mellersta hvalfvet har en höjd af 160
fot. De fem på pelare byggda skeppen bilda ett kors;
rundt omkring finnas ganska prunkande kapeller med
gfafvar, hvari Spaniens stoltaste slägter hvila. Bland
katedralens cosas notables förtjenar i synnerhet
att nämnas Capilla major, som innesluter de gamle
konungarnes minnesvårdar. Dessutom finnes här det
anmärkningsvärda skåp, hvari den invigda hostian
förvaras. Denna monströsa mon-strans, som helt och
hållet är arbetad af guld och i götisk stil, har en
höjd af 16 fot och är försedd med 80,000 skruf-var,
hvarigenom den kan söndertagas - ett verk, hvaröfver
konstnären (Erique de Arfe), som frambragte det,
har skrifvit en särskild handbok.
Jag lemnade kyrkan för att bese sjelfva staden. Utom
den stora katedralen har Toledo äfven åtskilliga andra
intressanta kyrkor, hvilka likväl icke kunna jemföras
med den förstnämda. Efter en i hög grad tröttande
vandring bland alla dessa herrligheter samt genom
de smutsiga gatorna, begaf jag mig mot aftonen ut
till promenadplatsen, hvarest Toledos ho-noratiores
vandrade om hvarandra. Då trängseln blef allt för
stor, och efter det jag på ett kaffehus förtärt en
portion orangesaft med smultron, bröt jag åter upp
och anlände efter en kort vandring till den ändan af
staden, hvarest klipporna stupa ner möt Tajo. Allt
var här ödsligt och dystert. Förfallna murar och
stora grushögar voro beväxta med fotshögt gräs;
ur kojorna framtittade här och der några förvridna
ansigten; allt andadjes död och förödelse. Solen var
försvunnen bakom bergen. Åter en gång tog jag min väg
öfver promenadplatsen, hvarest damerna ännu suto och
pratade framför kaffehusen, samt styrde derefter mina
steg tillbaka till fondan, der zagalen redan väntade
med diligensen.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0151.html
