Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några spridda drag ur Jakob Boëthii lefnad. Historisk skiss af Pilgrimen - Lösningar - Rättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 -
Emellertid började han umgås med nya planer, hvilkas
syftemål voro att återfå frihet och embete. Han
meddelade Lindhjelm sin tanke, förevisade
denne ett bref till konungen, som han skrifvit
i detta ämne. Landshöfdingen mottog skrifvelsen
af Boethii hand, men var allt för mycket hofman,
för att öfverlemna den till majestätet sjelf,
utan efter hvad man påstod, sände han detta bref
till rådsherrarne, som aldrig lära hafva befordrat
det till dess bestämmelse. En dag i Maj månad 1703
inträdde Engel i Boethii rum. Hennes ansigte var så
gladt, som om hon haft ett fröjdebudskap att frambära,
hvilket äfven anmärktes af Boethius.
»Ja», svarade hon, »det är icke utan, att det
så förhåller sig. Er maka har låtit framlemna en
böneskrift till konungen, och han har bifallit hennes
underdåniga anhållan: ni är fri.»
»Min hustru har tiggt konungen om det, som är min
rättighet att få!» utbröt han. »På detta vilkor tar
jag ej emot friheten; jag vill icke hafva henne att
tacka för det ringaste.»
Engel såg på honom med bestörtning.
»Älskar ni icke er hustru?»
»Jo, visst gör jag det, men jag står icke under hennes
befäl. Jag är hennes förmyndare, men hon är icke min.»
Den unga fröken lade smekande sin fina hand på hans
panna. Uttrycket i den stränga blicken mildrades
något, under det att han yttrade:
»Jag skulle vilja hafva er till min dotter . . . men
icke till min hustru.»
»Hvarför icke det?» frågade hon småleende.
»Ty ni skulle möjligen kunna göra mig till er slaf,
såsom er mor gjort er far till sin.»
»Det vill säga», svarade Engel, »att ni icke uppfattat
hvarken honom eller henne. Ingen ömsesidig träldom
råder i deras äktenskap; - det är ett äktenskap enligt
Guds mening. »
År efter år förflöt, tills ett prestmöte slutligen
inträffade i Wiborg. Den djerfve Boethius, hvars mod
olyckan ej förmådde böja, uttalade sin mening i sådana
ordalag, att den för honom gynnsamt stämde Lindhjelm
ansåg honom hafva förverkat sitt lif.
Eådet föreslog konung Carl att, betraktande
honom såsom ett dårhushjpn, föra honom till
Danviken. Konungen biföll förslaget. År 1705 fördes
han som fånge till hufvudstaden.
Icke utan rörelse tog han afsked af landshöfding
Lindhjelm och dennes familj.
»Gud välsigne eder!» sade Engel. »Jag skall hvar dag
bedja Gud för er.»
»Tack!» svarade Boethius. »Gubben glömmer aldrig,
att han en gång såg en Engel.»
Hvilken förödmjukelse var det icke för den stolte
mannen, att se sig behandlas såsom vansinnig.
Icke länge satt han innesluten på dårhuset. Derifrån
fördes han till Barnhuset och slutligen 1710 återgaf
man honom friheten.
Den sextiotreårige mannens kraft var slutligen
bruten. Nu längtade han efter hemmet på jorden. Hustru
och barn hade velat besöka honom under hans vistande
i Stockholm, men han af böj de det samma. Sällan
besvarade han sin hustrus bref, och han nästan
fruktade att återse sina barn. Hvarföre? Jo, en falsk
blygsel var dertill anledning. Eken var krossad,
eller rättare splittrad. Han ville ej visa sig för
dem i sin förnedring.
Men nu tog känslan ut sin rätt. Stoltheten qväfdes
af dess mäktiga röst, och en klar Junidag förenämda
år trädde Boethius in i sin hustrus boning.
Hon störtade i hans armar. Nu slöt sig en kedja af
sex barn kring föräldrarna: Den äldste, Daniel, en
ung man om tjugotre år, var redan prest. Döttrarne
voro unga, älskliga flickor, och Joachim, den yngste,
en trettonårig gosse, hade hopp att snart få inträda
vid Westerås gymnasium.
Nu frambröto tårar från den gamle mannens ögon. Han
snyftade högt som ett barn, slutande hustrun fast
till sitt hjerta.
»Och alla dessa», han såg på barnen, »äro mina - de
stå ikring mig som friska oljeplantor. Hvad betyder
det då, om den gamla växten, från hvilken de leda
sitt ursprung, är nästan vissnad.»
Ännu en motgång träffade Boethius. När elden 1714
härjade Westerås, blef hans hus lågornas rof. Det,
som i synnerhet vid detta tillfälle smärtade honom,
var förlusten af hans betydliga boksamling.
Hans hustru hade ärft en liten gård, som hette
Wes$r-qvarn, nära förenämde stad.
Der framlefde Boethius sina sista lefnadsår. Han
hade den glädjen att innan sin bortgång se sin
äldste son som en bergad man, lefvande ett lyckligt
familjelif. Den 23 Februari 1718 slutade Boethius vid
sjutio år sin oroliga lefnad. Barnen stodo kring hans
dödsbädd. Hustruns hand hvilade i hans.
»Tack, Helena, tack! och förlåt, om skalet syntes dig
skrofligt, men kärnan var icke bitter; en isskorpa
tycktes omgifva mitt hjerta, men detta hjerta
tillhörde dig.»
Dessa ord sade han en timme före sin död.
Om Jakob Boethius tillhört vår tid och tillika ägt den
humana bildning, på hvilken denna gör anspråk, hade
han utan tvifvel blifvit - en stor man. Han var ett
barn af sin tid, och må han som sådan äfven bedömas.
Lösningar, j
Orden till Schack-gåtan i föreg, häfte, sid. 352:
j Sid
Så hastigt roddarn från sin år1
j ,,
Ej skakar vågens skum;
|
Så hastigt kölens krökta får’
! "
Ej jemnar sig och återgår
j "
Till lugnets förra rum -
l
Som menniskan i nöjets famn
| ,,
Förglömmer fordna vänners namn. |
,,
(Efter Walter Scott.)
Uttydnillg af Charaden i föreg, häfte,
sid. 352: Stamträd.
Uttydlling af Gåtan i föreg, häfte, sid. 352:
Fjäril.
Kättelser,
14, raden 6 nedifr., står: barack; läs:
barock.
15, spalt. 2, rad. 13 uppifr., " och värma tills
etc.; läs:
och värma dem tills etc.
57, ,, l, ,, 16 ,, ,, fönstret;
läs: rummet. 64, Rebus: förekommer afbildning af
en har e; skall föreställa en hund. 170, spalt. 2,
rad. l O nedifr., står: odlas; läs: adlas.
288,.......,, Chack-gåta " Schack-gåta.
300, spalt, l, rad. 7 nedifr., ,, Qremberg;,,
Granberg.
335, i noten . . . . " Zeuz*;
,, Zeus\
336, i underskr. till illustr. ,, Zeuez’;
,, Zeus\ 353, spalt, l, rad. 11 nedifr., ,,
betydade; ,, betydande.
Halmstad, C. E. Gernandts^&tryckeri,; ISiSi.
1» . l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
