Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zambos halsband. Berättelse af Aldebaran - Eksilkesmasken och silkesodlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
jag troligen inte går ombord förr än i morgon
bittida»», till-lade han.
»Glöm inte Karlsson», sade lotsfar, »att du kommer
nå- j got tidigt, så kunna vi få ’parlera’ lite med
hvarandra. Kyrkoherden har lofvat att komma hit och
viga er strax efter gudstjensten, och se’n äta vi
middag. Men det är sant: om det är motvind i morgon,
så tag med dig kaptenen på engelsmannen, så får brua
’spika english’ med honom. Du har ju lärt henne det
så, att hon nu talar det som en häst.»
»Tack, svärfar, det skall jag göra», och tagande
farväl af de innevarande, fattade löjtnanten sin
fästmö under armen, yttrande:
»Du följer väl med mig, Bertha, till jakten. Det är,
som jag hoppas, i qväll sista gången, som du såsom
fästmö följer mig ned till bryggan.»
Rodnande lade flickan sin arm i hans, och den ljumma
sommarnatten hade för länge sedan utbredt sitt
purpurflor öfver öar och haf, innan löjtnant Karlsson
med ett slutligt farväl hoppade från bryggan ombord
i sin jakt. Focken hissades och
Jakten ilar öfver dunkla vågor:
Mellan skär och holmar färden går.
Himlen flammar uti purpar la gör,
Dagens härold snart på fästet står. O, hur herrlig
är ej sommarnatten, Helst här uppe i vår sköna nord,
När man dertill hem på kända vatten Seglar och har
lyckan med om bord.
»Ämnar löjtnanten segla rätt fram öfver Skalbåden»,
frågade Karl, den ene af löjtnantens roddare, i det
han vände sig till sin förman.
»Nej, för tusan!» svarade denne, som sjelf satt vid
rodret och nu hastigt lade detta om styrbord, då
jakten föll af och passerade tätt utmed det omnämda
grundet. »Det var besynnerligt, att jag inte ser upp
bättre; det har då inte händt mig förr», tillade han
något flat.
»Jo, jo», menade Karl, »när man går i giftastankar
så ä’ dä’ la förlåtligt, men om löjtnanten vill,
så skall jag gå till rodret.»
»Nej, tack du! nu roar det mig att lägga till sjelf.»
Några minuter derefter ströks focken, och det lilla
fartyget lofvade upp till N ... ö tullbrygga. Efter
att ännu en gång hafva granskande genomvandrat sin
lilla våning, bestående af fyra rum och kök, färdiga
att emottaga den väntade matmodern, begaf sig vår
löjtnant till kojs och »drömde der mång ljuflig dröm».
(Forts.)
Eksilkesmasken och silkesodlingen.
Eksilkesfjärilen (Yama-mai).
meddela här en teckning af de olika
utvecklingsstadierna af eksilkesfjärilen, denna från
andra sidan
^ jorden nykomne främling, hvilken bör väcka i
synnerhet våra läsarinnors lifliga deltagande, då han
lofvar att genom sin flit och ihärdighet göra ett slut
på den under sista tiden mer och mer allmänna klagan
öfver dyrt och dåligt silke och derjemte kan förskaffa
våra damer en högst intressant och angenäm samt äfven
inkomstbringande sysselsättning under sommarmånaderna.
Eksilkesmasken öfverförande till Europa är en af de
första och icke minst vigtiga följderna af de sista
krigen och de ökade förbindelserna med det himmelska
riket och dess grannar japaneserna.
Silket, mot hvars allmännare utbredning så väl
förtänksamma lagstiftare som fanatiska prester
ifrigt arbetat, har icke destomindre, tack vare
fruntimrens tysta vältalighet, mot hvilken protester,
lagförbud och förbannelser spårlöst förklingat, likväl
vunnit en så vidsträckt användning, att det nu mera
knappast torde finnas någon qvinna, som icke har i
sin ägo ett sidenförkläde, en silkeshalsduk eller
dylikt. Historien om silkets användning, bearbetande
och utbredning lemnar derför ett högst lärorikt bidrag
till den menskliga utvecklingshistorien.
I Kina, detta den menskliga kulturens barndomsland,
har silket varit odladt sedan urminnes tider, och
sagan berättar,
att en af detta rikes drottningar Siling-schi 2637
år före Kristi födelse upptäckte silkesmasken
och först odlade den samma. Från Kina spred sig
silkesodlingen till Indien, och derifrån öfverfördes
sidentyger till "Europa, dels under de stora krigen,
dels med karavaner, och betalades med otroliga
summor. Det första försöket med silkesodling i
Europa gjordes under kejsar Justiniani regering år
555 efter Kristus, då ett par munkar uti en ihålig
käpp öfverförde en liten qvantitet silkesfjärilsägg
till Konstantinopel. Härefter blef silkesodlingen så
småningom allmän i de sydeuropeiska länderna.
I Sverige gjordes det första försöket med silkesodling
af kapten Mårten Triewald, en af de sex stiftarne af
svenska vetenskapsakademien. Efter flera försök,
och sedan ett statsanslag till uppmuntrandet
af silkesodlingen blifvit beviljadt, började
Utsigterna för denna industri i Sverige att
ljusna, den omfattades med en stigande värme
och odlingsförsök gjordes flerestädes; men sedan
anslaget vid 1765 års riksdag blef indraget, aftynade
så småningom ifvern för silkesodlingen, och snart
fingo mulbärsplanteringarne gifva vika för tobaken,
hvilken nu med svensk entusiasm fick efterträda
silkesodlingen, som inom kort nästan hade upphört.
Emellertid funnos här och der fruntimmer, hvilka
för sitt nöje fortfarande uppfödde ett litet antal
mulbärsmaskar, och på så sätt fortgick en liten
silkeskultur tills 1830, då fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
