Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riddare af framtidsanden - Siena i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ej heller materialismens extrema riktningar;
uppgiften kan hlott lösas i ett andens högre
stadium, i enhetens religion,’ hvars värdige och
besjälade predikant vår Baltzer är. Man måste läsa
den herrliga boken, för att komma till den tröstande
öfvertygelsen, att samhällslifvets framtidsbyggnad,
så vidt den skall bringa lycka och välfärd åt alla,
blott får upprättas på denna fria religions fasta
grundval. På sådan grund uppför Baltzer, såsom
skicklig och snillrik byggmästare, med smak och
förstånd hela samhällsbyggnaden i solida former. Der
finnes en utomordentligt välgörande och försonande
klarhet i denna bok, hvilken man skulle kunna kalla
en arbetets apoteos.
Baltzers religion är ett öfver alla former af
spiritualismen och dess motsats, materialismen,
upphöjdt och dessa motsatser i dess högre enhet
fattande medvetande, försonande och förskönande
det eviga och andliga och upplyst, uppvärmdt och
beglänst af poesiens solstråle. Ty det måste vi
omsider omnämna, att Baltzer till sin innersta
natur är skald, men en den sanna naturkunnighetens
skald, icke det ’»ljufva skenets», utan den rena
verklighetens, med ett ord, en framtidens skald
och siare, som i poesiens brännpunkt förenar alla
lifsstrålar, sålunda antändande den ädla flamma,
som skall upplysa, välsigna och lifva den efter oss
kommande menniskoverlden. Och således sluter han sig
på det värdigaste sätt till sina store lärare Giordano
Bruno, Schleiermacher och Alexander von Humboldt.*)
Den framtidsreligion, som Baltzer förkunnar och
hvilken han vill se som grundval för arbetets sociala
byggnad, den der högre religionen, till hvilken redan
nu alla begåfvade rättskaffens menniskor, på hvilket
trappsteg inom samhället de än må stå, uppriktigt
bekänna sig, beteckna vi bäst med hans egna ord:
»Aningen om det e vigt-enda i allt ändligt är i
menniskans bröst hennes - religion, hennes tro, från
första darrningen af fruktan och förtjusning ända
upp till visheten, i hvilken, liksom ofvan månen,
glänser en evigt klar himmel. -
»Huruvida materia eller ande är alltings a och o,
- om detta genljud från den gamla tron blifver då
ej mera fråga, en fråga, som skulle kunna förvirra
och söndra sinnena. Ett allt i allom uppenbarar sig
då för oss uti allt. Yi viga det inga tempel, från
läppen stiga inga böner till det samma, och med offer
köper man ej dess ynnest, men det lefver och röres
i lyckliga menniskosjälar; alltet är dess tempel,
menniskohjertat dess allra heligaste, och hvarhelst
två eller trenne menni-skohjertan klappa i dess namn,
der är det hos dem såsom gudomlighet. Själen ilar
med ifver detta evangelium till mötes.»
Det är begripligt, att en så mångsidigt bildad
teolog, hvilken så bestämdt uppträder mot den gamla
teologien och den kyrkliga tron, som Baltzer, ej
betraktas med de blidaste ögon, ej behandlas på
ett kollegialt-broderligt sätt af representanterna
för denna vetenskap och denna tro, bakom hvilka
samhällstvånget ännu njuter skydd, och att hans lif
derföre måste oroas af många stormar. Den »stridande
kyrkan» har i alla tider förblifvit sig lik.
Baltzer föddes i den lilla preussiska byn Hoheiileina,
blott några få timmars väg nordost från Leipzig,
den 24:de Oktober 1814 såsom yngste sonen af då
varande kyrkoherden på platsen. Att skildra hans
ofta oroade, till och med af blodiga förföljelser
och hårda motgångar hemsökta lif, skulle här leda
allt för långt. Det är nog, att hans hjerta städse
förblifvit lika ädelt. Sex år var han evangelisk prest
i Delitzsch, under tvenne decennier har han varit
talare för den fria församlingen i Nordhausen. Han
var medlem af det frankfurtska parlamentet, af den
preussiska nationalförsamlingen och i denna medlem
af författningskommissionen. Hans »författningsbok»
är utbredd i tjugotvåtusen exemplar. Som ordförande
i staden Nordhausens styrelse och sona medarbetare
i en derstädes utkommande tidning utöfvar han ett
vidsträckt inflytande.
