Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Historiska Bilder. LXV. Vid Femern och Kiel. St.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historiska Bilder.
LXV [1].
Vid Femern och Kiel.
Midt för Holsteins nordöstra spets ligger den flacka,
vattenfattiga och skogslösa ön Femern, skild från
fastlandet genom ett en fjerdedels mil bredt sund. Ön
är hvarken i och för sig eller genom sina minnen
synnerligt märkelig, men utanför dess kuster afgjordes
dock en gång nordens öde. Det var år 1644, då svenska
rådet beslöt att tukta Danmark för den afvoghet och
det bedrägliga spel, som detta rike tillåtit sig,
medan vårt rike var inveckladt i den stora striden för
mensklighet och andlig frihet mot den tyska kejsaren
och katolikerna. Helt plötsligt började i följd deraf
kriget. Torstensson kom, antågande från Tyskland,
Gustaf Horn inbröt i Skåne, och till sjös var det
meningen att angripa Danmark, dels med en flotta,
som genom Ludvig De Geer utrustades i Holland, dels
med den så kallade stora flottan.
Det är ett par drag ur denna flottas historia vi
här vilja teckna. Öfveramiral det nämda året var
Klas Fleming, af samma slägt som den så bekante
»förundransvärde amiralen» eller »Klas Lotnäsa»,
såsom han ock kallades. Klas Fleming af år 1644 har
dock intet med denne gemensamt annat än namnet. Det
var en driftig, verksam, pålitlig och dertill lugn och
fridsam herre samt af ett fördelaktigt yttre. Han
hade utmärkt sig såsom president i »kammaren»
eller kammarkollegium och såsom öfverståthållare i
Stockholm. Det var i egenskap af öfverståthållare, som
han med kraft och ihärdighet genomdref det ingalunda
lätta arbetet af Norrmalms rifvande samt utstakandet
af gators, qvarters och gårdars lägen derstädes. En
af hans närmare bekanta, en fru Anna Trolle, ägde i
trakten af Jakobs kyrka ett hus, som måste rifvas,
och i harmen deröfver skref hon till Clas Fleming
ett förolämpande bref. Den foglige öfverståthållaren
log åt hennes vrede och skref ett skämtsamt, men dock
bestämdt, svar af följande lydelse:
"Ack hjertans syster hull,
hvi gör j er så dull [2]
för en så ringa skull,
som är dock rätt af null? –
Om ert hus vor’ af gull,
dertill med perlor full;
så skall det dock omkull
allt ned till mark och mull
och det för gatan skull,
min gamla Anna Trull!" –
Nu, när herr Klas seglade ut med flottan, var han
52 år gammal. Denna flotta var till stor del hans
eget verk och tillika det första allmänna verk, vid
hvilket han, sedan han inträdt i statens tjenst,
på eget ansvar lagt hand. Han var 27 år gammal,
då han 1619 af konung Gustaf II Adolf blef utnämd
till underamiral. Nu voro Åke Ulfsparre och Klas
Bjelkenstjerna hans underamiraler, när han den 1 Juli
1644 på sitt amiralskepp seglade fram under Femern
och såg den långa linien af fiendtliga flottan komma
sig till mötes.
Den danska flottan utgjordes af 40 skepp. Konung
Christian IV var sjelf om bord. Han hade dagarne före
midsommar hemkommit till Köpenhamn från Nordsjön, der
han tvungit den nyssnämda i Holland utrustade flottan
att återvända, och hade med hela sin ovanliga kraft,
fast han nu närmade sig sjuttiotalet, påskyndat de
hemkomna skeppens iståndsättande, för att genast åter
gå ut. »Jag vill visa efterverlden, att jag menat
ärligt med mitt fädernesland!» – sade han, då man
sökte afråda honom från öfverdrifna ansträngningar. I
vår historia har denne utmärkte konung fläckat sitt
namn genom det bekanta grofva svaret på Carl IX:s
utmaning. Det skrefs på morgonen af hans lefnadsdag,
då kraften och styrkan svällde inom honom. Sedan dess
hade mycket timat, mycket blifvit till verklighet,
som då ingen kunde drömma. Dertill hörde Sveriges
europeiska betydelse och, något, som för den gamle
danske konungen, för hvars inbillning medeltidsminnena
om unionen spökat, var vida vigtigare – Sveriges
betydelse såsom den mäktigaste staten i norden. För
Europa var detta redan en afgjord sak; nu, i detta
krig, skulle Danmark sjelf komma att se det. Att
kriget, att den stundande sjödrabbningen gällde
något sådant, det föresväfvade konung Christian,
och derför erkände han för verlden, lika mycket som
för sig sjelf, »att han måste segra eller dö». För
Danmark, sådant, som han ville hafva det, fanns icke
något tredje.
Med seglen fyllda af en gynnande vind kom den danska
flottan styrande mot den svenska. Det såg ut, som om
lyckan ville gifva Christian ersättning till sjös
för hvad han förlorat till lands, der Torstensson
oemotståndlig tågat öfver gränsen och nu spelade
herre öfver halfön. Men Klas Fleming å sin sida insåg
nödvändigheten att genast i början söka åstadkomma
[1] Genom förbiseende blef i föregående häfte den Historiska Bilden införd under serienummern LXV i stället för LXIV.
[2] Dull betyder galen, tokrolig, god, ett bibegrepp af öfverdåd, såsom man kan sluta af namnen: "Dulle-Baneren", "Dulle Wrangel" o. s. v., hvilka utmärkte sig genom de anförda egenskaperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0229.html
