Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt bildergalleri. Emanuel Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett fosterländskt bildergalleri,
Emanuel Swedenborg.
re svenska män», säger Atterbom, "hafva företrädesvis
tänkt djupt, stort och skönt öfver det sköna:
Swedenborg^ för hvilken kärleken var allt; Ehren-
till förgängelse, ehuru dess alster förgås. Denna
skapande kraft blef ej fri förrän hos naturliga
varelser; den har i ett fullkomlighets-tillstånd
varit det hos menniskan med ett vid-
svärd, för hvilken konsten var allt; Thorild, för
hvilken na- sträckt herravälde öfver den materiela
naturen, och blir åter turen var allt; - och enhvar
af dem fastade alltså med of- j fri igen i ett
tillkommande lif, utvidgad i mån af hennes då vervigt
sin uppmärksamhet vid ett visst hufvudstycke af det
erhållna fullkomlighet.
gudomligas gång till uppenbarelse såsom skönhet.»
j Denna stämma höjdes och ljöd från
Norden ut öfver
De*t är af dessa trenne den förste, eller Emanuel
Swe- verlden på en tid, då man öppet förnekade Guds
tillvaro och denborg, hvars person och verksamhet vi
skola teckna, ehuru själens odödlighet, då lifvets
mål var nöjet och föreställningen det knappast låter
sig göra att här ens till konturerna fram- om ett
lif efter detta stämplades såsom en fördom, ställa
en man, hvars ande omfattade vetandets alla
schakter i Då den bildade menskligheten
fann civilisationens subli-
oöj, sedan han tömt dessas skatter, sträckte sin
aningsrika blick bakom tidens förlåt, för att i
menniskornas ögon stå såsom siare, ett lefvande
motstycke till den judiska tidens profeter.
Amerikanaren E-m ers ön yttrar, att kärleken
till sanning och dygd samt ett lif i harmoni med
naturen gör ögat klarsynt are att läsa hennes text,
och att vi sålunda kunna småningom lyckas upptäcka
naturföremålens ursprungliga betydelse, så att verlden
en gång blir för oss en upplåten bok, der hvarje form
lägger i dagen sitt dolda lif och föremål.
Om dessa ord finna sin tillämpning på någon, så är
det på Emanuel Swedenborg, hvilken, efter att hafva
med forskarens flit, matematikerns noggrannhet
och snillets aningsförmåga genomträngt de olika
veten-skapsgreoarnes gömslen, med en undransvärd
bildningskraft utvecklade ett helt na-
Emanuel Swedenborg.
mering i en yrande epikurism; då man med Lucretius i
det gamla Kom, under stormande handklappningar från
den råa massan, ropade: »låtom oss trampa religionen
under fötterna; måäf-ven dess tur komma, och segren
skall göra oss lika himlen ... bort med henne från
jorden, på det själens tomma skräckbilder må förjagas
med hennes föregifna gudar»; då det egna begärets
tillfredsställande var dagens lösen och köttets fest
stod främst på programmet - då räckte Swedenborg åt
sin samtid en tjusande tafla af detta förhånade lif
efter döden, bland himlens innevånare, hvilkas enda
själsnäring var godhet och sanning, hvilkas språk var
kärlek och mot hvilkas oskuld, upphöjd till vishetens,
sjelfva barnets var en okunnighetens skymning.
Och den man, som höjde denna stämma, var ingen ung
fantast, ingen dåre. Han
turfilosofiskt system och gjorde naturen åskådlig
i sin första | var tvärtom en redan gammal man, med
ett namn, aktadt, ja, uppränning till en blifvande
verld. i
beundradt inom alla vetandets och forskningens
områden.
Detta system innehålles i följande- enkla
utveckling af j Han hade fyratio år före
upptäckten af Herschels planet
den store Ehrenheim: Hela Swedenborgs system,,
ifrån det j förutsagt dennas ankomst inom mensklig
synkrets. Han hade
lägsta lifvets organisation på jorden till de höga
andeliga varelserna, utgår ifrån en enda princip, som
gifvit honom denna omätliga series med en konseqvens,
som ingen naturfilosof före honom uppnått. Det är den,
att allt lif är skapande, en från skaparen utgången
kraft, med bestämda gränser att bilda omkring sig för
hvarje ur-atom, så till sägandes, som blef nedlagd i
den jordiska naturen till stamfar för hvart genus af
organiserade varelser. Med denna princip bevisar han,
att den lefvande naturen verkligen representerar ett
slags evighet i tid, ty denna kraft, oföränderligt
fortplantad ifrån den
redan uppfattat magnetismens djupa betydelse och på
densamma grundat en hel teori för verldsdaningen,
hvilken teori väl kan anses i ej ringa mån ingå uti
de nyare forskningarnes antaganden. Denna teori var
i all sin höga enkelhet denna: Med magnet-elementets
daning fick solen sin hvirfvel, begge tillsammans
utgöra en verld. Solens omätliga område var ännu
tomt, i hennes rike funnos inga innebyggare, omkring
henne inga år, månader och dagar, intet objekt för
hennes strålar. Hvirf-veln kunde ännu ej bära annat
än sig sjelf; intet graviterade; det måste först
sammansättas. Nya operationer måste föregå,
första skapelsen tills nu, skall fortfara lika så
oförändrad, så nya ämnen bildas, en stor
natur-revolution tima, planeterna länge naturen
består, efter den inom sig sjelf har ingen orsak
framfödas, det ägg läggas, som innehöll frön till dem.
Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
