Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korkeken. - Till Torquato Tassos porträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanhängande skogar af dessa, träd. Det är således här frågan
om en slags ek, och den bär också frukt, liksom den vanliga
eken; men denna smakar icke såsom ekollon, utan snarare
såsom söta kastanier, hvilket torde få tillskrifvas klimatet.
Utomdess glänser korkekens gröna blad hela året igenom,
emedan man i dessa varma trakter icke vet af någon vinter,
och grenarne hafva alltid ett friskt och saftigt utseende.
Deremot uppnår stammen sällan mer än ungefär fyratio fots höjd,
och i jemförelse med våra ekar kan han icke i afseende på
tjockleken mäta sig med dem; men korkeken utmärker sig
genom en annan egenskap, som har mera värde, än allt det
hittills anförda, och det är denna egenskap, som gifvit henne
sitt namn. Redan ganska tidigt, alltså när trädet ännu
är helt ungt visar det sig, att dess bark har en helt
annan beskaffenhet, ett alldeles annat utseende och
utgöres af helt andra beståndsdelar, än andra träds
bark, ty den synes mycket tjockare, vida mer porös
och söndersprucken. Men inträder trädet i sitt femte
år, så skulle man tro, att dess hela växtkraft
koncentrerade sig i växtligheten hos barken. Det
bildar sig genast under den första huden ett ytterst
omfångsrikt och tjockt, men på samma gång ytterst lätt
och elastiskt cellväfslager, som nära nog låter
sammantrycka sig som en svamp. Detta cellväfslager
är det, som man kallar korkträ, och då,
enligt hvad vi förut sett, detta trä har så stora
företräden, så kan man väl tänka sig, att menniskan
icke försummat att tillegna sig det samma. I början
skedde detta derigenom, att man högg ned hela trädet;
men snart insåg man, att med ett sådant sätt
att gå tillväga handlade man emot sina egna intressen, då skogarne derigenom
glesnade; och så införde man med eftertänka och erfarenhet
ett annat sätt att hämta sin vinst.
Så snart man nu märker, att korkträlagret uppnått
behörig styrka, så gör man genast, i förhållande till stammens
tjocklek, två eller tre så djupa inskärningar på längden, att
de intränga till den under cellväfslagret befintliga barken, men
icke djupare. Derefter göras tvärsnitt, af hvilka hvarje har
tre fots afstånd från den föregående undertill anbringade
inskärningen, och till sist slår man så länge med ett klappträ
på stammen, tills cellväfslagret eller korkträet lossnar och
skiljer sig från den inre barken. Genom detta förfaringssätt,
som ständigt företages sommartiden, lider trädet ingen skada,
utan visar sig fortfarande lika friskt och frodigt som
förut, så att dera redan efter sex till åtta år bildat
sig ett nytt korkträlager, hvilket återigen på
samma sätt löses och borttages. På detta sätt kan
man ofta beskatta ett träd femton till aderton gånger,
ty korkeken uppnår en ganska hög ålder; men efter
adertonde afskalningen dör trädet vanligen ut och
måste då nedhuggas såsom odugligt.
Genom förestående lilla skildring har i korthet blifvit
andtydt, huru det tillgår vid korkträets anskaffande.
Samtliga våra ärade läsare veta således nu, hvarifrån vi
erhålla det vigtiga ämne, hvarmed vi tillsluta våra vin-
och ölflaskor, hvilka utan detta medel troligen skulle
lemna sitt innehåll onjutbart. Och sålunda fyller
korkträet ett vigtigt rum bland de förnödenheter,
hvilka på ett eller annat, fastän dock alltid olika, sätt
– men dock med samma syfte – af en vis försyn ordnats
att tjena som medel och, hvart och ett i sin mån,
bidraga till vederqvickelse och förljufvande af vår tillvaro
i denna mödones dal.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
