Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Historiska Bilder. LXIII. "Nya Sverige." 2. St.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historiska Bilder.
LXIII.
"Nya Sverige."
2.
Sedan vi i föregående häfte antydningsvis sammanfört,
hvad den närvarande tiden äger af minnen och
vittnesbörd för, att ett svenskt nybygge funnits i
Amerika vid medlet af sjuttonde århundradet, skola vi
här i korthet uppdraga en skildring af detta nybygges
historia. Dess begynnelse ligger inom Gustaf II
Adolfs konungatid, tillhör således en tid af krig
och bekymmer och alldeles icke, såsom man skulle
tro, en tid af fred och lugn med öfverflöd af inre
lifskraft och utveckling. Det närmar sig således mera
utseendet af ett förtvifladt försök att skapa utvägar
och medel för de ständigt växande statsutgifterna,
sedan den dryga Elfsborgslösen medtagit krafterna på
det mest kännbara sätt, och nybyggesfunderingarne
äro icke det enda, som i detta afseende skulle
kunna anföras. Tanken derpå uppspirade dock ur en
verklighet, som ej kunde förnekas.
Det land, med hvilket Sverige under de gångna åren,
stått i en ganska liflig beröring, Nederländerna,
hade genom sin köpenskap med varor från Indien,
genom sin högt uppdrifna konstflit och sina
slöjder förskaffat sig medel att med framgång föra
ett långvarigt befrielsekrig med Spanien, som då
var den rikaste och mäktigaste staten i Europa.
Holländarnes tillverkningar växte under denna
tid till ett fyrdubbelt värde mot tillförene. Och
spaniorerna sjelfve förvärfvade otroliga skatter
från sina nybyggen i Asien, Afrika och Amerika. Den
årliga behållningen af Spaniens eröfringar i
Amerika uppskattades till 20 millioner riksdaler
eller trehundra gånger hundratusen svenska daler. –
Slika fördelar måste svenskarne umbära, emedan de
alltid hållit sig inom sina egna bommar; utländningen
kunde också derför taga dem maten ur munnen, då han
till högt pris afyttrade sitt gods och underbjöd
svenskarnes alster och varor.
Denna skildring gjordes af en nederländare vid
namn Wilhelm Usselinx, från Antwerpen. Han hade i
sitt fädernesland utkastat planen till holländska
vestindiska kompaniet och var en kraftfull, duglig
och skarpsinnig man samt grundligt hemmastadd i de
stycken, som tillhöra köpmannen, icke minst i fråga om
köpenskap på länderna bortom verldshafvet. Missnöjd
med sina landsmän, af hvilka han ansåg sig belönt
med otacksamhet, kom han till Sverige och erbjöd
Gustaf Adolf sitt biträde att utsträcka Sveriges
handel till andra verldsdelar. Konungen öfverlade
härom och redan den 21 December 1624 gaf han Usselinx
skriftligt tillstånd att stifta ett
sällskap för att drifva handel på Asien, Afrika, Amerika
och Magellanica, Så uppkom det så kallade "svenska
södersjökompaniet". Utländningar uppmanades att
inträda uti det samma genom ett kungligt bref af
den 11 Juli 1626, och privilegierna utfärdades den
1 Maj 1627. Göteborg bestämdes till sällskapets
hufvudsäte. Derifrån skulle alla dess fartyg gå till
segels, och der skulle de vid hemkomsten lossa sina
varor. Seglingen skulle ske under skydd af kronans
örlogsfartyg, och i konungens namn ägde sällskapet
att afsluta förbund med styrelser i främmande
verldsdelar samt der anlägga nybyggen.
Så långt var nu allt godt och väl. Men verkställandet
oeh genomdrifvandet af de storartade planerna
voro en annan sak. Hit hörde i första rummet att
väcka folkandan i denna riktning, något som dock
var vida svårare, än när det gällde att gå framåt
på eröfringsbanan inom Europa. Icke heller var
Sverige, hvarken i afseende på folklynne eller
inhemska tillgångar, att jemföra med Holland och
England. I ett och annat afseende utmärkte sig
väl svensken framför andra folk, såsom Usselinx
sökte framhålla, i det han påpekade svenskarnes
härdighet, läraktighet, käckhet, lugn, laglydnad
och gudsfruktan; "dessa felas ingen ting" – säger
han i sin förklaring öfver handelskontraktet –
"allenast att de öfva sig att blifva förfarne till
sjös, ty dem uppå förstånd, snällhet och mod alls
intet brister". Men dessa egenskaper ersatte icke,
hvad som i första rummet fordrades: kapital. "Guds
ära genom evangelii utbredande, förökade inkomster
för riket och för menige man, och förutan dessa
allmänna nyttigheter skall hvart och ett stånd i
synnerhet förnimma der en stor fördel af"; – se der,
hvad man uppställde, för att väcka och lifva folkets
deltagande. Men saken utvecklade sig detta oaktadt
långsamt och trögt. Det hjelpte icke, att konungen
sjelf tecknade sig för en summa af 400,000 daler,
icke heller att de förnämsta i landet följde hans
föredöme.
Gabriel Bengtsson Oxenstjerna uppmanade sina
ståndsbröder på riddarhuset att insätta medel i
detta företag, åberopande den vinst, som Holland
och England skördat på sina Ost- och Vestindiska
kompanier. Didr. v. Falkenberg framhöll äfvenledes
de förhoppningar, man hyste, och upplyste, "att
märkeliga poster redan voro tecknade". Adeln och
borgarne lemnade äfven bidrag, och biskoparne
uppmanades att uppmuntra presterna i sina stift till
insättningar i sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0165.html
