Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidens skiften. Bilder af Richard Gustafsson. - Till kinabarkens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O ungdomstid! all kärleks fröjd Du i ditt sköte bär;
I dig bor jordisk sällhets höjd, Du saligheten är!
En himmelsk dröm, men ack! så kort, Ty, knappast
börjad, flyr den bort.
3. Mannaåldern.
Förbi är tiden, då du fick dig sola
I kärleksdrömmars glans.
Du flyttat upp en klass i lifvets skola,
Till manlighetens sans,
Der inga drömmar menniskan besvära,
Men endast fikan efter makt och ära.
Emot förtryckarn drager du din glafven
Och fram i striden går,
Du svär att fäkta trogen intill grafven -
Tills sjelf vid makt du står;
Då fattar spiran du i starka handen
Och smider åter hop de brutna banden.
Du ropar: aldrig skall min håg dock vändas
Mot kunglighetens pol!
Men faller stjernan på ditt bröst, du bländas
Af nådens klara sol.
Din folklighet så lätt som bubblan brister,
Och snart du tågar främst bland rojalister.
Högt klandrar du, att guld är allt på jorden,
Förtjensten ingenting,
Att penningen är till en afgud vorden
Kring hela jordens ring;
Men samlar sjelf du några lumpna fyrkar,
Du vänder om och gyllne kalfven dyrkar.
Så mannaålderns dubbelhet bespottas; Der finns dock
undantag: De stora andar, som mot våldet brottas För
sanning, rätt och lag,
Som oförfärade gå fram mot målet Och rädas ej för
bilan eller bålet.
Ja, frihetshjeltar, som till sista stunden
Stå troget kämpande
Och ropa ända in i dödssekunden
Sitt vive la liberté!
Som stupa i minoritetens leder
För mensklighetens sak till evig heder.
4. Ålderdomen.
Stormarne tystnat, stilla är natten, Högt uppå fästet
stjernorna gå, Isbojan fängslar sjöarnes vatten,
Skogarnes jättar hvitklädda stå.
Farfar är också hvit uti håren, Vördige gubben,
gammal han är, Stödd på sin krycka, åttio åren Uppå
sin böjda nacke han bär.
Längese’n slocknat lidelsens lågor, Längese’n tystnat
stridernas larm; Vilda passioners rasande vågor
Stelnat vid vinterns isiga barm.
Spiselden flämtar matt uppå härden, Lyser på Herrans
heliga ord; Gubben han läser, tänker på färden,
Då han skall bäddas ned uti jord.
Timglaset visar, snart får han hvila, Snart skall
uppfyllas gammal mans hopp; Frigjord ur fängslet,
själen skall ila Hän till de höga rymderna opp.
Der skall han finna allgode Guden, Som öfver verldar
s herrlighet rår; Der skall, föryngrad, skröpliga
skruden Glänsa i himlens eviga vår.
-
Till kinabarkens historia.
k vem känner icke till kina-barken och dess kraft
mot vissa sjukdomar? Få läsare torde finnas, som
icke någon gång i sitt lif måst intaga en dosis,
men ännu färre äro väl de, som känna till detta
läkemedels historia, samt hvaraf det erhållit sitt
namn. Redan för flera århundraden tillbaka voro
sydamerikanarne bekanta med barkens bruk; detta
bevisar redan namnet quina-quina eller barkens
bark, ty fördubblandet af en växts namn antyder
nästan alltid, att man tillskrifver den samma vissa
läkedomskrafter. Spanska namnet khina härstammar från
quina. Linné kallade trädet till grefvinnan Chinchons
ära »Chincona»; nämde dam befriades år 1638 i Lima,
hvarest hennes gemål residerade som vicekonung
af Peru, genom kina-barken från frossan. År 1630
botade en indian domaren i Loka med kina-bark från
en svår feber. Då besagde domare hörde talas om
grefvinnans sjukdom, skickade han hennes läkare en
dosis kina-bark, med försäkran, att den samma vore
ett ofelbart medel mot frossan. Grefvinnan återfick
också ganska riktigt genom det samma sin fulla helsa,
samt tog, då hon återvände till Spanien, en ansenlig
mängd kina-bark med sig. Hon var alltså den första,
som förde detta oskattbara läkemedel till Europa;
man kallade barken i Spanien för »grefvinne-bark»
eller »gref-vinne-pulver», och hennes läkare sålde
i Sevilla ett skålpund
deraf för 100 realer. Efter grefvinnans tillfrisknande
voro jesuiterna de ifrigaste spridarne af kina-barken,
och år 1670 skickade de sin kardinal i Rom en
stor mängd kina-pulver. Nyssnämde prelat skänkte
samtliga kloster i Europa kina-bark, och öfverallt
använde man den samma med största framgång. År 1679
köpte Ludvig XIV af den engelska läkaren Robert
Talbot hemligheten af quina-quina-beredningen,
mot en årlig lifränta af 1000 dukater och ett högt
embete. Kina-barkens kraftiga verkan var länge allmänt
bekant, innan man hade ringaste kännedom om det träd,
som lemnar den samma. För första underrättelserna
härom har man en fransk expedition att tacka,
hvilken år 1735 seglade till Sydamerika. En annan
vetenskaplig expedition, som spanska regeringen i
slutet af förra århundradet också skickade dit, för
att undersöka möjligen existerande chinchona-skogar,
upptäckte verkligen några, och genom denna upptäckt
förebyggdes i icke ringa mån faran för skogarnes kring
Loka utrotande. Chinchona-skogarnes region räcker från
19:de graden sydlig till 10:de graden nordlig bredd,
i en utsträckning af ungefär 1740 engelska mil samt
vegeterar i en sval, jemn temperatur, vid pass 900 fot
öfver hafsytan. Chinchonan uppväxer i god jordmån och
under annars gynnsamma förhållanden till ett stort,
mäktigt träd. Allt efter jordmån och klimat skjuter
den än starka grenlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
