Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näs-vishet. - Helsingborgs Kärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro belåtna med sina näsor, den trösten, att
de sjelfva kunna väsendtligen bidraga till deras
finare utbildning. God uppfostran, sjelfbeherrskning,
själsverksamhet, aktning och anständigt beteende mot
våra medmenniskor pryder och ärar icke blott menniskan
öfver hufvud, utan förskönar äfven näsan, och detta så
säkert och bestämdt, att åtskilliga rhinologer vilja
påstå, att man redan af näsans ställning kan finna en
menniskas själs-riktning. Så tala de om teologiska,
filosofiska och konstnärsnäsor. Trubbnäsiga
bondpojkar skola nästan alltid återvända från sin
militäriska tjenstgöring med ett skarpare utbildadt
ansigtsutsprång. Den, som med sig sjelf företager
dessa tvångs -öfningar, för att vinna en bestämdare
hållning, kan således äfven mycket bidraga till sin
näsas förädling. Redan öfningen i att tänka klart och
tala tydligt verkar fördelaktigt på konturer, linier
och kanter hos denna del af ansigtet. Derföre hafva
också menniskor, som äro utrustade med goda näsor,
bättre uttal, stämbildning och accentuation, än barn
och barnsliga menniskor med sina trubbnäsor. Dock
vilja vi härmed ingalunda fördöma de sistnämde. Om
de icke ligga allt för vanställande och oformliga
mellan de båda kinderna, gifva de 4cke sällan
ett uttryck af godmodighet, som då också gör sig
gällande i en mer eller mindre stor rikedom af känsla
och glädtighet. Visserligen urartar denna känsla
ofta till svaghet och omanlig vekhet, som allt för
ofta missbrukas af den örn-och spetsnäsiga, elaka
verlden. Derföre handla dessa »näsägare w klokt,
om de, så mycket möjligt, tvinga sig till manlig
handlingskraft, och spetsa och slipa sitt snille
genom heroiska beslut, hvarigenom också deras näsor
med tiden blifva något slipade. Dock må man vid detta
slipararbete akta sig att konkavt urhålka och framtill
tillspetsa näsan, ty då uppkommer en form, sådan
vi se å fig. 11, den snokande, allestädes luktande
spionnäsan, hvilken, liksom näbben hos många vatten-
| fåglar, användes icke blott att lukta med, utan
äfven för att j dermed intränga i och uppkrafsa alla
möjliga smutsiga och dyiga afflytningar och affall i
det dagliga lifvet. Med dessa näsor vädrar man mycket,
som andra menniskor observera endast med ögonen och
hörseln blott för att vända sin näsa derifrån. De
vädra och uppsnoka en hel mängd hemlighetsfulla
saker, som hellre borde qvarblifva i lifvets träsk
och sophögar, och hvaröfver detta slags »näs-ägare»
med sin sqvaller-aktiga nyfikenhet äro rent af
stolta. Men äfven det allt för mycket i omvänd form
utbildade ansigtsutsprånget, såsom å fig. 12, kan
blifva obehagligt för andra menniskor, alldenstund
detta tecken till stor energi i våra borgerliga
förhållanden lätt leder derhän, att ålägga andra
menniskor allt för mycken lydnad och allt för mycket
beroende af denna luktapparat. Personer med denna näsa
uppträda allt för bestämdt i sällskapslifvet, och om
den sednare tillika är temmeligen kort, låta de andra
menniskor knappt yttra ett ord. Sådana hjeltar passa
fördenskull blott för det stumt lyssnande sällskapet
eller på slagfältet. Men som vi alla hoppas på en
varaktig fred, vilja vi önska dessa herrar eller
damer en så stor verkningskrets som möjligt, der
folket redan på sina beherrskares näsor kan se,
att det ej är rådligt vara lat eller oredlig.
»Näsa: vanlig», heter det ofta i pass, efterlysningar
etc. Personer, som måste gifva sin näsa ett liknande
intyg, behöfva icke derföre gräma sig, ty de kunna äga
många företräden och dygder, som äro allt för goda,
för att de skulle låta binda sig vid näsan. Enligt
en bildhuggares utsago får nästan ingen gå efter sin
näsa, om han vill slå in en rak väg, ty de flesta
sitta något snedt i ansigtet, d. v. s. åt höger eller
venster. Huruvida detta har någonting särskilt att
betyda och möjligen står i förbindelse med politiska
riktningar, vilja vi öfverlemna till afgörande åt
med större näs-vishet begåfvade lärde.
-
Helsingborgs Kärna.
