Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ett fosterländskt Bildergalleri. XV. August Ehrensvärd. Axel Krook.
- Något om halmflätning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledigt; ibland vänner var han öppenhjertig och glad, i större
samqväm tystlåten. Fåordig och sinnrik i tal som skrift, ägde
han ej det muntliga ordet synnerligt i sin makt. Sin förmåga
att skrifva vers begagnade han sällan; men man äger deremot
af honom flera taflor i olja, hvilka skola vara ganska lyckade.
»Han lefde sitt mesta lif för det allmänna, något för vänner,
ganska litet för sitt hus, intet för sig sjelf» – säger kort
en minnestecknare. Prof på sin talang i graveringskonsten
har han lemnat i ett lyckadt porträtt af sin vän Linné. Han
var den förste, som uppmuntrade och handledde den sedan
berömde landskapsmålaren Elias Martin, som på Sveaborg sjelf
blef i teckningskonsten lärare för hans store son Carl August,
hvilken föddes år 1745 i hans äktenskap med Catharina
Elisabeth Adlerheim.
Sjuklig under senare åren, afled August Ehrensvärd år
1772 på öfverstebostället Taaris i Finland. Han ligger
begrafven på Sveaborg, der hans minnesvård har denna enkla
inskrift: »Här hvilar Ehrensvärd bland sina arbeten och sin
flotta.» Då ryssarne erhöllo – vi kunna ej kalla det intogo –
Sveaborg, gjorde de honnör vid hans graf; och då i
vestmakternas krig mot Ryssland de förras bomber förstörde så
mycket af det, som på Sveaborg kunde förstöras, lemnade de
dock den grafven oskadad, i hvilken förvaras stoftet af en
man, hvilken vårt fäderneslands häfder med all rätt
inregistrerat bland dem, som de nämna med synnerlig aktning,
med vördnad. Denna graf skyddas visserligen ej längre af
svenska vapen, och den flotta, i hvars sköte den skulle enligt
grafskrift en hvila, har måst draga sig inom Sveriges egna
skär, för att der försvara en älskad kust; men är stoftet än
icke vårt, så är deremot minnet af August Ehrensvärd det,
och det minnet skall blifva väl förvaradt och det skall
förblifva högt aktadt.
Axel Krook.
Något om halmflätning.
I en tid, då maskinen så allmänt och med så afgjord
framgång uppträdt som konkurrent till den handaslöjd,
som egentligen tillhör qvinnans område och hvarigenom
naturligtvis en stor del af den gamla husslöjden gjorts öfverflödig,
är det väl af nöden, att man ser sig om efter passande och nyttigt
arbete åt de händer, som eljest skulle dömas till sysslolöshet och
i följd deraf komme att försjunka i fattigdom eller bringas till
utvandring. Ibland de slöjder, som kunna göras hemmastadda
inom hvarje familj, intager tvifvelsutan halmflätning ett utmärkt
rum, emedan råämnet är billigt och lätt åtkomligt samt
redskapen, som erfordras, föga kostsam och i synnerhet derför,
att ingen maskin ännu sökt att täfla med fläterskornas
smidiga fingrar. Också hafva våra hushållsnings-sällskaper –
hvaribland med beröm må nämnas det i Halland – gjort mycket,
för att bringa en sådan industri i farten, ehuru hittills i
allmänhet utan synnerlig framgång, hvartill den hos vår allmoge
rådande fördomen mot allt nytt måhända icke så litet bidragit.
Förbrukningen af halmhattar inom Sverige är icke
obetydlig, som man bland annat kan se af tullberättelsen år 1868,
då 6,824 hattar af strå infördes, beräknade i tullvärde till
17,060 riksdaler, samt stråflätor m. m. 3,136 skålpund à 5
riksdalers tullvärde = 15,680, eller tillsammanstagna för 32,740
riksdaler halmhattar och halmflätor. Men utom tillverkningen
af dylika finare halmarbeten skulle, om halmflätningen blefve
en inhemsk husslöjd, en mångdubblad arbetsförtjenst vinnas
genom tillverkning af gröfre hattar för landtbefolkningen;
och vi uppställa derföre en sådan industris uppblomstring såsom
ett vackert och patriotiskt önskningsmål.
Utan att här vilja ingå i en detaljerad beskrifning öfver
det handtverksmessiga i halmflätningen, hvilken för öfrigt icke
torde inläras genom några teoretiska antydningar, vilja vi här
lemna en kort skildring öfven denna vackra konsts uppkomst
och spridning jemte anvisningar till halmens odling och
behandling.
