- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
174

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Schwarzwald. - Mäster Håkan. Berättelse af Richard Gustafsson. (Forts. och slut fr. sid. 171.) 5. Pröfningen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mekaniska arbetare, eller så långt som till Holland,
för att beundra den trägna fliten; icke heller behöfs
en tur just precist till Schweiz, för att njuta af
en imposant natur och känna sig löjlig gentemot den
landtliga enkelheten. Allt detta kan lika så bra låta
sig göra i Schwarzwald, en bergsträcka, hvilken, som
bekant är, ligger i Baden och Würtemberg och ser på
kartan ut ungefär som en kil med spetsen vänd norrut.

Få länder erbjuda också inom en liten ram så många och
tjusande scenerier, en så mångskiftande vegetation
och ämnen till studier af folk och seder. Jättelika
klippväggar speglande sig i herrliga sjöar,
skogsbäckar ilande fram utmed skrofliga klippor och
genom vilda klyftor ned i de leende dälderna: se der
i allmänhet landets karakter. På en yta af få mil
genomgår man der flera olika zoner af vegetation:
den gyllene drufvan, majsen och mandeln trifvas här
icke långt från ställen, der körsbären mogna först i
September och stundom knappt hafren och potatisen gro.

Men hvad som framför allt utmärker Schwarzwald
är dess befolkning, ett kraftigt, friskt och
vackert slägte af flottkarlar, vedhuggare, herdar,
jordbrukare och – framför allt – industriidkare,
hvilkas träsnideriarbeten och stråhattar äro väl
bekanta och hvilkas ur pryda tusentals väggar i både
gamla och nya verlden, liksom deras speldosor och
andra instrumenter bära ett högt vittnesbörd om dessa
bergsbors konstskicklighet och afgjorda fallenhet
för mekaniska arbeten, ett anlag, som äfven hos oss
uppenbarar sig i vissa delar af Dalarna. En annan icke
mindre betecknande likhet förefinnes emellan dessa
begge for öfrigt så vidt skiljda länder, nämligen uti
fasthållandet af de gamla sederna i dess
ursprungliga renhet, så väl hvad angår drägt som
lefnadssätt och familjehögtider, vid hvilka
sistnämda den gammaldags prägeln i synnerhet
träder i dagen. Äktenskapet kan i Schwarzwald
icke afslutas utan vidlyftiga preliminärer: en ung
friare får icke der vända sig personligen hvarken
till föremålet för sin låga eller föräldrarne,
utan måste begagna en mellanhand, ett slags
äktenskapsmäklare eller "böneman", som hör sig för
och uppgör saken. Vid bröllopshögtidligheterna har
man tillfälle att se de olika nationaldrägterna,
hvilka, i synnerhet hvad qvinnornas kostymer
beträffar, utmärka sig genom en viss pittoresk
anstrykning. Också omvexla de olika byarne så
frappant i detta afseende, att man vore frestad tro
dem vara af olika stam. I allmänhet äro qvinnorna
brunetter och man får sällan der se en blondin.

Den som vill lära känna Schwarzwald får det bästa
tillfälle dertill under färden genom "Himlen" och
"Helvetet". Renliga trefliga byar med nätta hus bilda
ingången till den förra och trakten förtjenar sitt
namn genom sin verkligt paradisiska karakter. Men
bakom dessa byar kommer man in i en klyfta, vid
hvars sidor höga klippor upptorna sig, hvilkas
dystra utseende kunde göra troligt, att man närmade
sig helvetets fasor. Men i stället omgifva oss
de yppigaste ängar, de vackraste blommor, präktiga
hjordar af får och kor, och sågar, satta i gång af
konstgjorda kanaler. En sådan utflykt torde för
de flesta utgöra en källa till njutning, och en
sommarvistelse i dessa trakter är otvifvelaktigt
att rekommendera som en väl behöflig rekreation
efter brunssejourens tröttande nöjen, hvilka måste
förefalla den ej allt för ytlige betraktaren fadda
gentemot den kraftiga och manliga prägel, som uti
Schwarzwald möter oss i land, folk och seder.


Mäster Håkan.



Berättelse af Richard Gustafsson.

(Forts. och slut fr. sid. 171.)

