Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kärleken och vansinnet. (Till en teckning af Gustave Doré.) Claës Joh. Ljungström.
- En naturbild från Madagasgar.
- Sekter Lundbergs bröllop. Novell af Maximilian Axelson. (Forts. fr. 10:de häftet, sid. 319.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kärleken och vansinnet.
(Till en teckning af Gustave Doré, sid. 360.)
Hela verlden genomströmmas
Af din anda, ljufva kärlek!
Liksom ett elektriskt ämne
Strömmar genom molekylen;
Och ej finns ett menskohjerta,
Hvilket ej af dig beröres.
Ännu, der förnuftets gnista
Slocknat som ett nattens stjernskott,
Brinner mången stund din låga
Och kan ej fullkomligt släckas. –
Ack, hvarföre? – Jo, att själen,
Liksom du af himmelskt ursprung,
Ej fullkomligt må förlora
Minnet af sitt förra hemland,
Hvilket dagens öfverkloka
Dårar, som dig dårskap kalla,
Länge sedan ha’ förgätit; –
Att hon ur sitt dystra dunkel
Stundom måtte blicken lyfta
Leenda mot salighetens
Strålande och ljusa nejder.
Claës Joh. Ljungström.
En naturbild från Madagasgar.
Denna i Indiska Oceanen belägna ö utgör i sanning
för botanisten ett förlofvadt land. En författare
sade redan i förra århundradet, att »hela akademier
kunde resa dit, för att forska bland dess skatter och
växtrikedom». Naturen synes också här hafva bildat
liksom ett slags helgadt område, der växtverlden
tyckes vara ordnad efter ett annat mönster, än
det vanliga, ty vid hvarje steg träffar man på
öfverraskande, egendomliga former.
Klimatet är också på olika trakter mycket
varierande. På den låga sumpiga kusten, särdeles vid
östra sidan af ön, framkallar den tropiska hettan
den så angripande madagasgiska febern, för hvilken
i synnerhet européer, till och med vid helt kort
vistande derstädes, falla offer – en omständighet, som
gifvit ön namnet »den europeiska kyrkogården». I de
högre belägna trakterna är deremot betydligt sundare,
enär hettan der sällan stiger öfver 27-28° C.
Oaktadt det tropiska läget, är ön dock rikligen
försedd med vatten: sjöar, floder och bäckar finner
man rätt ofta; men genom den stora ojemnhet,
landet företer, bilda de ur det inre flytande
vattendragen så oregelbundna vägar, med mer och mindre
mäktiga fall, att tanken på deras användande till
kommunikationsleder föga låter sig realisera. Att
genomströfva det inre af denna ö, är just icke något
lätt företag; ty då inga nämnvärda vägar finnas,
måste den resande vadande eller simmande öfvergå
vattendragen. Här och der kan det dock understundom
hända, att naturen sjelf underlättat öfvergången,
i det något omkullfallet träd af ödets nyck blifvit
kastadt tvärt öfver den mötande klyftan. Vägen förer
då, om
man eljest får kalla det för väg, återigen rakt
in i den djupa skogen, som på vandraren gör ett
melankoliskt intryck – den täta, rika växtligheten
och den högtidliga tystnaden hafva i sig något så
dystert, att, då stillheten någon gång afbrytes
af fåglarnes qvitter eller gökens sång, man liksom
tycker sig blifva väckt ur en plågsam dröm.
Så väl växt- som djurlifvet på Madagasgar är för ön
så karakteristiskt, att man vore frestad tro den
vara en från Afrika betydligt aflägsen, särskilt
kontinent. Vegetationen visar sig, oaktadt mycken
likhet förefinnes med den sydafrikanska och indiska,
dock mycket afvikande från denna, och i det hela
till och med olika floran på de närbelägna öarne
Bourbon och Mauritius. Särdeles på kusterna äro de
smärre växterna af beundransvärd mångfald. De tätaste
urskogar med de mest vexlande växtformationer fylla
den inre och största delen af ön.
Madagasgars fauna visar endast genom några
djurarter syskontycke med Ostindiens. På ön
finnas inga idislande djur, inga flodhästar,
noshörningar, elefanter eller stora rofdjur;
af gnagare finnes endast en ekorre-art aye-aye
(Cheiromys). Fågelverlden här är ännu helt litet
känd. Af hundra-tolf arter förekomma sextiofem
endast på denna ö, och bland dessa märkes en genom
sina fjädrar utmärkt flugsnäppare. Insekterna bilda
öfvergången mellan Afrikas och Indiens fauna, hvarför
bland dem också finnes rikedom på icke annorstädes
synliga former. I skogarne lefva vildsvin i stor
mängd, äfvensom vilda hundar och räfsar; talrika
krokodiler hafva sitt tillhåll i floderna; och stora,
men föga giftiga ormar slingra sig fram bland den
yppiga grönskan vid vandrarens fötter.
Sekter Lundbergs bröllop.
Novell af Maximilian Axelson.
(Forts. fr. 10:de häftet, sid. 319.)
V.[1]
Den märkliga dagen var kommen, då sekter Lundberg
skulle genom äktenskapets band förenas med mamsell
Svanbom på Backebo. Många tyckte, att detta var
ett »kuriöst» parti, men det var visst derför, att
man ej tagit de båda kontrahenternas egenskaper i
närmare skärskådande. Sektern var öfver sextio år,
mamsellen omkring fyratiofem – således en alldeles
lagom skilnad i ålder. Han tog sig gerna ett glas, hon
nästan ännu hellre, följaktligen borde han kunna vara
förvissad om, att hon, i likhet med gumman Noach,
aldrig skulle säga: »sätt ifrån dig kruset». Han
var sparsam, hon snål – det bådade godt för husets
bestånd. Han var slutligen ibland litet lättretlig
och hon äfvenså – detta kunde visserligen gifva
anledning till så kallade husliga uppträden, men huru
kunna väl utan sådana de ljufva försoningsstunderna
komma i fråga? Nog af – de passade ju alldeles
förträffligt för hvarandra.
Klockan tre på eftermiddagen voro gästerna bjudna,
och ännu några timmar före denna tid se vi både
sektern och hans blifvande brud helt lugnt gå ikriug
och syssla i det rum i bottenvåningen, som sektern
kallade sitt kontor. Vigseln skulle försiggå i
angränsande rum, som var en stor och treflig sal,
hvilken både kunde inrymma en hel hop gäster och
tillika var en förträfflig danslokal. Dansas skulle
här naturligtvis äfven, och det så, att »det stode
herrliga till», hade mamsellen sagt.
»Nu sätter jag in vinerna i lilla blå rummet», sade
bruden. »Hvad har du gifvit för det här rhenska?»
»Trettiosex skilling, kära barn!»
[1] Ett bröllop, fullkomligt likt det här
beskrifna, firades för 23 år sedan i Habo socken
i Westergötland. Förf:s anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0366.html
