Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalmuseum. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Här - hos hellenerna - alltså, med en kult, af
skalderna buren och ej hopgjord genom presternas (de
»ljusskyggas») listiga funder, framgår denna herrliga
idékrets, som i den grekiska plastiken lånar sin form
från den menskliga gestalten - »gudsbelätet» -, utan
alla sådana naturvidriga, vidunderliga tillsatser, som
exempelvis karakterisera inders och egypters konst;
ett föreställningssätt, som utgör ett hvilande invid
»naturens eget hjerta» och som står i en innerlig
samklang med sjelfva det fria, grekiska statsskicket,
hvilket, säkrande individens rätt i Öfverensstämmelse
med samhällets förkofran i sin helhet, visste att
erkänna och uppmuntra hvarje framstående ädlare anlag,
och som genom det i invånare-antal lilla Athen lemnar
det förvånande exemplet af att på deri korta tiden
af endast ett par mansåldrar hafva ägt flera större
personligheter, än de romerska caesarernas omfattande
verldsrike, med millioner inbyggare, under sekler
förmått frambringa.
Till hvad vi förut yttrat om begreppet stil vilja
vi vidare tillägga, att med en god sådan förstås det
konseqventa genom-
| En efterglans af grekernas höga kultur
visar oss romarnes.
1 Sedan Greklands frihet slocknat och landet
blifvit en lydpro-
| vins under den verldsherrskande kejsarstaten,
finna vit det
! csesariska rikets kultur ej såsom framsprungen
ur egen, inre rot, utan såsom ett lån från de
underkufvade länderna, och
j förnämligast från Grekland.
l Romarne, länge utgörande ett folk af endast krigare
- under republikens tid framvisande kärakterer af
mycken själsstorhet och höga egenskaper: allbekanta
äro romarkraft och romardygd! - förblifva äfven med
den senare kulturutveck-
! lingen under kejsartiden företrädesvis ett eröfrande
folk, så att maktlystnaden, äran af att vara verldens
herrar, utgör det mest framstående karaktärsdraget
i romerska folkets lif. Romarnes sinne är för öfrigt
mer riktadt åt det rent praktiska, hvarföre de ock åt
detta håll ägt en långt drifven utveckling, af hvilken
ännu mycket behåller värdet såsom mönstergildt. Men
inom kulturens högre sferer sakna de alldeles den
ideala prägel, den poetiska nimbus, som omgifver den
helleniska bild-
Utsigt vid Nationalmuseum,
förandet af hvarje detalj i harmonisk
öfverensstämmelse med ! det helas grundtanke.
i
Af förut anförda skäl är det ock naturligt, att
den goda stilen först kunnat komma till sin rätt
hos de i allt så harmoniskt utbildade grekerna. Den
grekiska konsten äger härutinnan alltid det jemnmått,
det lagom, som måste vara en gifven nödvändighet för
framställningen af det sant sköna. Sålunda framstår
det grekiska templet i alla sina delar med de mest
fulländade proportioner, liksom äfven de ornamentala
prydnaderna aldrig förete någon öfverlastning, utan
endast äro tillstädes, för att på behöriga ställen
gifva mera lif och rörelse åt de olika arkitektoniska
delarne. Det är dessa väl af-passade förhållanden,
som gör den grekiska arkitekturen till en estetisk
lifsprincip i äfven romarnes, från deras grannar
etruskerna, lånade hvalfbyggnadskonst - ej känd af
grekerna - ehuru här det konstruktiva isynnerhet
utgöres af hvalfvet, och pelarordningen sålunda
antager en mera målande (dekorativ) karakter.
ningen. Deras religiösa föreställningar få ock sin
färg häraf, så att gudarne företrädesvis framstå såsom
blott nyttiga hjel-pare, och, som en gifven följd,
får konsten äfven karakteren af någonting tjenande och
underordnadt - tjenande den romerska praktlystnaden
och vällefnaden, tills den slutligen, blottad på sitt
andliga väsende och innehåll, visar ett fullkomligt
förfall. De allt lägre och lägre sjunkna romarne, den
mera och mera af laster och brott besudlade purpurn
söker väl Con-stantin (med tillnamnet »den store»),
mindre af religiös öfver-tygelse än af politiska
skäl, gifva någon styrka genom antagandet af den
kristna bekännelsen och dennas upphöjande till
statsreligion - påräknande ett mäktigt stöd af det
genom sina intriger och den svartaste hänsynslöshet
för främjandet af sina äregiriga planer redan så
starkt blifna kristna prester-skåpet -; men om ock
envåldsherren i sin nya residensstad Bysanz (som nu
får namnet Constantinopel) vann ett behöfligt stöd
åt det despotiska statsskicket, så hvilket mörker,
hvilka andens bojor smiddes ej åt menskligheten g-enom
denna, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