Tornet Kärnan, förmodligen sålunda benämndt,
emedan det utgjorde den starkaste delen af slottet
Helsingborg, är möjligen urgammalt - några hafva
till och med antagit det för en qvarlefva af det
ursprungliga slottet, som enligt Hvitfelds krönika
skall hafva blifvit bygdt vid början af vår tidräkning
af konung Frode - möjligen från Valdemar Atterdags
tid, men antagligen icke yngre än från 1425, under
hvilket år Helsingborg säges hafva blifvit åter
uppfördt efter en brand, som år 1418 skall hafva lagt
staden och slottet i aska. Biskop Magnus Mathias skall
väl på 16:de århundradet öfver slottets port hafva
läst några latinska munkverser, i hvilka hufvudtornet
(Kärnan) säges vara uråldrigt, men Brunius, som
noga undersökt Kärnans byggnadssätt, antager,
att detta torn blifvit uppfördt antingen under
Valdemar Atterdag, drottning Margareta eller Erik af
Pommern. Att det skulle härstamma från den hedniska
tiden, vederlägger han dermed, att försvarsverkena
då voro af trä; verserna häntyda enligt hans mening
på ett tidigare torn, som stått ungefärligen der,
hvarest Kärnan nu är beläget. Det ursprungliga slottet
var nämligen af hög ålder. Staden, som kan antagas
hafva uppstått efter slottet, namnes redan i Njals
saga (omkring 993) och af-Adam från Bremen (1069).
Den äldsta förefintliga teckning af Kärnan är från
år 1584. På den visar sig tornet som en hög fyrkantig
byggnad, med platt tak och tinnar; det är omgifvet af
en låg, fyrkantig mur, utanför denna löper en ringmur
med 12 runda och 2 fyrkantiga småtorn, likaledes
med platta tak och tinnar. En annan existerar från
1658, föreställande Carl Gustafs öfvergång till
Seland, hvilken teckning, med Helsingborgs stad
och slott i bakgrunden, tillika innehåller en plan
af fästningen. Enligt denna plan beskyddas Kärnan
och trenne andra byggnader af ett rätt ansenligt
hufvudverk, som har ett stort rundt hörntorn och
tvenne små fyrkantiga porttorn med platta tak. Men
ringmuren, som ännu stod år 1584, var då borttagen.
Den ena af de nyssnämda byggnaderna har på ena
sidan ett litet torn och liknar ett kapell; Kärnan,
som visar sig långt större än nu, har platt tak och
tvenne utbyggnader, en fem-kantig och en fyrkantig,
begge med sluttande tak.
På en riksdag under Fredrik af Hessen fick staden
tillåtelse att nedrifva Kärnan och begagna dess
mursten. Försök gjordes med dess nedrifvande; men man
kunde, så att säga, icke lösgöra en enda hel sten från
kalken, och då murstyckena icke ersatte omkostnaderna,
upphörde arbetet
Då de helsingborgska fästningsverken i slutet af förra
århundradet demolerades, visade sig nedbrytningen af
Kärnans murar vara ett både besvärligt och långsamt
arbete; dels af denna anledning och dels emedan Kärnan
tjenade som sjömärke, afstod man från dess raserande.
Kärnans tillstånd i den nyaste tiden beskrifves af
Brunius m. fi. sålunda: Det är en fyrkantig byggnad,
som på hvarje sida håller 5 O-J- fot i bredd, och är
89 fot högt, från toppen af den blott 25 fot höga
kulle, hvarpå det är beläget. Dess ena sida har en
10^ fot framspringande, 15^ fot bred utbyggnad, af
samma höjd som hufvudbyggnaden, samt en vindeltrappa,
som leder upp i utbyggnaden, men utan att sätta den
i förbindelse med hufvudbyggnaden. På andra sidan
synes spår efter en liknande utbyggnad. - Både
hufvud- och utbyggnaden hafva tvenne indragningar
af 4 tum, hvarigenom trenne afsatser uppkomma,
af hvilka den första håller 33, den andra 39
och den öfversta 25 fot i höjd. Efter detta
mått blifver hela höjden 97 fot. Man anser att
tornet varit 20 fot högre i fordna dagar, samt
att det bestått af 7 våningar, utom källaren.
.
Kärnans murar, som bestå af mur- och sandsten med
mellanfyllnad af mur-, sand- och gråsten, äro i
nedersta afsat-sen 15 fot, i andra 14 och i tredje
13 fot tjocka. Utbyggnadens murar ’äro nederst blott
4 fot tjocka och aftaga, lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
