Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I gatans grannskap. A.-E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stoff för ett sant begrepp om hvad den staden eller
samhället verkligen är, hvad betydelse den har,
hvad stort den sluter inom sig – vi finna detta lika
litet, som en blick öfver den oändliga hafsytan, på
hvilken Guds klara sol gjuter sina skatter af värme
och ljus, låter oss ana den stora mångfald af lif,
den oändliga rikedom af djur- och växtformer, som
döljes i djupen.
Man går på de stora stråkvägarna och ser blott
yttersidorna, ser hur lifvet feberaktigt pulserar,
hur man springer i kapp, hur man armbågar sig fram,
hur man knuffar undan hvarandra, hur man kifvas och
slites, med ett ord, man ser endast abnormiteterna, de
"siamesiska tvillingarna" lyxen och nöden, dockorna
på fåfängans marknadstorg, luftiga varelser i siden
och ändå luftigare i trasor, män utan mål, qvinnor
utan hem.
Men denna brokiga tafla, påminnande om ett lapptäcke,
der den ena bjerta färgen skriker mot den andra,
denna tafla,
så rörlig, så tjusande om man så vill, har i
djupare mening likväl ett bestämdt karaktersdrag.
Alla dessa olika färger sammansmälta dock i en punkt,
alla dessa menniskor, så främmande för hvarandra,
hafva dock ett gemensamt: hopplösheten! Framtiden hör
dem icke till. De utgöra på tidens ur endast taflan,
som är oväsentlig, men som dock undanskymmer de
drifvande fjedrarna och de arbetande hjulen.
Samhällets stora urverk finner man icke på torget och
gatan, utan i gatans grannskap, undangömdt, åsidosatt!
Ingen ser hvad t. ex. Stockholm är genom att
drifva bort en dag på Norrbro, en annan dag på
Drottninggatan, en tredje dag i Kungsträdgården eller
på Djurgården och genom att tillbringa qvällarna på
teatern, i balsalongerna eller på caféerna. Man
får icke ens veta hvad Stockholm är af dess bästa
vägvisare: adresskalendern. I denna bok, som under
tio års
tid skrutit med att hon blifvit för hvarje år
fullständigare och hvilken dock grundar sig på goda
källor, nämligen mantalsförteckningarne, har för 1870
endast fjorton tusen namn. Hufvudstaden har dock
etthundrafyrtio tusen invånare. Enligt denna kalender
skulle, efter en fastställd norm för beräkningen,
mer än halfva befolkningen utgöra en i den allmänna
rörelsen namnlös klass!
Och så är verkligen förhållandet; den namnlösa klassen
utgör nog mer än femtio procent af landets befolkning,
åtminstone detta fullt upp, – men att vara namnlös
i den konventionella meningen, är dock ej det samma,
som att vara betydelselös.
Sopa rent i gatans grannskap, tag bort denna stora
arbetareklass, som födes, lefver och dör okänd till
namn och ej sällan misskänd till karakter – och vi
få se, om det stora urverket går!
Samtiden, som bevittnat så många omhvälfningar i
gamla förhållanden och ändtligen börjat fatta de
menskliga rättigheternas enkla begrepp, har uppsökt arbetaren och är
nu sedan länge sysselsatt med lösningen af problemet
att gifva honom ett namn och en plats i samhället.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
