Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Slottet Sölvesborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slottet Sölvesborg.
Det sköna Blekinge med sina lunder, sina branter och
forsar är rikt på minnen från fordom, ehuru detta
fordom ligger inom ett tidsområde, som icke har några
ljusa minnen att bjuda, eftersom de alla tala om brytningskampen
mellan svensk och dansk. Det oaktadt äro fräjdade
namn knutna vid många orter i Blekinge, och icke minst vid
Sölvesborg. Denna stad ligger i det sydvestligaste Blekinge,
en knapp fjerdingsväg från Skånes gräns, der som kusten skjuter
ut i en bred halfö åt sydost. Under medeltiden bildade
denna del af landskapet - Listers härad - en landsdel för
sig emellan Skåne och Blekinge, måhända derför att det utgjorde
så godt som en ö, skild från begge. I anseende till
omfånget var medeltidens Lister vida mindre än det nuvarande
Listers härad, hvilket omfattar hela den vestligaste landsträckan
vester om Mörrums å från kusten ända upp till Småland.
Medeltidens Lister utgjorde knappast mer än den nyssnämda
halfön, sträckande sig i norr in på fastlandet icke längre än
nuvarande Gammelstorps socken.
Högst märkliga runeminnesmärken finnas i denna trakt,
hvilka blifvit upptecknade af den danske fornforskaren professor
Worsaae i hans 1845 utgifna verk öfver Blekinges minnesmärken,
och senast på sommaren 1864 hafva de blifvit med ännu större
noggrannhet granskade och afbildade af professor Georg Stephens,
som på anmodan af Vetenskaps-sällskapet i Upsala för
detta ändamål då vistades i Blekinge.
Runstenarne tyda på hög ålder för orten, och man har
äfven velat leda Sölvesborgs anor så långt tillbaka, som till
vikingatiden, då en sjökonung Sölve här byggt sig en borg
och gifvit sitt namn åt den samma. Staden påstås hafva fått
sina första privilegier under unionstiden af konung Christoffer
år 1445. Men om man också icke med visshet kan uppgifva,
när staden Sölvesborg uppstod, så är det deremot allmänt bekant,
att slottet är mycket gammalt. Det omnämnes som det
starkaste fästet i Blekinge vid år 1343, således på konung
Waldemar Atterdags och Magnus Erikssons tid. Den förstnämde
konungen tågade också 1359, då han som bäst var i
färd med att åter med Danmark förena de till Sverige afträdda
landskaperna Skåne, Halland och Blekinge, till Sölvesborg.
Året derpå hade han också blifvit herre öfver dessa rika,
leende landssträckor. Hans dotter, drottning Margareta -
Skandinavismens Jeanne d’Arc - sökte förena nordens trenne
riken till ett och inledde så den s. k. unionstiden, hvarunder
Danmarks konungar på grund af »den kärliga bebindelsen»,
som var ingången rikena emellan, sökte göra Sverige till en
dansk provins. Detta lyckades dem med afseende på Norge,
men Sverige bröt sig under strömmar af blod ut ur den »kärliga»
unionen, så snart det visade sig, att denna icke var
något annat, än en blomsterprydd snara, som skulle strypa rikets
sjelfständighet.
En af dessa konungar, stamfadren för den konungaätt,
som utslocknade med Fredrik VII, vistades från midsommaren
1451 till långt ut på hösten med ett följe af många herrar
på Sölvesborg. Det var vid denna tid som ett af dessa många
intet afgörande möten höllos mellan båda rikenas fullmäktige,
och Christian hade året förut lyckats draga Norge från Sverige
under sig. Sedan följde krig mellan Sverige och Danmark,
hvarunder äfven Sölvesborg uppbrändes. Slottet uppbyggdes
dock oförtöfvadt, ty år 1460 hade det åter borgherre. Vår
afbildning visar slottet, sådant det var detta år, och af de lemningar
af det samma, som ännu qvarstå, visar det sig, att det
varit betydligt.