5.

Pröfningen.

Adjunkten Blom fortsatte sitt kärleksverk i mäster
Håkans gård och vann snart den belöningen, att
klädmäklaren lät uppsätta ett formligt testamente,
deri själasörjaren förklarades för ensam arfvinge
till allt, hvad han ägde i både löst och fast.

Under det att adjunkten sålunda gjorde framsteg, gick
det för hvarje dag allt mera bakut för Bengt. Han
förlorade all lust till arbete och var sällan hemma,
utan vandrade från krog till krog med sin fiol
under armen och sin flöjt i fickan. Alltid fanns
det någon, som ville bjuda på fri traktering, när
Bengt trakterade något af sina instrumenter, och
den musikaliske skomakaren var välkommen öfverallt,
ty han satte lif i gästerna, och "ju gladare folket
är, ju mera dricker det", sade värden på "Knappen",
der Bengt vanligtvis höll till.

Ingrid fick börja att arbeta på egen hand, för att
försörja sig och till en del också sin man, ty kom
han hem och begärde mat, utan att Ingrid hade något
att bjuda honom, så grälade han på henne, innan han
gick ut igen. Till lycka för Ingrid, gaf Håkan henne,
månad för månad, anstånd med hyran och hjelpte henne
mången gång med att låna henne penningar, när handeln
gått bra i hans klädstånd.

Så hade omkring ett halft år förflutit, då en händelse
inträffade, som hade stora förändringar till följd.

En natt vaknade Håkan vid det, att man på gatan
ropade, att elden var lös. Huset midt öfver gatan
stod i ljusan låga, och skenet var så starkt, att
Håkans kammare blef ljus, som om det varit midt på
dagen. Snart blef det så varmt, att fönstren sprungo
sönder i Håkans koja och elden fattade i den torra
väggen. När sprutorna ändtligen kommo, var det icke
längre värdt att försöka släcka Håkans gård, ty den
brann som fnöske och det var svårt nog att hinna
berga något af möbler och husgeråd. Bengt var hemma,
då olyckan inträffade,
och han ställde sig i spetsen för bergningsarbetet,
så att det, som räddades, icke slogs sönder,
hvilket annars är en gammal vana bland hufvudstadens
frivilliga bergningskårer.

Håkan stod ute på gården och vred händerna af
förtviflan, då han såg, huru lågorna prasslade kring
takåsen och sträckte ut allt större och större tungor,
som förtärde hans gamla hem.

"Har du inte försäkrat, gubbe?" frågade honom
mången, och Håkan skakade på hufvudet, ty någon
brandförsäkring hade han aldrig tänkt på.
Plötsligt greps han af den tanken, att han
ännu en gång måste in i sin kammare, ty bland
de räddade effekterna saknade han en packe
andliga skrifter, som han dagen förut hade köpt.
De fingo icke brinna upp, och Håkan ville rycka
dem undan lågorna, som redan hade förtärt en
del af taket och slingrade sig nedåt väggarne.
Men Håkan hann icke längre än in i dörren,
då ett stycke af taket störtade ned och gubben
omhvärfdes af rök och lågor. Han vacklade
och skulle säkert fallit uti det rykande bålet,
om icke Bengt sprungit fram och dragit
honom ur elden ut på gården igen, der Håkan,
till följd af den häftiga sinnesrörelsen och
sina svåra brännskador, föll afsvimmad.

Ett par timmar efter eldens utbrott var Håkans
koja blott en askhög, och han sjelf låg illa
skadad hos en barmhertig granne, som tagit emot
den olycklige i sitt hem. Det mesta af Håkans
bohag hade blifvit bergadt, och likaså hade Bengt
lyckligt fått sina möbler och sitt husgeråd ur elden.

Dagen efter olyckan sökte adjunkten upp Håkan
och träffade läkaren hos honom. Då Blom frågade,
om någon fara var för lifvet, svarade läkaren nej,
men tillade, att gubben troligen skulle blifva blind
för sitt återstående lif.

Håkan låg i yrsel; men af Ingrid, som också
var närvarande vid sjuksängen, fick presten den
underrättelsen, att Håkans egendom icke varit
försäkrad. Det var det hårdaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free