Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mäster Håkan. Berättelse af Richard Gustafsson. (Forts. och slut fr. sid. 171.) 5. Pröfningen. - Från Norges fjällverld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Här finns godt om multum, så att nog ser det bra ut",
svarade Bengt,
"Ser du fårskinnstulubben, som hänger der i hörnet?"
"Ja, det är en präktig pels."
"Den ska’ du ta’ på dig, Bengt, Det tål vid att
bona väl om sig, då man skall sitta här från morgon
till qväll."
Bengt gjorde invändningar och sade, att det vore
bättre att sälja en så pass god persedel; men Håkan
öfvertygade honom, att det var för hushållningens
skull, "ty", sade gubben, "en pels kan man ha’ hela
lifvet igenom".
När grannarne sågo Bengt komma klädd i
fårskinnstulubben, så kunde de icke hysa något
tvifvel längre om, att han var utsedd att blifva
Håkans efterträdare. Den första månaden satt Håkan
längst inne i det mörka kyffet och bistod nybörjaren
med goda råd; men på den korta tiden blef Bengt så
slängd i yrket, att han till och med skötte affären
bättre, än Håkan gjort, då han utvecklade sin största
verksamhet.
Sedan Bengt inhämtat all kunskap, Håkan kunde meddela
om klädmäklerirörelsen, stannade gubben som oftast
hemma
hos Ingrid; men ibland kunde han icke motstå sin
längtan efter det gamla vanliga, och då följde han med
till tyska kyrkmuren, för att sitta i sitt hörn och
lyssna till, huru Bengt förstod att behandla kunder.
Det gick framåt med stora steg för Bengt, och snart
kunde han bestå familjen ett rymligare och trefligare
hem, der han, lycklig och glad, fick hamna efter
slutadt dagsarbete. Ibland gick Bengt med sin hustru
och Håkan i kyrkan, när de visste, att någon redbar
och vördnadsvärd Herrans tjenare skulle tolka ordet,
men läsarprester skydde de som pesten. Blef det
ingen kyrkogång af, så läste Bengt en predikan hemma;
men det hände också, att de höllo sin gudstjenst ute
bland blommor och gräs i Hagaparken och Bellevue, när
våren kom och lockade stadsfolket ut i naturen. Då
var Bengt glad som en speleman och lät fiolen ljuda i
kapp med lärkornas drillar. Och Håkan smålog ibland,
när han hörde all denna fröjd, och sade:
"Sedan jag inte längre ser verlden, så förefaller
den mig tusen gånger skönare."
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
