Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra folknöjen. (Parallel af Onkel Adam.) (Forts. fr. sid. 12.) - Husvill pilt. Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ett mångelskestånd om hvartannat, öfver
hvartannat. När en gång dessa kunskaper skola
användas, får man tag i en gammal stekpanna i stället
för en cittra – eller en cigarrlåda i stället för
ett väggur.
Detta är "bildning".
Men det är blott hufvudet, som sålunda bildas;
hjertat får ingen bildning af annat än möjligen genom
läsandet af dessa polisreferater, som trädt i de gamla
sagornas ställe. Sagans riddare och jungfrur ersättas
af f. d. korrektionister och lösa "qvinnspersoner";
hjeltedaterna af tjuf- och mordhistorier; konung
Artur af stortjufven Liljas märkvärdiga och "lärorika"
äfventyr, och det fantastiska af den mest prosaiska
verklighet.
Man klagar på vår folklitteratur; men den är lika
oskyldig, som infusionsdjuren, hvilka uppkomma
i stillastående vatten, rå för att vattnet står
stilla. Det är folket, som skapar sig en litteratur –
icke litteraturen, som förmår omskapa folket.
Om nu någon bland dem, som förstå "tidens oro
och tidens kraf", inser, att hjertat måste hafva
en smula bildning, det också, så är det klart,
att vi inrätta lärostolar i detta ämne. Man utger
böcker om känslorna, man uppgör systemer, huru dessa
lättast utbildas – huru de renas, silas och omkokas,
för att blifva af med den öfverhandtagande råheten,
eller åtminstone gifva den en frisk smak.
Man bygger upp nya metoder till hjertats
förädling och nya hus af tegelsten och inrättar nya
befattningar. Deraf kunna blifva ganska väl lönade
platser med tiden.
Man inrättar ett tabellverk öfver känslorna och
insätter alla hjertats
skönaste egenskaper i ordentliga kolumner. Man gör
deraf en vetenskap, ett läroämne, och utger massor
af läroböcker öfver konsten att glädjas med de glade
och sörja med de sorgsne, att känna deltagande och
förmå att offra allt för det, man anser sant och rätt.
Allt detta kan man läsa om, blott man
rådfrågar registret.
Om din nästa kommer i nöd, eller ditt
fosterland behöfver din arm till försvar, så finner
du i dessa böcker, huru
du skall bära dig åt, enligt teorien. Det praktiska
tillhör lifvets tillämpningsskola, och allt hvad som
hör dit, kan väl kallas vetande, men icke vetenskap.
Men det fordna, som försvunnit, måste ersättas af
något annat, om ej mensklighetens alla framsteg skola
hämmas af en bottenfrusen egoism.
Det synes, som skulle arbetareföreningarne vara
ämnade att skaffa oss nya folknöjen – nya medel att
för några ögonblick kunna smyga oss från den enbara
nyttans herravälde och känna oss glada som barn.
Det är en fröjd, att se dessa alla arbetare samlas,
för att vara glada med hvarandra och njuta af ädlare
nöjen, än spritdryckerna och kortleken. Det beror
blott på, om dessa föreningar, ämnade att skaffa
arbetaren några stunder af oskyldig glädje, icke
("för att blifva riktigt gagnande") förvandlas
till vetenskapliga, religiösa eller politiska
elementarskolor, i hvilka beräkningen och nyttan träda
in genom den ena dörren och tvinga den oskyldiga
glädjen, som alltid är ett barn, att smyga sig ut
genom den andra, af fruktan att sättas på en skolbänk
och der förtvina af bleksot.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
