Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett engelskt hafsbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
byggnadsstil ungefär o engelska mil från Dovre och
just så omedelbart intill hafsstranden, att man
skulle kunna tro, att det hade uppdykit ur de blåa
herrliga vågorna. Der gifves det inga gränslösa
sandfält vid ebbtiden; - ebb eller flod: hafvet är
alltid tätt bredvid er, och en djerf hoppare skulle
kunna från klippan
"sig störta i den skummande våg."
Under vintern måste här vara ganska ödsligt, då
vågorna slå mot klipporna och vinden tjuter och rasar
genom de halft förödda gatorna; men under sommaren -
huru annorlunda är det icke då! Hotellerna äro fulla,
de stora ståtliga husen ända till det anspråkslösaste
herberge äro upptagna och hafva ett temmeligen högt
pris; men alla dessa menniskor hafva kommit för att
njuta hafsluft och stillhet och rangera sig derföre
så husligt som möjligt.
Huru ofta har icke utsigten öfver hafvet hänryckt
mig! Ingenting annat än hafvet, ingenting annat än
blåa herrliga
Klockan sex är man åter liflig - först en blick
ur fönst-! ret, derpå en kort promenad på
klipporna, från hvilka man redan varseblifver de
första badkärrorna i hafvet; derefter be-I gifver
man sig vid åtta-tiden till frukosten, och derpå ut.
Utsträckt tätt intill kanten af klippan,
ligger man och blickar ned i hafvet och lyssnar till
vågornas musik.
Derpå räknar man åter fartygen, eller försöker
man att räkna dem, följer hafsfåglarnes flygt och
betraktar med hänryckning vattnets vexlande färger,
huru det synes än djupblått, än grönaktigt, der
nästan svart, här violett, allt efter som hafvets
botten och de framilande molnen utöfva sitt
inflytande. Detta allt är herrligare, skönare
och mer poetiskt, än j den skönaste poesi! Och
dervid gripes man, utom af kärle-i ken till hafvet,
äfven af lust för ensamheten. ! Dock icke
alltid och icke öfverallt har man ensamhet.
När man om eftermiddagen går till stranden, har
man framför sig den mest brokiga samling af figurer,
som man någon-
Ett engelskt hafsbad.
vågor, framför oss, under oss, och skepp, jullar och
fiskarbåtar, som dansa och glida framåt om hvarandra,"
visa sig och försvinna!
När sedan månen uppgår och gjuter sitt gyllene skimmer
öfver hafvet, när böljorna sakta sorla och hviska i
toner, hvilka, om man en gång hört dem, man aldrig mer
glömmer, när fyrtornet visar sitt rödaktiga sken och
fiskarbåtarnes små lampor tindra som vänliga stjernor
- då känner man hela den gudomliga friden, den sublima
stillheten, hafvets enkla storhet. Man kan icke
aflägsna sig, nian skulle vilja sitta här och vakande
drömma under hela natten, och likväl blifver man
omsider öfverväidigad af sömnen, och huru annorlunda
än eljest sofver man icke, huru tusenfaldigt bättre,
när de sorlande vågorna sjunga en i sömn!
sin kan föreställa sig. Der är » Young England»
och »Old England» representeradt i alla sina typer,
vackra och fula, glada och buttra, från »babyn» som
sitter på en sandhög och gråter, till den vördige
»pater familias», som läser »Standard». Der är den
unge eleganten, som röker sin cigarr, och der äro
de ohyfsade pojkväsarne, som med nakna ben plaska i
vattnet, men dervid roa sig alldeles utomordentligt,
med sina små fartyg och släpa nät efter sig. Der
är den unga miss’en, som djerft balancerar på ett
vacklande bräde, och der är den andra unga miss’en,
som läser Tennysons dikter. Der är »greengrocer’en»
från London, som här bildar en, om icke stor,
åtminstone vidlyftig figur, vare sig, att han satt
sig ned på en bänk, eller han står och riktar blicken
i fjerran. Der finnas äfven ungdomliga »snobbar»
från hufvudstaden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
