- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
176

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mäster Håkan. Berättelse af Richard Gustafsson. (Forts. och slut fr. sid. 171.) 5. Pröfningen. - Från Norges fjällverld.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Här finns godt om multum, så att nog ser det bra ut",
svarade Bengt,

"Ser du fårskinnstulubben, som hänger der i hörnet?"

"Ja, det är en präktig pels."

"Den ska’ du ta’ på dig, Bengt, Det tål vid att
bona väl om sig, då man skall sitta här från morgon
till qväll."

Bengt gjorde invändningar och sade, att det vore
bättre att sälja en så pass god persedel; men Håkan
öfvertygade honom, att det var för hushållningens
skull, "ty", sade gubben, "en pels kan man ha’ hela
lifvet igenom".

När grannarne sågo Bengt komma klädd i
fårskinnstulubben, så kunde de icke hysa något
tvifvel längre om, att han var utsedd att blifva
Håkans efterträdare. Den första månaden satt Håkan
längst inne i det mörka kyffet och bistod nybörjaren
med goda råd; men på den korta tiden blef Bengt så
slängd i yrket, att han till och med skötte affären
bättre, än Håkan gjort, då han utvecklade sin största
verksamhet.

Sedan Bengt inhämtat all kunskap, Håkan kunde meddela
om klädmäklerirörelsen, stannade gubben som oftast
hemma
hos Ingrid; men ibland kunde han icke motstå sin
längtan efter det gamla vanliga, och då följde han med
till tyska kyrkmuren, för att sitta i sitt hörn och
lyssna till, huru Bengt förstod att behandla kunder.

Det gick framåt med stora steg för Bengt, och snart
kunde han bestå familjen ett rymligare och trefligare
hem, der han, lycklig och glad, fick hamna efter
slutadt dagsarbete. Ibland gick Bengt med sin hustru
och Håkan i kyrkan, när de visste, att någon redbar
och vördnadsvärd Herrans tjenare skulle tolka ordet,
men läsarprester skydde de som pesten. Blef det
ingen kyrkogång af, så läste Bengt en predikan hemma;
men det hände också, att de höllo sin gudstjenst ute
bland blommor och gräs i Hagaparken och Bellevue, när
våren kom och lockade stadsfolket ut i naturen. Då
var Bengt glad som en speleman och lät fiolen ljuda i
kapp med lärkornas drillar. Och Håkan smålog ibland,
när han hörde all denna fröjd, och sade:

"Sedan jag inte längre ser verlden, så förefaller
den mig tusen gånger skönare."



illustration placeholder

Från Norges fjällverld.



Om naturen i den leende södern visar sig från den
älskliga, uppmuntrande sidan, så utvecklar hon deremot
i norden hela sin förfärande högtidlighet, inför
hvilken menniskan känner sig som en hjelplös atom samt
stämmes till allvar och begrundande. Norges kuster
äro i detta hänseende märkvärdiga; talrika, djupt
i landet inträngande, af skyhöga svarta bergväggar
inneslutna fjordar, oräkneliga ur vågorna uppskjutande
klippor, molnbekrönta snöfjäll och hemlighetsfulla
grottor, af hvilka många tjena till tummelplats för
de rastlösa vågorna, förekomma ej i någon annan trakt
i sådant antal och i så vexlande former. Tvenne af de
märkvärdigaste bland dessa grottor vilja vi närmare
omnämna och med tecknarens hjelp hafva vi sökt gifva
läsaren en åskådlig bild af den ena.

Denna grotta går rakt igenom den till Kölen hörande
klipp-pyramiden Torgehatten. Af de tvenne väldiga
hvalfven, som finnas vid båda ändarne, är det ena
ungefär tvåhundratio och det andra etthundratjugo fot
högt. Beggederas tröskel befinner sig trehundraåttio
fot öfver hafsytan. Grottans botten, hvilken
har niohundra fots längd och mellan nittiosex
till etthundrafemtio fots bredd, är beströdd
med fin sand och så jemn som bottnen i en
jernvägstunnel. Väggarne, hvilka höja sig lodrätt ända
till början af den helt och hållet genomgående
spetsbågen, se ut, som om de vore polerade;
blott i midten är grottan något lägre, än i båda
ändarne, eljest är hon fullkomligt regelmessigt
konstruerad. När solen kastar sina strålar genom den
långa gången och man såsom genom en kikare på den
andra sidan varseblifver klipporna, snöbergen och
vågornas fräsande skumkammar, står man hänförd af
det storartade i anblicken och man är frestad att åt
det nordiska landskapet gifva företrädet framför de
sydliga trakternas mildare skönheter.

En annan, också i naturvetenskapligt hänseende
intressant punkt, är grottan vid Lysefjord, som öppnar
sig nära invid 59:de breddgraden, något vester om
Stavangers hamn, och är innesluten af öfver tretusen
fot höga lodräta klippor. Vattnet visar sig i denna
afgrund alldeles svart och man hissnar, när man
blickar upp mot den smala himlaranden högt, högt uppe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free