Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kabylerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
vattenqvarnar och oljepressar. De kabyliska byarne
framställa ! på afstånd en ganska pittoresk
tafla, men så snart man beträder dem, erfara
ögon och luktsinne ett ganska obehagligt intryck;
allt är smuts och oordning. Så äro Sedurk- och
Im-mula-byarne öfver all beskrifning osnygga;
husen hafva ingen annan öppning än dörren,
något rökfång kommer ej i fråga I sådana bostäder
lefva i medeltal nio till tio personer tiD-sammans
med husdjuren. Menniskorna sofva på det fuktiga
golfvet, höljda i smutsiga trasor; golfmattov
förekomma blott undantagsvis.
Det erbjuder ett synnerligt behag, att betrakta
växtligheten inom det kabyliska området. Mastixträd
förekomma öfverallt, korkekar uppträda i alla skogar,
hvarje vattendrag är inf ät -tadtmed.oleandrar, som
också betäcka vidsträckta platser; cactus-, klätter-
och slingerväxter förekomma talrikt; Jo-
hannisbrödträd växa i synnerhet vid Budschia
i oräknelig mängd. Längre uppe i bergen uppträda
ekar och askträd; man finner myrten, gigantisk aloe,
olivträd, vinranka och fikonträd. Å slätterna omvexla
ängsmarker med sädesfält. Hvarhelst man i Algier
öfver hufvud finner ett förståndigt drifvet åkerbruk,
kan man också på förhand antaga, att der bo menniskor
af den berberiska stammen.
Olivträdet är för kabylea af stor vigt, dock icke på
långt när i så hög grad som fikonträdet, hvars frukt
hos folket har brödets betydelse. I söder ända till
Saharas oaser egnar man det med rätta den största
omvårdnad.
Hos kabylerna får ingen plocka
fikon före en viss
Kabylisk qvinna,
dag, som bestämmes af folkförsamlingen. Den, som
öfverträder förbudet, måste erlägga penningböter af 60
centimer till 5 francs. Ett dylikt förbud gäller också
i afseende på vindrufvor och andra frukter. Blott
för qvinnor i intressanta omständigheter samt för
ansedda främmande gäster få undantag äga rum.
Kabylernas inrättningar och samfundsordning hafva en
helt och hållet demokratisk form; folket utöfvar sin
valrätt och utnämner sina föreståndare.
Mot menniskor, som icke höra till deras folk, hysa
kabylerna i allmänhet motvilja och förakt. Detta
oaktadt öfvas hos dem gästvänskap mot hvar och en,
utan afseende på nationalitet och religion.
Kabylerna äro icke på långt när så stränga
muselmaner som araberna, och Koran måste i mycket stå
tillbaka för gamla seder, bruk och traditioner. Det
förekommer till och med ännu mycket, som påminner om
kristendomens tider. Kanuns (af canori), reglor och
rättesnören, hänvisa redan genom denna sin benämning
på dessa tider. Beträffande det, som de innehålla
angående tjufnad, mord och flera andra saker, blifva
Korans föreskrifter helt och hållet förbisedda. Denna
före-sdrifver t. ex.: »Öga för Öga, tand för tand»?;
den vill hafva vedergällning; men den kabyliska lagen
känner ingen dödsdom för mördaren; denne blifver
för alltid preskriberad, hans hus nedrifves, hans
förmögenhet indrages. Så långt går den
offentliga rätten. Den offentliga meningen går
emellertid längre och fordrar privathämd; den mördades
anhöriga utöfva blods-hämd. Denna gäller hos kabylerna
som en hederslag och kan icke tillfredsställas genom
penningböter. För alla gäller likhet i straff, utan
afseende på stånd. - Något prygelstraff förekommer
ej, ty det anses för skymfligt. Kabylerna dricka
fikonbränvin, som tillverkas af judarne; de äro icke
nogräknade med fasta och tvagnin-gar, de bedja föga
och icke efter föreskrift, utan åt nöj a sig blott
med formeln: »Det gifves blott en Gud och Mahomed är
hans profet». Marabu-terna och tolbas, d. v. s. de
skriftlärde, hålla sig emellertid vida strängare
till islams föreskrifter, än folket, hvilket visar
en stor vördnad för marabuterna (af irträbetli,
d. v. s. bunden, nämligen vid Gud). Dessa bilägga
stridigheter, hafva stort inflytande på val till
föreståndare och rådfrågas i alla vigtiga
angelägenheter. Men detta inflytande är blott
moraliskt och större eller mindre allt efter mannens
egenskaper. Dessa marabuter äro för det mesta af
arabisk-berberiskt blod och härstamma från morerna,
som genom de kristnas brutala och fanatiska barbari
fördref-vos ur Spanien. De flydde till Kabylien
och blefvo gästvänligt emottagna. Som de icke
voro anhörige af »stammarne», k’ba’il, och ännu
i dag icke tillhöra de samma, så intaga de ett
slags neutral ställning och misstänkas derföre af
ingen stam. De bekomma sitt underhåll af folket,
bebo saiuas, byggnader, som underhållas genom de
religiösa afgifterna, nämligen sekkafen och aschur’en,
d. v. s. hundradedelen af hjorden och tionde-
Sv. Fam.-Journ. 1869.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