Baltzers personlighet är icke imponerande, men
fängslande. Ur hans väl formade ansigte, i synnerhet
ur hans själfulla ögon, talar hans andliga väsendes
höga intelligens, och då han låter sin stämma
höras från tribunen, framstråla snille och kärlek
ur alla hans drag, alla hans rörelser. Man måste
höra och se honom tala offentligt, för att vinna
den öfvertygelsen, att han är en äkta riddare
af framtidsanden, att han är tänkare och skald,
lärare, talare, statsman, folkfostrare, med ett
ord, en framtidens profet och skapare i alla andens
riktningar.
Måtte den andliga grundlighet och kraft, som utmärka
honom, ännu i många år förblifva honom trogna till
förmån för hans lyckliga familjekrets, så väl som
för det stora offentliga lifvet, på det han med
dem må kunna upplefva den dag, då den fria anden,
åt hvars tjenst han så oförtrutet egnar sitt lif,
skall framstå som segervinnare!
*) Baltzers rika poetiska förmåga visar sig särskilt i
hans lika känslofulla som lediga sånger i "Gesangbuch
zu Nordhausen", så väl som i hans skrift "Aus dem
Evangelium", äfvensom slutligen i sångsamlingen "Aus
der ] innehålla poetiska perlor af högsta värde,
och mycket deribland har derföre redan funnit sin
kompositör.
der freien Gemeinde Edda". Dessa böcker
Siena i Italien.
fedan Florenz blifvit Italiens hufvudstad, har lugnet
gifvit vika för ett rörligt, oroligt lif och hela
staden bär en helt annan prägel. Resande från länderna
på denna sidan Alperna finna nu mera der ej samma
behag som förr, hvarföre de gerna göra sin vistelse
derstädes helt kort, Många begifva sig till Siena,
för att här dröja en längre tid, och finna allt,
hvad de önska: en blå himmel, ren luft, konstverk
i talrik mängd samt vänliga menniskor. Det kan med
visshet antagas, att denna vackra stad snart skall
komma »på modet»; dessutom kan en resa till den samma
nu mera utan svårighet verkställas.
Från jernbanan, som löper emellan Florenz och
Livorno utgår vid jEmpoli en sidobana, som leder
till Siena. Den-löper genom en ytterst ojemn
trakt. Lokomotivet arbetar sig , fram från den
ena kullen till den andra, utefter skogbeväxta
sluttningar, går öfver en lång viadukt och genom
tunnelar. Blicken dröjer vid förfallna borgar
och täcka dalar, i hvilka köpingar och byar ligga
kringspridda.
Siena har ett sundt och luftigt läge, vid pass
1250 fot öfver hafsytan; här är till och med något
kallt under vintern, men deremot riktigt friskt och
vederqvickande om sommaren.
För näringsmedel är rikligen sörjdt; derom öfvertygar
sig hvar och en, som besöker marknaden på Piazza
del Campo; han finner der vilda och tama svin,
höns, harar, Välska tuppar, rådjur, lam, frukter
af alla slag och hela högar af den delikata ost,
sam är känd under benämningen delle crete. Traktens
viner äro bekanta, i synnerhet Chianti, Moscadelle
di Montalcino och Broglio.
Stadens läge är i högsta grad pittoreskt och erbjuder
en herrlig utsigt. Den är byggd på och vid kullar
och har en mängd små gator, som ofta löpa näsfan
lodrätt ned i dalen. Dessa costareller äro belagda med
tegelstenar, som man nedsatt lodrätt bredvid hvarandra
och på hvilka man kan gå temmeligen beqvämt. De
öfriga hafva stora stenkuber eller skifvor liksom
i Florenz. Man ser alltid behagliga och vexlande
bilder framför sig, lika fullt om man stiger utför
costa-rellerna eller nedanför från tfädgårdarne kastar
en blick öfver hus-amfiteatern, som sträcker sig ända
till katedralen eller den helige Dominici kyrka. På
offentliga spatsergångar och vackra platser är ingen
brist, men gatorna äro i allmänhet något trånga,
och detta förorsakar under hösten hvarjehanda
olägenheter. När landtborna inkomma till staden,
för att i vingårds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