Från denna tid och från sjelfva öfvergångstiden från medeltiden
till den nyare hafva vi tvenne namn att anföra i förening
med Sölvesborg. De äro Ivar Axelssons (Tott) och Severin
Norbys. Den förre är oss bekant såsom Carl Knutssons
måg och var en för sin tid mäktig och ansedd herre, liksom
hela hans slägt. Om hans giftermål med konung Carls dotter
Magdalena sjöngs en folkvisa, hvari det heter:
<blockquote>"De vinda deras silkessegel
allt upp i förgyllande rå,
så segla de sig till Sveriges skär
väl minder än veckor två.
Herr Ivar, han bryter den starka bölja för Gotland.</blockquote>
Herr Ivar kommer så till konungens gård, axlar på borggården
sitt skinn och steg så för Sveriges konung in.
<blockquote>Det var herr Ivar Axelsson,
han inför dörren går,
och det var konung Carl Knutsson,
han upp för honom står.
<p>’Hell sitten J herre Carl Knutsson,
en konung öfver Sveriges rike,
och vill J gifva mig eder dotter
om jag kunde vara hennes like?’
<p>’Och skall jag eder min dotter gifva.,
som för edert bo skall råda,
då skolen J drifva konung Christian ut
och så de biskopar båda!"</blockquote>
Det är folkvisans sätt, att okonstladt framställa den innersta,
enkla meningen i tidens händelser, - här att framhålla
betydelsen af den mäktiga Tottska slägtens förbindelse med
den då i nöd och fattigdom lefvande svenske konungen. Också
bidrogo Tottarne att åter förflytta Carl Knutsson på tronen.
Sölvesborgs slott belägrades under denna tid af konung
Christians folk och måste äfven gifva sig, men herr Ivar återfick
det sedermera, emedan Christian fruktade att fullkomligt
bryta med den mäktige mannen, som äfven var herre öfver
Gotland. Så väl denna ö som Sölvesborg förekomma äfven i
Severin Norbys historia, och liksom den sednare är bekant
genom sitt sjöröfveri från Gotland, så är äfven förhållandet
med herr Ivar, sedan Sten Sture såsom riksföreståndare styrde
Sveriges land. Det är väl derpå, som omqvädet i folkvisan:
»herr Ivar, han bryter den starka bölja för Gotland», har afseende.
Under Gustaf Wasas tid togs Sölvesborg för svensk räkning
af Bernt v. Melen, men återlemnades sedan till Danmark
och kom så till Severin Norby, hvilken fick det jemte Åhus
slott i förläning, mot det han öfverlemnade Gotland till konung
Fredrik. På Sölvesborgs slott, helt och hållet omgifvet af
vatten och starkt befästadt samt förenadt med staden genom
en vindbrygga, lefde då herr Severin och herrskade öfver
denna del af Blekinge samt genom sina många skepp - 4
stora och 6 mindre med 600 mans besättning - öfver hafvet,
der han fortfarande var en skräck för alla krämarskutor. Och
Sölvesborgs slott fylldes af röfvadt gods, tills ändtligen hans
slott tages ifrån honom med stormande hand och hans flotta
besegrades, då han måste fly och försvinna från skådeplatsen
för nordens historia. Det var år 1526. Denne orolige man,
utmärkt som krigare både till lands och sjös, förslagen, djerf,
tapper, ridderlig, dog fyra år derefter vid belägringen af staden
Florenz i Italien. Han tjenade då kejsar Carl V, sin
olycklige, landsflyktige konungs svåger.
I de krig, som sedermera fördes mellan Sverige och Danmark,
förekommer äfven Sölvesborg. Så väl staden som slottet
uppbrändes år 1564 af svenskarne under Claes Christernsson
Horn och Carl de Mornay, och Carl X Gustaf, som slutligen
för alltid förenade detta landskap med Sverige, gaf Sölvesborg
som grefskap åt Corfitz Ulfeld.
Nu mera finnes blott en väldig jordhög qvar af det forna
Sölvesborgs slott, och från dess topp njuter man en skön utsigt
öfver den lilla staden och hafsviken. Bland de få lemningarne,
som stå qvar efter slottet, finnes en tornruin, der
man vid gräfning skall hafva funnit åtskilliga märkliga saker,
hvilka dock tyvärr icke blifvit bevarade. I botten af tornet
funnos några kanoner. Vägen till slottskullen går genom en
trädgård, som tillhör den betydliga egendomen »Slottet» och
städse är öppen för lustvandrande.
St.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1869/0086.html
