Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. LII. En beskickning till Danmark år 1615
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiska Bilder.
En beskickning till Danmark år 1615,
\ els såsom en lämplig tidsbild, dels såsom
varande för den större allmänheten en mindre bekant
tilldragelse, hafva vi denna gång till skildring for
oss uppställt den beskickning, som Gustaf II Adolf
år 1615 lät afgå till konung Christian IV i Danmark,
hufvudsakligen för att af honom utverka någon lättnad
i afseende på »Elfsborgs lösen»», men äfven for
andra ändamål, såsom bemedling i Sveriges krig med
Ryssland och Polen samt att framställa ett förslag,
att båda konungarne skulle, som det i hvardagstal
heter, dricka brorskål med hvarandra.
Vårt lands ställning var då ytterst svår. Det danska
kriget hade blifvit slutadt 1613 med den ofördelaktiga
freden i Knäröd, men kriget med Ryssland pågick som
bäst, och Sigismund i Polen var fortfarande Sveriges
fiende, ehuru förhållandena i Polen icke tilläto honom
uppträda med den kraft, som vederborde. Och härunder
skulle det utmattade riket hopskrapa de dryga gärder,
hvilka fordrades för att återlösa Elfsborg, hvilket
måst pantsättas hos danskarne. Konung Christian sjelf
lefde helt och hållet i den tron, att Sverige aldrig
skulle kunna erlägga lösesumman för detta fäste,
och gladde sig derföre i hoppet, att nu för alltid
hafva utestängt svenskarne från Nordsjön, ty Bohuslän,
Halland, Skåne och Blekinge lydde då under Danmark,
och Sverige ägde blott utloppet af Göta-elf att kunna
andas hafsluft åt denna sidan. Det länder Gustaf
Adolf och hans män till evig ära, att de genom sin
klokhet och kraft förmådde ej blott hålla modet uppe,
när . det såg som mörkast ut, utan äfven så småningom
lägga grunden till den utveckling, hvilken sedermera
skänkte Sverige de nämda landskapen och dermed sin
naturliga gräns och afrund-ning i söder och vester.
Men vi, som knappast kunna tänka oss förhållandena
och lifvet i vårt Sverige, då det skymdes för och
liksom utestängdes från det öfriga Europa genom den
breda gränsmur, hvilken de nämda landskapen bildade,
vi kunna icke heller fullt se och uppskatta den
pinande oro och de frätande bekymmer, hvilka under
dessa år strax efter fredsslutet i Knäröd måste hafva
tyngt på Sveriges unge konung. En yttring häraf var
beskickningen 1615. Vid sidan af oron grodde agg och
ovilja och äfven fruktan i konungens, lika väl som
i folkets hjertan. Men till det yttre iakttog städse
Gustaf Adolf ett värdigt uppförande mot sin lyckliga
fiende, hvilken å sin sida mötte lika med lika. Gustaf
Adolfs uppfattning af den danske Christian och hans
sinnesstämning mot honom uttalar sig bäst i hans
yttrande, »att han aktade Christian högst af alla
Europas re-genter, men han önskade blott, att de icke
voro så nära grannar, »
Johan Skytte utsågs af konungen att i nämde ärenden
afgå såsom hans sändebud till Danmark. Konungens
instruktion är daterad Wäsby gård den 23 Februari
1615. Denne man hade bragt sig upp från ringa
stånd till rikets främsta platser. Han var son
till en borgmästare i Nyköping, hos hvilken den
dåvarande hertig Carl, sedermera konung Carl IX,
ofta sågs göra besök. Genom utmärkta naturgåfvor
och en vårdad uppfostran, fullbordad genom resor och
många års vistande utrikes, hade han tidigt fästat
uppmärksamheten på sig och blifvit använd i rikets
tjenst, företrädesvis i beskickningar till utländska
hof, hvartill han synnerligen väl egnade sig genom
sin skicklighet i latinska språket. Han hade som
latinsk vältalare vunnit europeiskt rykte och hos
konung Jakob I i England stigit så högt i gunst, att
denne konung utnämt honom till friherre. Vigtigast
med afseende på den föregående tiden var dock Johan
Skyttes verksamhet som konung Gustaf II Adolfs lärare,
och om det goda och ädla i en mans arbete i någon mån
har sin rot i fostrarens själsegenskaper och sinnelag
samt i den grund, som han lagt hos sin lärjunge, så
framstår Johan Skytte i detta afseende såsom en man,
hvars minne efterverlden må sätta högt.
Åt denne man uppdrogs nu den ifrågavarande
beskickningen, hvarom vi hämtat beskrifningen ur herr
Johans egen berättelse till sin konung. Klockan mellan
fem och sex om aftonen den 24 Februari var han på
afskedsuppvaktning hos Gustaf Adolf, som då vistades
på Wäsby gård nära Sala, och fortsatte oafbrutet
sin resa, uppvaktande enligt konungens befallning
först enkedrottningen Christina i Nyköping och sedan
hertig Johan af Östergötland på Stegeborg. Den 11
Mars kom han till Markaryd nära gränsen till Skåne,
der han inväntade bref från danske ståthållaren i
Helsingborg. Den 13 lemnade han Markaryd och reste
samma dag fram till Helsingborg, der han fick sitt
herberge hos en rådman Nils Andersson, hos hvilken
äfven konung Carl IX bott, då han som hertig år 1579
reste ut att hämta sin brud Maria af Pfalz. Konung
Christian hade befallt, att det svenska sändebudet
skulle ^med fri fordenskap» fortskaffas till honom,
men - anmärker Skytte - n med drickspengarne betaltes
väl forlönen tredubbelt».
Sv. Fam.-Journ. 4869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
