Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om barnets gehör. - Ett universitet för qvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad i all verlden vill detta betyda, Louise? Der
sitter du halfklädd och läser, som hade du intet annat
att göra! Vet du inte, hvad tiden lider? Klockan är
7 i draget, och jag är här för att, som jag lofvat,
hämta dig till den lilla improviserade baletten hos
lagman G ... s.»
»Jag trodde icke, du skulle vara så precis. Jag har
icke fullbordat min klädsel, emedan jag väntar på
Sy-Mina, som skulle komma och passa ett klädningslif.»
»Dermed är ej tid nu! Skynda att kalla in Manda! Med
hennes och min förenade hjelp skall du blifva färdig
på ögonblicket.»
»Nej, bästa Therese, jag kan verkligen icke fara,
innan sömmerskan varit här. Hon kan icke dröja länge
...»
»Redan för länge, och jag fruktar, man börjat vänta
på oss. Alltså, i största hast!»
»Nej, nej, jag kan icke! Far förut och gör min
ursäkt.»
»På hvilka skäl?»
»Du vet dem redan.»
»Jag är för mycket din vän, att vilja göra dig till
ett åtlöje-Och tro mig, du, hvarenda menniska skulle
skratta, åt hvilken jag sade: hon kan ej komma,
emedan hon väntar sin sömmerska. Låt sömmerskan komma
tillbaka i morgon, det är mitt råd.»
»Mina är öfverhopad af arbete. Jag måste ha min
klädning färdig, tills jag i öfvermorgon skall följa
med pappa till Warberg, för att qvarstanna hos mamma
under det följande af badterminen. Hade det icke
varit för min skull, hade hon icke åtagit sig detta
brådskande arbete.»
«Då lär hon ej heller neka, att för din skull komma
tillbaka i morgon.»
»Och om så vore, borde jag väl begagna mig
deraf? Maria har lång väg att gå, är klen och
sjuklig, och behöfver räkna på hvarje stund för sitt
arbete. Nej, jag skulle känna mig illa tillfreds,
om jag så handlade, och hela aftonens nöje skulle
derigenom gå för mig förloradt.»
»Du är verkligen bra samvetsgrann emot din sömmerska.»
»Sömmerska eller ej, det är det samma; jag
gör endast, hvad jag bör göra, och jag skulle
känna mig missnöjd, om jag gjorde annorlunda.»
»Du har lofvat min bror första valsen.»
»Gör min ursäkt hos honörn och bed honom hämnas på
j mig, genom att skänka mig en annan. Och nu, kära
Therese, j uppehåll dig ej längre för min skull. Yi
träffas snart åter.»
»Jag kan icke förstå dig.»
»Ingenting är lättare. Har du någonsin handlat
tvärt i emot hvad du funnit dig böra göra, har du
någonsin skaffat | din vilja gehör på bekostnad af
ditt begrepp om rätt, så för- j står du mig lätt.»
»Underliga menniska!» sade Therese, skakade på
hufvudet och skyndade tillbaka till den väntande
vagnen.
Förstår du mig, min läsare och läsarinna? Förstår du,
hur det moraliska gehöret hos dina barn bildas eller
missbildas? Jag vill är den falska grundton, som i
den moderna uppfostringsmetodens tonlära vanligen är
den rådande och för-skämmer hela den sats, som man
derpå söker bygga för vinnande af framgångar och
tillfredsställelse i lifvet; är den grundton, som
inför oss i ett kaos af dissonanser, till hvilkas
upplösning vi förgäfves söka nyckeln, då deremot
den rena klangen af jag bör leder till en serie af
harmonier, hvari hemligheten att vara lycklig, så,
som det är menniskan gifvet att kunna vara det,
finner sin lösning.
Vi hafva tagit de ofvangifna exemplen från den
tidigaste åldern och de hvardagligaste förhållanden,
emedan den första är lifvets lexålder, och hvad de
sednare angår, utgöras mångas lefnadshandlingar endast
af hvad vi kalla obetydligheter, men som dock i sin
summariska helhet blir en storhet af oändlig vigt.
