Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Waxholm och dess grannskap. Gamla och nya minnen, upptecknade af Frans Hedberg. 3.
- En legend och en kyrka i Portugal.
- Våren. Richard Gustafsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta får du tänka dig; eller ännu bättre, det
kan du sjelf pröfva, om dig så lyster. – När du
nästa gång vill resa, så far icke af till Hamburg
eller Berlin, till Rom eller Paris, – utan gör en
liten tur igenom ditt gamla fosterland i stället;
skaffa dig en utgångspunkt för dina jemförelser, en
stödjepunkt för ditt åskådningssätt! Du kan icke tro,
hvad det är herrligt, att der ute, på den stojande,
menniskokrälande kontinenten, vid de mörkblåa
schweizersjöarne, på de brusande boulevarderna,
kunna komma i håg, hur skönt, hur herrligt i all sin
ringhet det är, det der lilla aflägsna landet högt
upp i norden, der din vagga stod! Och det skall
gifva dig sjelfkänsla, som du väl behöfver, för
att icke tappa bort ditt eget jag i det bullrande
verldslifvet der ute. Det skall bo i ditt minne som
en skön hemlandsmelodi och lägga tår i ditt öga och
djupt vemod i din längtan efter fädrens jord.
Och, för att du nu icke skall kunna säga, att
vi slutat vår lilla Waxholmsutflykt med att bli
sentimentala, låt mig till slut gifva dig en liten
fiskehistoria med på köpet, innan vi skiljas från
Fredriksborg. Den skall kunna tjena till
bevis på hvad fiskrarne der haft för ett paradis,
och till hvilken grad af civilisation en aborre
kan komma.
Det fanns en gammal bokhandlare i Stockholm, som
var en väldig fiskare, och som under somrarne nästan
bodde vid Fredriksborg. En dag satt han och metade
vid stensänkningen, men blef trött på metningen och
rodde i land, för att förfriska sig ur den medhafda
kantinen. Under tiden kommer en annan fiskare roende
med en sump och sätter sig på samma plats, som gubben
B. nyss lemnat. Han lägger ut sitt spö, väntar en
stund och får snart ett riktigt jättenapp. Han drar
upp refven, och se! en tremarks-aborre följer med,
icke utan reservation, men följer ändå. När aborren
kommer opp i vattenbrynet, fäster han sina stora,
förvånade ögon på den alldeles obekante fiskaren
och säger med djup stämma:
"Åh fan! det var inte farbror B.!" och dermed gör
han en väldig knyck, sliter af refven och kilar ner
i det blåa djupet igen.
B. hörde alltsammans från stranden, drack sina kära
aborrars skål och förklarade sig nöjd med deras
civilisation.
En legend och en kyrka i Portugal.
Under den oroliga tid i detta lands äldre historia,
då den ene troninkräktaren efter den andre, hvar
i sin ordning, nära nog undanröjdes för en annan,
och under hvilken tid mäktiga religiösa partistrider
utkämpades, dock så, att prestväldet, då som sedan i
alla tider och särdeles i katolska länder, behållit
öfvertaget och för sig utsett eller framkallat
furstar, som endast varit skuggan af makt, under det
denna, religiös och politisk, egentligen utöfvats af
prelaterna sjelfva, och sedan landets regenter under
ett halft sekel varit af sådan obetydlighet, att de ej
ens förtjena omnämnas, – förtäljer legenden, att man
672 skaffade sig en konung på följande sätt: Wamba var
en dag sysselsatt med arbete på fältet. Han åtföljde
sjelf plogen, och med sin staf i handen styrde han
sina oxar, då ridderskapets sändebud funno honom
vid denna sysselsättning och förkunnade honom hans
upphöjelse på tronen. I sin öfverraskning betviflande
möjligheten häraf, svarade dem Wamba, som aldrig ens
drömt om kronan, att han skulle blifva konung, först
då hans staf sköt blad, och på samma gång stötte han
denna i marken. Genom en utomordentlig växtkraft,
eller snarare genom himlens omedelbara mellankomst, –
så säger legenden och katolikerna voro nog oupplysta
att sätta tro dertill, – slog stafven genast rot och
betäcktes med grenar, blad och frukter.
Om denne Wamba förtäljer historien, att han, som förde
lyckliga krigståg, äfven utmärkte sig derigenom,
att han sökte inskränka det andliga ståndets makt,
men att han under denna strid förlorade sin krona
680. Detta skedde helt enkelt på det sätt, att, då
bruket bjöd och hölls i sådan helgd, att ingen kunde
vara eller blifva konung, som saknade långt hår, de
andlige härpå byggde sin störtningsplan. De mutade
nämligen en af konungens hofmän, vid namn Erwin,
att gifva den hatade konungen en sömndryck, och
under det dvallika
tillståndet klippte de håret af honom. När Wamba
vaknade, fann han med förskräckelse, att han var utan
hår. Med kronan, som han derigenom mistade, förlorade
han äfven makt att hämnas på upphofsmännen till det
emot honom föröfvade dådet och måste i stället åse,
huru de andlige gåfvo kronan åt Erwin, som förrådt
honom.
Minnet af förut nämda underverk med Wambas käpp har
icke allenast blifvit bevaradt derigenom, att man tror
sig ännu på samma plats finna den sålunda utsedde
konungens olivträd eller åtminstone en afkomling
deraf, hvarför man i början af fjortonde århundradet
der uppförde en kyrka, hvartill sedan kom ett litet
götiskt kapell vid sidan deraf, utan man omgärdade
med ett jernstakett äfven trädet, som förblifvit
ungdomligt och friskt, omfattadt med heder, vördnad
och dyrkan af alla de rätt-troende generationer,
som sedan dess efterträdt hvarandra i denna trakt.
Kyrkan, som kallas Nossa-Senhora da Oliveira (Vår fru
af olivträdet), är byggd i en allvarlig och högtidlig
stil. Men olyckligtvis hafva, under föregifvande af
restaurering, vissa partier af dess yttre blifvit
förändrade efter en smak, som föga öfverensstämmer med
byggnadens ursprungliga karakter; och det inre har
blifvit förnyadt genom inlagda gipsarbeten, som på
det högsta vanställa det storartade byggnadsverket,
hvilket skall vara rikt på dyrbara silfverpjeser af
ganska hög ålder och af utmärkt arbete.
Om läsaren någon gång skulle förirra sig till den
lilla staden Guimaraes, hvarest den förste konungen af
Portugal hade sitt residens, i provinsen Entre Minho
e Douro, belägen omkring fyra och en half mil från
Oporto, så tro vi, att han icke skall försumma taga i
betraktande originalet till den lilla intagande bild
(ill. sid. 105), vi lånat ur konstnärens portfölj
från hans ströftåg å den iberiska halfön.
Våren.
Hvad fägring utbredes
På mark och på träd!
Allt fröjdas och glädes,
Och jag sjunger med.
På berg och på kulle,
I dal och på våg,
Allt talar om kärlek
Med brinnande håg.
I aspar och rönnar,
I björk och i al,
I lindar och lönnar,
Der hörs samma tal.
Med sång och med qvitter,
På tu manna hand,
I fåglarnes riken
Knyts kärlekens band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0110.html
