Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsaposteln. - Lifvet i jorden. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Må snillet sig öda att mordvapen skapa
Och leta maskiner att döda och krossa;
Må dåren sig fritt i soldatprakt förgapa
Och kasta sig sjelf i de eldar som blossa –
Jag aktar långt mera
De fredliga mål,
Den blygsamma ära,
Som hvässer sitt stål,
Att berga sin skörd och att tegarne plöja,
Och – fast uti öknen en ropande röst –
Jag skyr ej tillbaks i ett fredsrop att höja
De mildare känslor, som lifva mitt bröst.
Reinhold Winter.
<b>Lifvet i jorden.</i>
II.
Arbetet under jorden är för närvarande icke mera
ansträngande än det ofvan jord; men faran, för hvilken
grufarbetarne äro utsatta, är dock alltid större,
ehuru
den dagligen förminskas. I de flesta grufvor hålles
allmän bön, innan dagsverket börjar, och inom de
katolska trakterna korsar sig alltid den rättroende
arbetaren, innan han tager farväl af Guds fria himmel
och framhviskar en bön till den heliga jungfrun eller
något favorithelgon, i allmänhet till den heliga
Barbara, som är bergsmännens skyddspatronessa. Sedan
går grufarbetaren till sitt dagsverke i den stora,
underjordiska staden, som dag och natt är belyst
och bebodd, som har sina jernbanor med hästar och
lokomotiver, hvarest ofta finnas strömmar, kanaler
och källor, der orterna likt gator korsa hvarandra i
alla riktningar, hvarest öppna platser och korsvägar
hafva sina namn och beteckningar och der det till och
med finnes öfvergifna vägar (gamla orter), å hvilka
man lätt förirrar sig, för att aldrig mera återkomma
i dagsljuset.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