Det bästa halmflätningsarbetet lemnar, såsom bekant är,
Italien, ty blott den italienska jorden frambringar den fina,
smidiga halmen i hela dess fullkomlighet. Det ursprungliga
sätet för detta lands stråvaru-industri är det lilla Toscana,
som också ännu i närvarande tid intagit främsta rummet på
de stora industri-utställningarne genom finheten, jemnheten
och skönheten i halmen och deraf gjorda flätor och tillverkade
hattar, mössor, arbets- och cigarretuier och dylikt. Från
detta sitt stamsäte har flätningen småningom utbredt sig öfver
öfra Italien, Schweiz, Frankrike, Tyskland, Belgien, England,
korteligen öfver de mest industriidkande länderna, och står nu i
synnerhet i Schweiz (Aargau) åtminstone på en lika hög ståndpunkt,
som i sjelfva moderlandet.
Det bästa materialet till stråflätning är halmen af
sommarhvete, som särskilt odlas för detta ändamål. I Italien
anlägger man hvetefälten helst på höjder och undviker tung, fet
mark. Åkern hålles med stor sorgfällighet ren från ogräs, och
man fördrager icke några träd i närheten af den samma, på
det att solvärmen må fullkomligt komma marken till godo.
Åkern gödslas efter omständigheterna och plöjes mycket väl
i November och December. Man sår ganska tätt, för att
erhålla mycken och riktigt fin halm. Då hvetet hunnit så långt
i mognad, att kornen blifvit nästan fullvuxna, men ännu äro
mjölkaktiga inuti, så uppdrager man stråna försigtigt med
rötterna, låter dem ligga 3-4 dagar på slag, hvarigenom de
erhålla större seghet, frånskiljer sedan de fläckiga eller eljest
odugliga stråna och formar af de öfriga smala knippor af
2-4 lods tyngd, hvilka man under två eller tre veckors tid
utsätter för sol och dagg, för att fullständigt torka dem, och
äfven till en viss grad bleka de samma. Mot slutet af denna
period upplöser man knipporna, utbreder halmen glest på
gräsvall och vänder den emellanåt. På det att den ej må blifva
fläckig, måste halmen sorgfälligt skyddas mot regn och annan
fuktighet; ty endast dagg och solsken få utöfva sin på dess
godhet välgörande vexelverkan. Sedan nu mera rötterna blifvit
aflägsnade från stråna, genom att afbryta dem vid understa
lederna, uppmjukar man halmen i en klar bäck eller utsätter
den för en ström af vattenånga, samt upplägger den sedan
korsvis i en låda, för att åstadkomma fullkomlig blekning
genom svafvelångor.
Liksom i allmänhet hela behandlingen, så fordrar i
synnerhet svaflingen stor uppmärksamhet, för att icke, i stället
för hvit, gifva svartfläckig halm. Halmen lägges derefter
ytterligare en natt på gräsvallen, för att åter blifva seg. Först
efter alla dessa förberedelser är materialet dugligt till
bearbetning.
I de icke italienska länder, som drifva strå-industri, tager
man det italienska förfaringssättet så mycket som möjligt till
norm. Det har öfverallt visat sig, att det bästa materialet
erhålles å högländ mark; men då den italienska solen fattas,
så frambringas också ingenstädes så fin halm, som i Italien,
och i stället för den der brukliga naturblekningen måste man
af brist på fortfarande godt blekningsväder begagna det
konstmessiga förfaringssättet. Som den mest ändamålsenliga
blekningsmetod har föreningen af svafvel- med chlorblekning visat
sig vara, då halmen, sedan den förut blifvit extraherad genom
het pottaskelösning, först behandlats i svafvelkammaren och
sedan i en svag chlorkalklösning.
Den egentliga bearbetningen af halmen börjar dermed,
att man sorterar den, allt efter graden af dess finhet (i
Italien i 8 sorter). Den bättre halmen delar man från led till
led och erhåller sålunda 8-9 tum långa stycken.
Sammanflätningen af dessa strån till smalare och bredare band eller
remsor utgör den egentliga konsten; sammansyendet af dessa
remsor till hattar m. m. är ett mer mödosamt än konstigt
arbete. Till vissa flätvaror användes strået i hela dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0299.html
