Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edvard Nonnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oaktadt Nonnens fader var handlande, närde han dock
ett varmt intresse för jordbruket, och i det han
bestämde sonen från dennes tidiga ungdom till denna
verksamhet, insåg han, tvärt emot den mening, som
då gjorde sig gällande angående landtbruksväsendet,
nödvändigheten af en vetenskaplig grund för den,
som ville mer eller annat än blott pina en skörd ur
jorden. Efter det Nonnen hade uppehållit sig två år
i Göteborg, för att lära svenska språket, skickades
han år 1821 till Stockholm, för att utbilda sig i
kemi, botanik och veterinärvetenskap, och reste han
derifrån till Engeltofta, för att praktiskt lära
landthushållning. Men som denna egendom hade kommit
i stort förfall och Nonnen insåg, att här ej var
något att lära för honom, begaf han sig till Thaer
i Möglin och senare till Bloch i Schieran, gjorde
derefter en resa genom Norra Tyskland, Flandern
och England och återvände i September 1827 till
Sverige, för att köpa egendom. Efter en rundresa
här i landet, för att göra sig närmare bekant med
de lokala landtbruksför-hållandena, bestämde han
sig för egendomen Degeberg i Vestergötland, hvarest
egendomspriserna då voro låga och icke få egendomar
utbjödos till salu. Degeberg var då en utpinad
och förfallen egendom, och till och med om Non-nen
fick till sitt förfogande de stora ka-pitaler, som
erfordrades, för att sätta den i stånd och hvartill
han hade de bästa utsigter, måste arbetet vid dess
kultur dock icke blifva någon lätt sak. Belägen på
en stor öppen slätt, mot vester begränsad af Venern
och nästan i nivå med densamma, var arealen utsatt
för stormarne från denna sjö; jorden var lerig och,
om än i och för sig icke dålig, likväl så utsugen,
att den var ur stånd att gifva någon afkastning,
men deremot desto rikligare utrustad med ogräs;
afdikning och skyddsplantering voro obekanta och
byggnaderna inskränkta och i förfall. Icke desto
mindre bestämde sig Nonuen ej allenast för att
kultivera denna egendom, utan han bestämde sig till
och med för att här, så snart omständigheterna kunde
tillåtta det realisera en af sina käraste tankar,
som oupphörligt hade sysselsatt honom under vistelsen
hos Thaer, att skapa en plantskola för hela det
blifvande svenska jordbruksståndet. För detta ändamål
uppfördes der år 1832 det nu varande boningshuset,
bestämdt till bostad för lärare och elever vid det
landtbruksinstitut, han ämnade skapa på Degeberg, så
snart egendomen hunnit något resa sig ur det förfall,
hvari han emot-tagit den samma. Men omständigheterna,
och särskildt en kris i morbroderns affärer, tvingade
honom redan år 1833 att,
Edvard Nonnen.
utan kapital och utan utsigt till offentligt
understöd, efter en mindre måttstock realisera sin
plan, efter att hafva rådgjort med sin sedermera
trofaste vän och stridskamrat Nathorst, som då
hade skrifvit en prisafhandling om »planen till
ett svenskt landtbruksinstitut». Året derpå var han
så lycklig att sammanträffa med statsrådet Poppius,
som föranstaltade, att hans plan blef skärskådad vid
ett landtekonomiskt möte i Norrköping, hvarest alla
voro ense om det välgörande för svenska åkerbruket
i att äga ett sådant institut, men tillika om den
syndaflod af fördomar, okunnighet och ovilja, hvarmed
institutets föreståndare skulle få att strida. För
att lättare få riksdagen att gå in på en bevillning
icke till att organisera eller inrätta något nytt,
utan till att understödja fortsättningen af ett redan
existerande institut, beslöt man att genast
öppna tillträdet. Det oaktadt var det blott med ganska
utomordentliga ansträngningar, som det lyckades att
få ett årligt understöd af 5000 riksdaler riksgäld
be-viljadt; och med denna ringa summa skulle nu allt
ordnas och inrättas, jorden odlas och förbättras.
Knappt hade Degeberg brutit sin bana som
undervisningsanstalt, förrän det besöktes af
talrika resande, som kommo dit i förhoppning att få
se underverk, men hvilka, då de ej funno sådana,
misstänksamt skakade på hufvudet, förmenande, att
hvad som ej skett genast, ej heller skulle komma
i stånd sedermera. Planen gjordes offentligt och
enskilt till föremål för de våldsammaste angrepp,
utan att det dock förmådde knäcka Nonnens mod
eller försvaga hans lust att fortsätta, i det
han - om också svensk i allt, som angick kärlek
till Sverige och lust att arbeta för dess välgång,
dock var engelsman med hänseende till ihärdighet -
förtröstansfullt litade på de resultater, tiden skulle
medföra, och som den verkligen medförde. Tjugofem år
efter det Degeberg kommit i Nonnens ägo, hölls det
sjette allmänna landtmanriamötet i Lidköping, och
en af mötes-dagarne bestämdes för en utflygt till
institutet, hvilken utflygt gaf dess outtröttlige
ägare palmen i händerna ty samme män, som i dess
barndom tviflande hade skakat på hufvudet och uttalat
de strängaste fördömelsedomar öfver den här använda
åkerbruksmetoden, stötte nu öfverallt på dräne-rade
och inhägnade tegar, som gåfvo ypperlig säd, sågo den
kulliga slätten förvandlad till skyddande plantager,
mötte blommor, träd och väl utstyrda byggnader,
hvarthän de vände blicken, och voro nog rättvisa att
erkänna falskheten i sin tidigare dom, att jublande
hylla Nonnen och hans förste värme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
