Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Humlen.
Bland de narkotiska njutningsmedlen finner
väl humlen, ~ näst tobaken, den vidsträcktaste
användningen. Men härvid skiljer han sig från många
af de öfriga narkotika väsendtligen derigenom, att
han icke, såsom dessa, konsumeras för sig sjelf,
utan i förening med andra ämnen, för hvilka han på
samma gång tjenar som krydda. Han utgör en af de
väsendtligaste beståndsdelarne i ölet.
Tillsättning af humle i maltdrycker synes ännu icke
hafva varit bekant hos de gamle romarne, men deremot
redan ganska tidigt hos tyskarne. Särskilta
anläggningar för odling af humle, humlegårdar,
humularice, omnämnas i Tyskland redan under
första fjerdedelen af nionde århundradet.
Härifrån har också humlen sannolikt blifvit
öfverflyttad till de länder, i hvilka hans kultur
och förbrukning nu uppnått en så förvånande höjd.
Nederländerna skola hafvra erhållit honom vid
början af fjortonde århundradet, England 100 år
senare. Men i det sistnämda landet kom hans
tillsättning i öl först med början af sjuttonde
århundradet i allmänt bruk, ty vi få väl icke
antaga, att Londons befolkning blott ville
försäkra sig mot ett förmycket, då den hos
parlamentet anförde klagomål »mot tvenne af
sin tids största obehag» - mot stenkolsröken,
som förpestade luften, och mot humletillsatsen
i ölet, »emedan smaken hos denna dryck
derigenom förderf vades». Med öl-drickningen,
som från de germaniska folken meddelat sig
åt alla kultiverade nationer på jorden, har
också humleodlingen förskaffat sig inträde
öfverallt, och den underkastar sig allt
större sträckor mark. I Storbritannien
förbrukas årligen inemot 40 millioner skålpund
humleblommor det är vid pass en
tredjedel mer, än hvad tobaks-konsurntionen
der uppgår till. Nu mera deltager
Amerika i stigande grad i humleproduktionen;
emellertid äro de derstädes odlade sorterna icke
så omtyckta hos oss som de engelska, nederländska,
böhmiska och bayerska. Kanske förringar sjöresan
dess godhet, hvilken öfver hufvud, alldenstund
den bero* på tillvaron af flygtiga och lätt lösliga
ämnen, aftager med tiden. I denna humlens oförmåga
att bibe hålla sin kraft, ligger också grunden
dertill, att priserna vid olika afkastningar äro
underkastade alldeles utomordentliga förändringar,
så att en qvantitet, som under ett år, då
afkastningen är särdeles riklig, kostar
tio riksdaler, det föl* j ande året, på grund af
mindre riklig skörd, kan blifva åtta gånger dyrare.
Uppkommen brist kan icke ersättas genom tidigare
förråder, ehuru försäljare ofta nog försöka att
genom svaflande och andra manipulationer meddela
den gamla humlen utseendet af frisk.
Humleplantan - vi mena icke den i skogarne vildt
växande, hvilken äfven såsom prydlig klängväxt
uppdrages i trädgårdsanläggningar, utan den
kultiverade, som visserligen härstammar från den
vilda humlen - är till sitt utseende tillräckligt
bekant. Hennes odling fordrar en ganska god, särdeles
djup jordmån, och hon trifves bäst i soliga^ sydliga
eller vestliga lägen, som icke äro för mycket utsatta
för de skarpa atmosferiska förändringarne, frost,
dimma, vindar etc. Humlen är en slingerväxt, och
fördenskull måste för hans utveckling tillräckliga
stödjepunkter erbjudas honom. Humle-går d arne erinra
genom sina klätterstänger, af hvilka hvardera
alltid tjenar flera plantor till stöd, i viss
mån om vingårdarne och gifva med de sväfvande
bladgirlanderna, den saftiga grönskan och de yppiga
blomdrufvorna en behagfull anblick.
I blomhängena består den användbara delen, och
humleskörden infaller derföre vid den tid, då dessa
hafva uppnått sin fullkomligaste utveckling; för
humleländerna är den af lika så stor betydelse,
som vinskörden för Rhentrakterna eller Ungern. De
nyplockade blommorna hafva en kryddaktig, narkotisk
lukt, som härrör af eteriska och hartsartade
beståndsdelar. I synnerhet är det tvenne ämnen,
som här särskilt framträda och hvars rikliga eller
mindre rikliga förekommande bestämmer humlens godhet
och värde.
De finnas i det så kallade humlemjölet (lupulinet),
hvilket såsom ett gult, af idel små korn bestående dam
låter af-skaka sig från de torkade blomhängena. Hos
goda humlesorter utgör dess mängd stundom sjettedelen
af blommornas vigt. Humlemjölet består af små
hartskorn, som blott till en ganska ringa del äro
lösliga i vatten; de hafva en angenämt besk smak och
verka i ringa qvantiteter, liksom narkotika,
lugnande på nerverna. I alkohol upplösa de sig nästan
till hälften af sin vigt, och denna deras lösliga
beståndsdel är ett rödgult, genomskinligt harts af
ganska aromatisk, men icke besk smak. Hwnlebeskan
innehålles i lupulinets öfriga beståndsdelar, der
bredvid uppträda äfven garfsyra och en egendomlig,
flygtig olja. Humlens beståndsdelar göra ölet icke
blott kryddaktigt och narkotiskt, de hafva äfven det
egendomliga inflytandet, att de afbryta dess jäsning
och tillförsäkra det en viss qvantitet socker, som
ej förvandlas i alkohol, och äro i detta hänseende
rent af nödvändiga tillsatser.
Humlens nämda oförmåga att hålla sig har föranledt
till mångfaldiga försök att extrahera dess flyktiga
ämnen och bevara välsignelsen af fruktbara år för
missväxttider. Men ända hittills hafva resultaten
ej varit särdeles gynnande; den fina doften, den
behagligaste aromen låter ej binda sig, åtminstone
icke genom de hittills använda metoderna, och
bryggarne föredraga till och med ringare sorter
framför de af bättre beredda essenserna. Man
behöfver dock knappast betvifla, att icke kemien
omsider äfven här skall lära oss det ändamålsenliga
förfaringssättet,
Såsom ersättningsmedel för humlen begagna samvetslösa
bryggare ett stort antal ämnen, hvilka användas dels
för den beska smakens skull, dels med anledning,
af sina narkotiska egenskaper, ehuru intet enda af
dem förmår frambringa humlens angenäma verkningar,
ja många verka till och med rent af skadligt på
organismen. Om baggsöta, malört, lejontand, rosmarin,
cikoria, tallnålar, kamillblomster och dylika beska
ämnen innehållande växter eller den i hög grad beska
pikrinsyran tillsättas ölvörten, för att helt och
hållet eller till en del spara den dyra humlen, så har
man visserligen all rätt att klaga öfver förfalskning
af en nästan till allmänt näringsmedel blifven dryck,
men då kan det. derigenom uppnådda billiga priset på
ölet i viss grad anföras som skengruiid för bryggarnes
ursäktande. Men om kockelkärnor och till och med
strychnin säljas af drogister och rekommenderas
bryggarne till besparing af humlen, så är detta ett
beteende, som, emedan allmänheten icke har medel i
hand att upptäcka det
Humle (Humulus lupus).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
