Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den objudne gästen. Skiss af Marie Sophie Schwartz - Ett besök i Bangkok, konungariket Siams hufvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Menam är en stolt flod, men utanför dess mynning
ligger en stor sandbank, öfver hvilken fartyg af
större drägtighet icke kunna komma fram; medan de
ännu befinna sig ute i viken på betydligt afstånd
från hamnen, måste de åt lastpråmar öfverlemna en del
af laddningen, i fall de sjelfva vilja gå ända upp
till hufvudstaden Bangkok. Men fartyg, som endast gå
omkring tolf fot djupt, kunna ganska väl passera detta
grund och anlända till Paknam, hvarest en guvernör har
sitt residens. Denna plats är befästad och betraktas
bland asiaterna som ganska stark, ehuru en europeisk
flotta icke skulle behöfva göra synnerligen stora
ansträngningar för att förstöra Paknam’s skansar.
Siam är egentligen ett pagodernas hemland. Strax
ofvanom mynningen af floden ligger på en midt
i den samma befintlig ö en berömd pagod, som är
förträffligt byggd; dess sköna pyramid afspeglar sig
i det klara vattnet och bakgrunden utgöres af det
tropiska landskapets herrliga grönska; men sjelfva
staden med sina utomordentligt osnygga gator bildar
en ofördelaktig motsats.
Ett par timmars väg längre uppåt ligger Paklat, på
en punkt, hvarest floden afsmalnar och beherrskas af
tvänne skansar. Också hafva siameserna dragit kedjor
och bjelkar tvärt öfver floden, men dessa skulle icke
utgöra något hinder för en europeisk kanonbåt. De
7000 invånarne i Paklat härstamma till större delen
från Pegu.
Ordet Menam betyder vattnens moder, och denna flod är
i sjelfva verket bred och skön; äfven ganska stora
fartyg, som en gång lyckats komma öfver grundet,
kunna utan fara segla så nära intill stranden, att
rårna beröra trädens löfverk. Landskapet framställer
sig särdeles pittoreskt; vid sjelfva floden ser
man på mellanrum enskilta hus och i bakgrunden
framskymta många byar. Dertill kommer, att vattnet
befares af hundradetals båtar, hvars roddare visa en
beundransvärd skicklighet. Det förefaller främlingen
helt egendomligt, att också ännu ganska små och blott
några få år gamla barn simma i den starka strömmen
med en säkerhet och ledighet, som om de voro amfibier
eller fiskar. Men detta är helt och hållet lämpadt
efter landets beskaffenhet. Hela mellersta delen af
floddalen synes som en vidt utbredd alluvialslätt, som
genomskäres af många kanalartade vattenledningar och
årligen öfversvämmas under några månader. Mouhot var
redan midt i staden Bangkok, utan att ana någonting
derom, ty ännu bar allt en landtlig karakter. Men
derpå uppdöko plötsligen några europeiska byggnader,
och den resande såg till sin förvåning långa rader
af hus, som icke hvilade på fasta marken, utan lågo
på floden. Skeppet ankrade framför franska missionens
byggnad, öfver hvilken korset skimrade i solens glans.
Trakten kring Bangkok är, så långt ögat når, lika
jemn, som de med fördämningar omgifna polderna *)
i Holland. Sjelfva staden höjer sig på en oräknelig
mängd slammiga öar, hvilka genom Menams hufvudarm
delas i tvenne grupper. Hvad som ligger på högra
stranden, kan egentligen blott anses som förstad;
der ser man nästan endast eländiga kojor, tillhörande
de lägre folkklasserna, samt trädgårdar och sumpig
mark; hus, tillhörande ansedda personer, förekomma
i ringa antal.
En helt annan vy erbjuder den egentliga
staden på högra
stranden. Den är omgifven med murar, har
torn och bastioner och intager en plats, som man
kan kringgå på två och en half till tre timmar.
Mellan båda stadsdelarne ligga i oöfverskådliga
rader, följande flodens slingrande lopp,
tusendetals bodar, hvar och en hvilande på en
flotte, och oräkneliga båtar och större fartyg
förläna äfven här lif åt floden. Men snart
tages uppmärksamheten i anspråk af andra
föremål: de kungliga palatserna och de väldiga
uppåtsträfvande pagoderna fängsla blicken,
för hvilken de förgyllda spetsarne, de blänkande,
glaserade kupolerna, de höga delvis genombrutna
pyramiderna hafva någonting synnerligen intagande.
Man ser framför sig i verkligheten en skildring ur
»tusen och en natt»; allt är så brokigt
och mångfaldigt; man ser menniskor ur många
fullkomligt skilda nationer; mall hör
oupphörligt en musik, som visserligen förekommer
européerna temmeligen främmande, och konstmakare
och skådespelare träffar man öfverallt. Man hör
intet buller af vagnar, ty Bangkok har inga gator,
och med rätta betecknas denna egendomliga stad
som det aflägsna österlandets Venedig. Äfven här
hör man slag af åror, skrammel af ankarkettingar,
sång af matroser och rop af – om man så vill
benämna dem – gondolierer, men hvilka i Bangkok
kallas sipahis.
Denna stad är af nyare ursprung;
Siam hade fordom
tvenne andra hufvudstäder, Ajuthia och
Nophabury, hvilka, så att säga, aflöst
hvarandra och derpå blifvit efterträdda af Bangkok.
Denna sistnämda stad ärfde också den embetstitel,
som tillkommer en siamesisk hufvudstad; hon
betecknas som Krung tepha maha nakkom si Ayutha ja
maha dilok rakathani, d. v. s. Englarnes kungliga
stad, den sköna, den oöfvervinneliga staden etc.
I förhållande till verkligheten är detta dock endast
tomma ord, ty äfven de båda tidigare hufvudstäderna
kallades så, och hafva dock mer än en gång blifvit
stormade och plundrade af birmanerna och
peguanerna; men som skön kan man i viss mening
beteckna Bangkok, ty om man från midten af floden
betraktar palatserna och templen och vinner
en fullständig öfverblick öfver staden, så är
intrycket skönt, och det hela synes storartadt.
Men detta intryck försvinner, så snart man färdas in
på någon af de små kanaler, som i hundradetal sträcka
sig emellan de små öarne. Der ligga små, eländiga
kojor, och öfverallt möter ögat vidrig smuts, medan
luktsinnet tillika besväras på ett högst obehagligt
sätt.
Folkmängden i denna hufvudstad uppgår
till 420,000 själar. Denna i alla händelser
betydliga menniskomassa lefver på ett område, som
skulle vara allt för inskränkt för 50,000 européer.
Mouhot skildrar de verkningar, som den
asiatiska despotismen utöfvat på siameserna; men han
kunde hafva tillagt, att den helt och hållet
motsvarar folkets väsende och utgör en produkt
af det samma. Östra Indiens trenne stora stater
– Birma, Siam och Anam - kunna icke tänka sig
någon annan regeringsform, än den despotiska,
hvilken af ålder, och icke genom en tillfällighet,
varit inhemsk hos dem. Också hafva de icke en gång
gjort försök att tilltvinga sig en annan
statsform, och lika litet skulle de förstå en sådan.
Detta är sorgligt nog, men det är en verklighet.
(Forts.)
*) Ordet "Polder", betyder uppdikadt och med kanaler
genomskuret träsk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
