- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
32

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logogryf. - Charad. - Rebus-charad. - Charad på nytt manér. - Stafningsgåta. - Rebus.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En altarduk åt gamla jorden,
Som himlen virkar hvarje år;
En ädel dryck, som här i norden
Ej fullt värdera man förstår;
Det, hvarmed vi ej gerna gjorde
Bekantskap, om vi sluppe blott;
Hvad ingen men’ska vara borde,
Som ej sitt fulla vett har fått;
Hvad våren var i fordna dagar,
Då gamla märken stodo qvar;
Ett nyttigt djur, hvaraf man lagar
Det bästa man i matväg har;
Ett tyg, som "döljer och förråder";
En liten häst förutan töm;
En skönhet, der i hvarje åder
Man spårar lifvets purpurström;
Hvad åt sin son den gamle sade,
Då båten läckte mer och mer;
Hvad utaf blommor skönt man lade
För mången höghets fötter ner:
Hvad gör, att mycket här i lifvet
Försummas eller göres klent;
Hvad som bör vara riktigt drifvet
Och dertill ständigt hållas rent;
Med senapssås hvad läckert kallas;
Små tungor pratande för vind;
En skänk, som en gång blifvit allas,
Då de stå inom jordens grind;
En lagom spegel åt en anka,
Fast månen sjelf den ej försmår;
Hvad varit qvinnans första tanka,
Om annars sant i "Frithiof" står;
Hvad hvarje far sig oftast önskar;
En flod, som stor och märklig är;
En växt, som blommar skönt och grönskar,
Förrän hon vår lekamen klä’r;
Det, hvari ingenting bör göras;
Hvad hvarje handling med sig för.
Och nu vi mer ej gissa töras:
I allt man måtta hålla bör.

Lea.


Charad.



Mitt första susar, ack, så mildt,
I vårens första dagar;
Men kan ock ryta – hu, så vildt,
När hösten sorgligt klagar.
Väl, om du rätt mitt andra gör
På lyckans tärningsskifva.
Mitt andra kan ock, som sig bör,
Oss läckra frukter gifva.
Det mången men’ska fins, som tror –
Och att den satsen ej kan fela –
Att hennes öde mest beror
                – utaf mitt hela.

Wilhelmina.


Rebus-charad.



Mina första tre
Och sista tre,
Adderade, –
Göra ej de
Mina andra tre?

And. Er. S.


Charad på nytt manér.



Mitt hela:
Den kan det aldrig blifva,
Som ej lärt räkna, skrifva.
Mitt första:
Det kan din andakt lifva
Och tråkig tid fördrifva.
Mitt andra:
Hvem kan förargelsen beskrifva,
När det på nya kläder blifva?
Mitt tredje:
Ökt med g det skiljomur kan blifva
Emellan dem, som träta och kifva.
Mitt fjerde:
Mitt hedersord vill jag gifva,
Att bakfram till sist det skrifva.

And. Er. –


Stafningsgåta.



Stafvad med k, är jag ett nyttigt djur;
Stafvad med l, är jag ett farligt djur;
Stafvad med s, är jag ett "otäckt" djur.

And. Er. S.


Rebus.



(Af Filip C.)

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free