Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordens revolutioner. - Hvad fordras för att vara lycklig? Af S-e-der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guanaxatos invånare. De förskräckta menniskorna,
som ägde rika silfververk, flydde bestörta ur
staden. Deremot inbröto behjertade tjufvar i
den samma och bortsläpade för många mif lioner
silfvertackor. Men jordbäfningen inträdde icke,
ehuru de underjordiska bullren fortfore en hel
månad. Hvarken ofvan jord, heller i de 1600 fot djupa
silfverminorna blef någon rörelse märkbar.
I alla volkan-regioner förmärkas vid tiden
för utbrotten, eller redan före dessa, de der
förfärliga bullren, och volka-nerna sjelfva äro,
såsom vetenskapen och erfarenheten länge sedan visat,
säkerhetsventilerna Dylika regioner finnas kring
Vesuvius, .ZEtna, Teneriffa, Stromboli, den grekiska
arkipelagen, de syriska volkanerna, Hekla, Jan Mayen,
Azorerna, Cap Verde, Tristan d’Acunha. Vestindiska
öarne höra till Coto-paxis och Chimborassos i Columbia
och Peru region. Nordamerikanska unionens Sydvestra
landsdelar äro beroende af de mexikanska volkanerna.
Men också gifves det vidlyftiga distrikter, i hvars
närhet inga volkaner finnas, och hvilka likväl ofta
hemsökas af jordbäfningar, så t. ex. en stor del af
öfra och vestliga Indien, hvarest från år 1800 till
1842 icke mindre än 162 jordbäfningar ägt rum, hvilka
kanske sammanhänga med närheten af Himalayaberget,
i hvilket »volkaner slumra».
I andra trakter åter kände man under århundraden
inga jordbäfningar, hvaremot plötsligt sådana utbröto
och hvarest nu stötarne och bullren tid efter annan
upprepas; så vid Cu-mana, som förstördes i December
månad år 1797. Hvarje stöt vid sydkusten förmärkes
sedan dess på hela halfön. I samma förhållande befinna
sig Mississippis, Ohios och Arkansas’ dalar sedan de
successiva jordbäfningarne 1811-13, så att det nästan
synes, som om de underjordiska krafterna småningom
skulle bana sig väg genom åtskilliga barriérer.
Den sydamerikanska Ändes-kedjans, så väl som
Meoci-Jco^s volkaner besitta egendomligheter,
som utmärka dem framför alla andra eldsprutande
berg. Stela och branta uppskjuta de från höga öfver
hafvet liggande slätter, liksom skorstenarne ur
metallhyttor, och afföra egentligen blott ångorna
och röken åt atmosferen, under det att slagg och
lava uppkomma nere vid dess fot eller till och med
på djupet af det nära befintliga hafvet.
Ehuru jordbäfningarne beledsaga alla volkaniska
utbrott, äro de dock ingenting mindre än bundna
vid dessa; de uppkomma i trakter, hvarest volkaner
icke mer förefinnas, de äro oberoende af volkaniska
eruptioner och utbreda sig öfver utomordentligt
vidlyftiga områden. Sedan man noggrannare börjat
betrakta de jordbäfningar, som årligen tilldraga
sig i de af européer bebodda länderna, hafva deras
antal och utbredning visat sig så ansenliga, att
man tror sig vara berättigad till det antagandet,
att jordbäfningar äro en nästan dagligen,
om också på de mest skilda afstånd upprepad
företeelse. Skakningarne äro mer eller mindre häftiga,
de utgå från en medelpunkt och röra sig vågforaigt
med en viss snabbhet mot periferien, hvarvid de vid
jordklotets yta begränsa kretsformiga afdelningar,
jordbäfningarnes utbredningskretsar. Denna rörelse
kan jemföras med vattnets, i hvars midt en fisk
uppdyker. Vattnets spegel skall från den punkten röra
sig i kretsformiga vågor, hvilka utåt alltjemt aftaga
i höjd och slutligen alldeles försvinna.
