Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näs-vishet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Figur 1.
Figur 2.
fötterna utan afseende. Den så kallade chiromantien,
eller zi-genarnes sätt att spå af linierna i den inre
sidan af handen, häntyder redan sedan urminnes tider
derpå, att äfven handen hör till fysiognomiken. Carus
i Dresden utgaf en ganska intressant afhandling om
handens form, och en engelsman har nyligen skrifvit
en diger bok angående tummen och sökt bevisa, att alla
en menniskas karakters-egendomligheter tillkännagifvas
af detta fingers trenne leder samt dessas förhållanden
till hvarandra. Ja, vi måste kanske till och med vända
oss ända till fötterna och tårna. Ethnologer hafva ju
redan angifvit negrernas platta fötter såsom grund för
deras bildningsgrad. Också skref Burmeister en läsvärd
fysiognomik öfver foten. - Som nu denna vetenskap
går från hufvudet ända till foten, få vi sannolikt
dervid icke heller förbise, huruvida en menniska är
kort eller lång, smal eller tjock o. s. v. Kortligen,
all den vishet, som vi redan se på någons näsa,
måste vi spåra genom alla an-sigts- och kroppsdelar,
för att vinna ett riktigt omdöme och ej blott göra
oss löjliga och oangenäma genom näs-visheten. Men
bra torde det dock vara, att först och främst lära
i någon mån känna, hvad och huru mycket man kan
finna af blotta näsan hos en menniska. La-vater,
den berömdaste auktoriteten i denna vetenskap,
började ju också dermed och kom till ett ingalunda
obetydligt resultat. Helt visst förråder också detta
ansigtsutsprång, som man ej så lätt kan dölja och
hvilket äfven den bäste förställningskonstnär ej kan
förställa, mer af menniskans inre egendomligheter,
än de fleste förmoda, och många lättsinniga menniskor,
i synnerhet damer, torde gerna åtnöja sig med näsan,
för att deraf näs-vist framdraga ett omdöme öfver den,
som bär densamma.
De vid första anblicken genom sin märkvärdiga
egendomlighet i ögonen fallande näsorna uppmana
också allt för förledande dertill. Det gifves
romerska, grekiska, judiska, neger-, grod-,
örn- eller hök-, trubb-, spets- och plattnäsor,
förfärliga snushorn och oformliga klumpar, som dels
ligga dverg-artadt öfver läppen, dels framskjuta
jättelikt i form af gurkor eller ofta i skyffelform,
liksom näbbarne hos åtskilliga vattenfåglar, till
den grad kröka sig uppåt, att det vid fuktigt väder
regnar in i dem. Andra näsor påminna om mejslar och
stämjern, och många drinkare förvandla dem till ett
kopparbergverk. Då man nu också kan göra långa näsor,
draga andra vid näsan eller åtminstone gifva dem en
lång sådan och låta dem gå dermed, och då vi äfven
stundom slå knut på näsan eller rynka densamma eller
till och med sticka henne i en mängd saker, som icke
angå oss, så finna vi redan i det vanliga språkbruket
och det alldagliga åskådningssättet en stor rikedom
af näsvishet, som utan synnerlig svårighet måste
låta sammansmälta och raffinera sig till en särskilt
vetenskap, rhinologien (af det grekiska »rhin»,
näsa). Vi vilja för detta ädla ändamål åtminstone
framställa några »hufvud-näsor», och detta utan någon
ondskefull afsigt att dermed vilja draga läsaren vid
näsan.
För att icke uppehålla oss vid allmänna betraktelser
eller förlora oss i den komiska delen af vårt
tema, såsom att vi
Figur 8.
Figur 3.
Figur i
/
menniskor af skaparen erhållit en näsa såsom
ett hufvudsak-ligt företräde framför djuren
(hvarifrån näsaporna och noshörningen blott utgöra
ett skenbart undantag) eller att enligt Abraham
a Santa Clara näsan med tiden blifver en kalender
och förkunnar råkallt väder, vilja vi strax lägga
fingret på näsan, för att derigenom skärpa vår
skarpsinnighet för undersökning af följande fråga:
med hvilka karaktersegendom-ligheter står näsan i
sina olikartade former i förbindelse? Hon utgör, som
bekant är, ansigtslandskapets egentliga promontorium
och kan jemföras med spetsen af en aftrub-bad kil,
hvartill hufvudet bildar den utvidgade delen. Hennes
förrättning som luktverktyg och lungskorsten
kommer härvid icke i betraktande; här gäller hon
för oss blott som ett framstående uttrycksorgan
för den sig yttrande inre karakteren hos menniskan
samt för sättet, hvarpå denna uppenbarelse sker,
således för menniskans beteende och uppträdande i
sällskap. Mycket kan man se på näsan hos en menniska,
men visst icke allt. Till verklig menniskokännedom hör
ovilkorligen mera. Men böjelserna, graden af energi
för en verksamhet samt af retlighet eller tålamod
och sjelfbeherrskning utprägla sig mycket i näsans
bildning. Liksom nämligen hufvudets mellersta parti
med kinderna motsvarar vår känsla, vårt egentliga
jag med hela dess inre lif, så förråder den derur
framträdande näsan allt efter sin gestalt de särskilta
böjelserna hos vårt jag, vår personlighet gent emot
vår omgifning, och detta så mycket tydligare för
kännaren, som vi äfven vid den mest utbildade förmåga
att göra grimaser föga eller alls icke kunna röra
näsan efter godtycke. Vid den solida näs-visheten
kommer det först an på storleken af detta ansigtets
utropstecken. Hon antyder styrkan hos begäret till
verksamhet utåt i allmänhet, dernäst öfver språkets
styrka samt graden af sinnets böjelse att i tal och
handling inverka på den yttre verlden. Språket | är
redan af akustiska grunder starkare, ju större näsans
resonansbotten är, hvarvid vi blott i förbigående
vilja anmärka, att det så kallade talandet i näsan,
mera sällan är ett naturfel, än följd af vårdslöshet
och en egois-tiskt-hånfuli öfversittareton, såsom
man ofta finner hos inbillade aristokrater.
Såsom regel har det manliga slägtet med
mera energi också större näsa, än det qvinliga,
och ve den man, hvars ömma hälft är utrustad med
en amazon- eller fältherrenäsa, utan att han
har ett betydligt större krum-horn att sträcka
emot den samma! Visserligen icke ett Damoklessvärd,
men väl en dugtig toffel sväfvar alltid hotande
öfver hans luktorgan, så vida icke till äfventyrs
en starkt framträdande underkäk godtgör honom
för den styfmoderliga utbildningen af hans näsa.
Män, som härvid fatta sig i näsan och finna henne
jemförelsevis stor, må ej för tidigt triumfera
deröfver, ty den stora näsan ensam skyddar alls
icke för toffeln, så mycket mindre, ju mer näsan
framskjuter och hakan drager sig tillbaka, såsom
hos den profil, som vi finna betecknad med fig. 1.
Liksom inom militärstaterna krigareståndet utmärker
sig genom en bestämd och fri hållning, så finna vi
också hos militärerna de största och mest utbildade
näsorna, och till och med den platt- eller trubbnäsiga
bondpojken återvänder från sin två- eller treåriga
tjenstgöring med en bättre formad näsa. Judarne
konkurrera blott skenbart med krigarne, alldenstund
den öfre delen af näsroten, af hvilken det personliga
modet skönjes, hos dem
Figur 9.
Figur 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
