Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvet i jorden. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lifvet i jorden.
En af de största skatter, som jorden gömmer i sitt
mörka sköte, är otvifvelaktigt stenkolet; ty af
tillgången derpå beror, snart sagdt, hela industriens
och det ömsesidiga utbytets vara eller icke vara,
så vida ej det är framtiden förbehållet att upptäcka
nya värmekällor, hvarom vi nu ej drömma eller på sin
höjd endast hafva en dunkel förmodan.
Stenkolet består till största delen af växtämnen,
som förmultnat och förstenats på samma ställe, der de
växt. De med fiber rikligt utrustade vattenväxterna,
som under de stora träden bildade tjocka mattor,
sammanbundo och filtade ihop sig, såsom ännu i dag är
fallet med våra torfmossar. Dessa urverldstorfmossar
voro sådana delar af jordytan, hvilka, till följe
af underjordiska rörelser, voro underkastade en
småningom skeende sänkning. På detta sätt blef läget
af de hopfiltade växtämnena långsamt bragt under
hafvets nivå, hvilket nu sköljde öfver dem och,
genom att aflemna lager af sand, kisel och slamm,
bildade de sandstens- och kisselbäddar, dem vi nu
se omvexla med kollagren. Denna nedåt gående rörelse
var för öfrigt icke af bestämd natur och led afbrott
genom smärre höjningar eller längre pauser, hvarunder
nya aflagringar ägde rum och medförde bildandet af nya
mossar och nya växter. Då nu sänkningen åter började,
så blefvo äfven dessa torfmossar begrafna under det
inträdande vattnet. Och
så bildades trappvis våra kollager, och nutidens
bergsmän arbeta verkligen i en urskog, hvars träd
och smärre växter yppigt sköto upp under en nästan
tropisk sol.
Man har tecknat och målat ideallandskaper från
stenkolsperioden icke blott för undervisningsböcker,
utan äfven som sjelfständiga konstverk. Dessa
antediluvianska träd- och ormbunkformationer, dessa
laguner, fåglar och kräldjur från ett okändt fordom
hafva derigenom gjorts bekanta för litet hvar.
Fossila fiskar och ödlor samt aftryck af växter
hafva ofta blifvit funna i kolfälten. Man har
beskrifvit mer än trehundra arter af fossila växter,
men man får derigenom ingen idé om urverldens yppiga
växtrikedom. Genom experimenter har man ledt i bevis,
att växter, som under två år varit öfversvämmade af
vatten, hafva på en fjerdedel nära totalt försvunnit,
så att de påträffade fossila växterna endast utgöra
en mindre del af
den förr varande vegetationen. Man har äfven funnit
hela förstenade trädstammar i kolfälten, hvaraf
framgår, att kolen hafva bildat sig bland dessa träd,
liksom det nu är fallet med torfven. Under de senaste
åren har man till och med stött på förstenade träd
i upprätt ställning.
Om dessa uråldriga områden med oändligt tålamod och
arbete blifvit för menniskan öppnade och arbetet
fortgått en tid, så börja nya former af växtlifvet
att visa sig och föra en parasittillvaro på de gamla
bildningarna. Den varma, fuktiga luften frambringar
underliga svampar och bomullsartade fibrer af den
skönaste hvita färg. Det ruttnade timret åstadkommer
en eljest obekant lukt, Till detta nya och på samma
gång så gamla fält lockas mal, flugor och mygg och
äfven råttor finna vägen dit, fast icke alldeles
till bergsmännens förnöjelse, ty de uppäta brödet
och gnaga sönder deras ljus. Man ser dem springa
omkring öfver allt i grufgångarne eller ängsligt
gömma sig bakom stöden. I Aberdeen i södra Wales
förlorade en grufarbetare sitt lif för ett af dessa
skadedjurs skull. Han förföljde med obetäckt ljus en
råtta öfver den gräns, som icke fick öfverskridas,
råkade in i ett gasfyldt rum, antände gasen och biet
dödad. I öfvergifna grufvor infinner sig flädermusen,
ditlockad af värmen och stillheten.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