Många föräldrar tro, att det ligger föga makt uppå
den mer eller mindre eftergift, de visa barnens vilja
vid en viss ålder, ja, att den då i alla stycken är
så oskyldig, att den ej bör något förvägras, att den
bortskämda sötungen skall förändra sig med tiden, att
skolan och lärdomen skola verka under o. s. v.; eller,
för att gå direkte på saken, föräldraömheten lider
af att neka barnet, hvad det har lust till, och för
att skona sig sjelf, skapar den egenvilliga tyranner.
De misstaga sig dock på ett bedröfligt sätt om
den tillfredsställelse, de tro sig tillskynda
sina älsklingar, och göra dem derföre ofta till
straffdragare för hela deras lif. Gör i första rummet,
hvad du bör, och i det andra, hvad du vill, är en
gyllne regel, som aldrig nog tidigt och nog djupt kan
som lag inpräglas hos barnet. Det är begynnelsen af
lifvets sällhets- och vishetslära, och lyckliga de,
för hvilkas öra den tidigt blifvit ett bekant ljud.
Ingen blir lycklig genom att följa de blinda
hugskotten af en vilja, som icke är ordnad efter de
grundsatser för sanning, rätt och dygd, som förnuftet
erkänner; då deremot känslan af uppfyllda pligter och
verkningarne af medvetandet, att hafva gjort, hvad
rätt kräfver och menniskokärlek bjuder skänker oss en
andlig friskhet och en själsstyrka, som förjagar allt
klenmod och misströstan. Gehöret för pligtens bud och
samvetets röst är den dyrbaraste gåfva, föräldrar och
de, som äro satte i deras ställe, hafva att utbilda
hos barnaslägtet. Om detta mera allmänt uppfattades
och praktiskt sattes i verket, skulle en tid stå för
dörren, då mennisko viljorna i deras olika riktningar
skulle, liksom stämmorna i ett partitur, sammansmälta
till ett helt af herrliga harmonier.
S-e-der.
-
Ett universitet för qvinnor.
Jufter qvinnans ställning i det husliga och offentliga
lifvet uppskattar man riktigast ett folks andliga
och sedliga bildningsgrad. Icke den om än så
höga utvecklingen af den manliga kraften endast,
utan det harmoniska sammanstämmandet emellan
och det ömsesidiga höjandet af de manliga | och
qvinliga själsförmögenheterna leder till den högsta
bildning och den renaste menniskolycka. Det är
ett godt tecken för ett samhälles sedliga halt,
att qvinnan högaktas. Men qvinno-könets bildning
måste alltid hålla jemna steg med den högaktning,
det åtnjuter, på det att dess dyrkan må förblifva
väl- j grundad, ej urarta till romantiskt gyckel.
Detta är framför j allt en fordran af vår tid, som
öfverallt vill bygga nytt på rättvisans basis och
på denna fasta grundval öppna »nya ba- i nor» äfven
för qvinnans verksamhet. Men dit höra framför
allt nya undervisningsbanor och en uppfostran,
som bibringar ! en högre bildning, än den hittills
vanliga, endast för huset be-
räknade. Der vi se någonting nytt åstadkommas i detta
hänseende, dit måste vi vända vår uppmärksamhet,
och detta sker uti följande artikel, hvilken visar
oss ett första försök att låta qvinnans bildningsgång
beträda den akademiska vägen.
Från Newyork reser man uppför den väldiga Hudson med
sin naturromantik, för att anlända till Poughkeepsie,
som ligger i närheten af den högra flodstranden. Den
nu mera ingalunda unga staden räknar femtontusen
invånare. Roar det oss att, såsom raska fotgängare,
promenera en omkring två och en half engelska
mil lång, förträfflig väg i riktning mot öster,
så uppdyka omsider för vårt behagligt öfverrsakade
öga de smakfulla formerna af en praktbyggnad, ett
stadslikt palats midt i den gröna, leende friheten,
omgifvet af enskilta andra hus, om hvars beroende
af hufvudbyggnaden första blicken öfvertygar. Vägen
till hufvudbyggnaden befinnes spärrad af ett enkelt
boningshus, portvaktarens bostad. Vi begära att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