Öfver kretsens medelpunkt verkar jordbäfningen
uppåt-slungande, omhvälfvande. I de mot periferien
vågformigt fortlöpande skakningarne kan hon blott
utöfva en omstörtande kraft, som spränger berg,
förorsakar klippras, kastar städer i ruiner, öppnar
och sluter remnor, i hvilka bebodda byar, med allt
hvad de innehålla, finna sin graf. Sedan fenomenets
raseri stillat sig, förmärkas djupa remnor i jorden,
de gå mot djupet och anvisa oss att derstädes söka
orsakerna till deras uppkomst. Åtskilliga delar af
jordytan och hafsbottnen blefvo genom jordbäfningarne
lyftade högre, än de förut lågo, andra blefvo med
allt, som betäckte dem, med tusentals menniskor
försänkta i djupa afgrunder, höljda af evig
natt. Vår teckning gifver oss en föreställning om
den jordbäfning, som den 8 Februari 1843 förstörde
Point-å-Pitre på Guadeloupe och på detta lilla område
inom 70 minuter under grus och ruiner begrafde 6000
menniskor och resultaterna af en mångårig flit.
Jordbäfningarnes uppkomst har af geologerna
blifvit sökt i ganska många orsaker. Några tro sig
böra förutsätta sammanstörtandet af vidsträckta
underjordiska grottor såsom huf-vudanledningen
dertill. Det är af sig sjelft klart, att
sammanstörtandet af sådana grottor, i fall de
öfver hufvud förefinnas, icke kana åstadkomma några
lyftningar af jordytan, såsom ofta inträffar vid
jordbäfningar. Men af jordbäfningar hafva sedan
jordens uppkomst och under den historiska tiden så
många inträffat och företeelsen är så allmänt utbredd
och upprepas så ofta, att af sådana fördjupningar
måste finnas oräkneligt många. Vidare är det
knappast tänkbart, att, till följd af instörtandet
af en grotta, en så stor del af jordytan kan skakas,
som den, hvilken berördes af Lissabon-jordbäfningen,
som skakade ett område af 720,000 qvadratmil. Dessa
grunder göra sig gällande mot hvarje utseende
af giltighet. Andra åter sökte grunden till
jordbäfningarne i den inre jordvärmen, som, plötsligt
utvecklande vattenånga, derigenom, liksom i en
bristande ångpanna, framkallar förstörande skakningar
i den omgifvande betäckningen. Jordbäfningarnes
säte ligger enligt detta förklaringssätt ganska
djupt mot jordmassans inre, och derigenom blifver
skakningskretsens omfång ganska väl begriplig. För
menniskan, hvilken icke förmår att direkte undersöka
de i dessa djup herrskande förhållanden, förblifver
dock mycket dunkelt, och derföre torde ännu för lång
tid den egentliga orsaken till jordbäfnigarne vara
oförklarlig.
-
Hvad fordras för att vara lycklig?
Af S- e-der.
En svår fråga att lösa, kanske en bland
de svåraste. Svaret utfaller olika af olika
personer. Hvar och en tillbeder lyckans gudomlighet
under den form och det namn hans begrepp skänker
henne, och som kameleonten antar hon färg af hvarje
föremål, hvarmed man sammanställer henne. Rikedom,
makt, ära, anseende, rykte m. m. äro blott skiljaktiga
benämningar på hennes väsende. Men under dem alla har
hon en fiende, som lurar, snart sagdt, inom hvarje
men-niskobröst, för att förgifta hennes gåfvor
och vända dem till vår grämelse och ofärd. Hans
namn är bestämdt och hans väsende oförtydbart -
afunden. Ingen, min goda läsare, hvarken du eller
jag eller någon annan, vill medgifva, att vi hafva
något med den gynnaren att göra, men vi behöfva dock
icke se mycket långt omkring oss för att spåra hans
tillvaro och märka hans verkningar.
Herrskapet A. lefde nöjda och belåtna i sin
envånings-boning, tills grannen B. byggde sitt bredvid
liggande hus, två våningar högre. Nu såg det förra
för oansenligt ut. Det lik-! nåde en »fattigstuga»,
under hvars tak dess invånare funno | det vara
en skam att säga sig bo. De gamla goda, väl vår-I
vårdade möblerna, med hvilka de nyssnämda dittills
varit så l belåtna, blefvo ruckliga och eländiga,
sedan trymåer, jakaranda-! soffor och spetsgardiner
kommit in i det nya huset. Fru A. | sof icke mer
på sina goda fjäderbolster, hon vakade på törn-i
taggar. Hon kunde icke stå rak i sina rum, emedan
hon tyckte, i att taket låg henne på hufvudet. Hon
kände sig liksom be-| grafven under massan af det höga
huset bredvid. Det goda | förhållande, som förut varit
rådande mellan henne och fru B., | upphörde. Spetsiga
ord och skrytsamma utlåtanden vexlades ’ i stället
för sämjans och välvillighetens uttryck. När herrska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
